Yoggi the Dog & Harry Hund

15/12 2007
Idag var det dax för vår stora dag, den som utställningar och lydnadstävlingar har stått åsido för och som vi verkligen har brunnit för under månader. Tyvärr blir det här en saga med sorgligt slut mina vänner, jag är en lite ledsen matte idag...
Först var det strul med att få ned pappa från Stockholm, eftersom han äger halva Yoggi så tyckte jag han skulle vara med och se hur suverän hans hund är när det verkligen gäller (han har ju sett rätt tveksamma lydnadstävlingar). Han kom typ 5 minuter innan det var dax, vi startade först av alla ekipage som hade samlats på Räddningstjänstens Övningsfält ute vid flygplatsen. Jag var väldigt nervös, fast jag visste att jag kunde lita på att han skulle göra sitt bästa.

Först gick vi fram och hälsade på domaren (Soile), en figurant och AnneCharlotte Bengtsson som håller i utbildningen. Sedan fick jag & Yoggi gå vidare fram till Monica som var vår testledare och hon lånade Yoggi en liten sväng, vilket gick bra.

• Första momentet var att lyfta upp Yoggi på en gammal tågvagn och sedan klättra efter själv. Yoggi var ju inga problem, Heffaklumpen matte var värre... Men upp kom jag i alla fall och sedan var det bara att ta oss ned, vilket gick bra.
• Andra momentet var att gå i en gallertrapp, vilket inte är några bekymmer med honom.
• Efter det skulle vi gå längs en husvägg där det fanns en dörr på glänt, där inne var det kolmörkt och de skulle se om hunden sökte in i mörkret. Yoggi gick på långt koppel och rätt in i mörkret! =)
• Näst efter det skulle vi gå förbi en cementblandare med en massa skrot i som lät, två gånger och Yoggi tittade på den men brydde sig inte så mycket. Cool kille!
• Sedan skulle vi gå över en massa lastpallar och annan bråte som lågt slängt på marken. Yoggi var lite efter, mest rädd för att klämma sig under de som lyftes upp efter mig. I slutet av det momentet skulle jag lyfta upp och ned honom på en bänk.
• Därefter var det figurantsök som började med att figuranten tog honom och gick en sväng och lekte med honom. Han tycker ju att alla människor är lajbans så det gick ju bra, sedan fick vi gå undan medan hon gömde sig. Söket gick sådär, fast det var mer vindens fel än Yoggis. Så på 3:e försöket gick han klockrent rakt på vittringen och när jag släppte travade han fint fram till figuranten.
• Näst sista momentet var passivitet, jag band fast Yoggi under ett snedtak och gick i väg till Monica med ryggen mot honom. Susanne gick och flyttade på honom en gång, sedan hämtade hon tillbaka honom. Totalt låg han nog 3 minuter. Jag såg honom inte, men pappa och Fredrik säger att han stod helt still och tittade lugnt.
• Sista momentet var skott under aktivitet och passivitet. Det var tyvärr här han föll och jag såg verkligen på honom att han led utav det. Han låste helt på samtliga 4 skott och kom inte igång i lke igen, tyvärr...
• Sedan hade vi ett moment till, efter att alla hundar hade gått sina prov. Vi skulle gå förbi ett gäng hundar som tränade/lekte på gräsmattan och ha hunden i löst koppel, Yoggi kollade lite på dem och höll sig i utkanten av kopplet, men inget allvarligt...

Efter det hade vi samling och genomgång av protokollen, Soile läste upp mitt först... Hon tyckte att Yoggi är en suverän hund på alla sätt och vis, som stöpt för räddningshundsrollen. Om det inte hade varit för hur han reagerade på skotten... Hon trodde att det var för mycket för att jobba bort på 1,5 år och önskade mig lycka till med allt vi skulle göra i fortsättningen. Och jag köper det, helt och fullt. Jag tror visserligen att det går att träna bort, för han har inte alltid varit rädd, men likafullt så tar den här utbildningen väldigt mycket på hundarna psykiskt och ett problem är ett för mycket.
Yoggi hade ju 1:a på skott på MH:t, ingen reaktion alls. Men förra nyårsafton spenderade han i en bil med sin hysteriske dalmatinerkompis som försökte GRÄVA sig ut ur bilen i ren desperation. Det måste vara därifrån det kommer, för efter det har han reagerat väldigt hårt på fyrverkerier. Men jag trodde inte att han skulle reagera på rena skott, men, men. Jag såg verkligen på honom hur hela kroppen bara stelnade och han kunde inte fokusera på något annat än det hemska ljudet och vart det kom ifrån. Så det är ju något vi måste träna bort i alla fall, jag vill inte att han ska må dåligt. Och i samma veva ska vi ta med Harry, som nu får axla sin brors mantel gällande en framtid som räddningshund. Nu vet jag ju exakt vad som krävs och är lite mer förberedd, precis som med MH:t. Alla fel jag har gjort med Yoggis kan jag ju FÖRSÖKA att låta bli att göra med Harry.
Summa sumarum är att jag verkligen är stolt över min älskade Yoggi och det han presterade i dag, det enda snedsteget gjorde han av rädsla och det kan han inte lastas för! Vi kan nu med gott samvete koncentrera oss på våra utställningar och lydnadstävlingar och så har jag lovat honom att börja med viltspår för att så snart som möjligt komma ut och tävla!
Stort grattis till Tina & Zinus, Ywonne & Zappa och Viveca & Baloo som var de 3 i vår grupp som klarade inträdesprovet , samt de i den andra gruppen som klarade sig och nu har 1,5 års hård utbildning framför sig! Lycka till!!!


Min älskade, vackra pojke!!!