Vi Överlevde!!!
22/1 2008
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Kommentarer
Trackback
