Playdate med Aaron på Himpa!
21/12 2007
Bara 3 sagar kvar nu! Alla julklappar är klara och tokiga Mormiz har varit till affären med barnvagnen och handlat julmat, som sagt, hon är inte som alla andra mormorar! =)
Idag hade jag & Fatima bokat in en playdate nere på Himpafältet med småkillarna, de kommer verkligen suveränt bra överrens och jag tycker det är jättebra för Harry att få leka med någon i sin egen ålder och inte bara storebror. Han & Aaron turas verkligen om att vara den som jagar mest, det är nästan som om de leker kull! Idag slog faktiskt Aaron till Harry med tassen som "kull, du är!" och sprang iväg åt andra hållet! Såååå gullligt!!! De tumlade runt bland löven medan jag & Fatima pratade om knasiga grannar och fobier och annat skumt, väldigt roligt hade vi i alla fall! NÅgot som är annorlunda när Harry leker med Aaron jämfört med när han leker med Yoggi, är att han inte låter alls. När han leker med Yoggi så morrar han ju hela tiden så det står härliga till, men mellan honom och Aaron är det knäpptyst. Fatima säger att Aaron låter ihop med Vincent med, men inte med Harry... Någon som vet varför? När de blev lite trötta gruffade de lite och blev lite hårdtassade, men annars flöt det fint.
När vi var på väg till Fatimas bil så kom det en äldra dam med en borzoi och valparna började skälla som tokiga på henne, men tanten frågade om hon fick komma fram för tiken tyckte så mycket om valpar. Så Harry har nu hälsat på en fullvuxen borzoi och tyckte att hon var jättefin! Tanten hade nog inte pratat med någon på år och dar, för hon drog hela sin levnadshistoria för mig & Fatima, det gick inte att få en syl i vädret!!! Hon berättade om när hon börade rida i 40-års åldern, om alla hon hade ridit för, om massa hästar, sin hjärnblödning, att hon hade jobbat som undersköterska och gud vet allt!
Så sa Fatima lite snällt efter typ 20 minuter att vi var tvugna att åka och handla julklappar, då sa hon:
- Jag handlar inga julklappar och så är jag vegetarian oxå, så jag har det så bra! (Vad nu det hade med ingenting att göra...)
- Ja, sa Fatima, huvudsaken är väl att man träffas och umgås med sina nära och kära...
- Nej, det gör jag nog inte heller, min yngsta dotter är så konstig!...
- Ja, mödrar och döttrar kan ju vara lite svårt, försökte Fatima.
- Ja! Det var samma sak med min mamma och mig, hatade varandra hela livet, det gick inte! Oxar var vi båda två, hon född 10:e och jag 12:e, det går inte, hatade varandra!
Jag var verkligen tvungen att bita mig i läppen för att inte brista ut i asgarv! Hon var verkligen ett orginal!!! Samtidigt är det ju sorligt att hon ska fira jul ensam, hon verkade inte ha fått prata av sig på länge... Fin hund var det oxå, men tanten orkade ju inte motionera den så mycket som den behövde, det är ju en jakt-/vinthund från Ryssland som kräver mycket spring...
Tack till Fatima för en trevlig playdate, får vi göra om nästa år ; )
Här kommer bilder, även från brorsornas tur på Himpa igår!
Båda vägrar släppa, så det här kan ta ett tag...
Snyggaste Yoggi spanar efter änder i Strömmen.
Aaron & Harry i full lek!
Zelma - The Borzoi
Bara 3 sagar kvar nu! Alla julklappar är klara och tokiga Mormiz har varit till affären med barnvagnen och handlat julmat, som sagt, hon är inte som alla andra mormorar! =)
Idag hade jag & Fatima bokat in en playdate nere på Himpafältet med småkillarna, de kommer verkligen suveränt bra överrens och jag tycker det är jättebra för Harry att få leka med någon i sin egen ålder och inte bara storebror. Han & Aaron turas verkligen om att vara den som jagar mest, det är nästan som om de leker kull! Idag slog faktiskt Aaron till Harry med tassen som "kull, du är!" och sprang iväg åt andra hållet! Såååå gullligt!!! De tumlade runt bland löven medan jag & Fatima pratade om knasiga grannar och fobier och annat skumt, väldigt roligt hade vi i alla fall! NÅgot som är annorlunda när Harry leker med Aaron jämfört med när han leker med Yoggi, är att han inte låter alls. När han leker med Yoggi så morrar han ju hela tiden så det står härliga till, men mellan honom och Aaron är det knäpptyst. Fatima säger att Aaron låter ihop med Vincent med, men inte med Harry... Någon som vet varför? När de blev lite trötta gruffade de lite och blev lite hårdtassade, men annars flöt det fint.
När vi var på väg till Fatimas bil så kom det en äldra dam med en borzoi och valparna började skälla som tokiga på henne, men tanten frågade om hon fick komma fram för tiken tyckte så mycket om valpar. Så Harry har nu hälsat på en fullvuxen borzoi och tyckte att hon var jättefin! Tanten hade nog inte pratat med någon på år och dar, för hon drog hela sin levnadshistoria för mig & Fatima, det gick inte att få en syl i vädret!!! Hon berättade om när hon börade rida i 40-års åldern, om alla hon hade ridit för, om massa hästar, sin hjärnblödning, att hon hade jobbat som undersköterska och gud vet allt!
Så sa Fatima lite snällt efter typ 20 minuter att vi var tvugna att åka och handla julklappar, då sa hon:
- Jag handlar inga julklappar och så är jag vegetarian oxå, så jag har det så bra! (Vad nu det hade med ingenting att göra...)
- Ja, sa Fatima, huvudsaken är väl att man träffas och umgås med sina nära och kära...
- Nej, det gör jag nog inte heller, min yngsta dotter är så konstig!...
- Ja, mödrar och döttrar kan ju vara lite svårt, försökte Fatima.
- Ja! Det var samma sak med min mamma och mig, hatade varandra hela livet, det gick inte! Oxar var vi båda två, hon född 10:e och jag 12:e, det går inte, hatade varandra!
Jag var verkligen tvungen att bita mig i läppen för att inte brista ut i asgarv! Hon var verkligen ett orginal!!! Samtidigt är det ju sorligt att hon ska fira jul ensam, hon verkade inte ha fått prata av sig på länge... Fin hund var det oxå, men tanten orkade ju inte motionera den så mycket som den behövde, det är ju en jakt-/vinthund från Ryssland som kräver mycket spring...
Tack till Fatima för en trevlig playdate, får vi göra om nästa år ; )
Här kommer bilder, även från brorsornas tur på Himpa igår!
Båda vägrar släppa, så det här kan ta ett tag...
Snyggaste Yoggi spanar efter änder i Strömmen.
Aaron & Harry i full lek!
Zelma - The Borzoi
Enskilda Promenader
19/12 2007
Inte långt kvar till jul nu, synd bara att vi inte firar tillsammans med husse...
Idag stötte jag på det första verkliga felet jag har gjort med Harry! Jag bestämde mig för att gå med dem var och en för sig när jag väl hade tid, annars är det ju smidigare att ta med bägge samtidigt... Oj, oj, oj, säger jag bara! Det var tur att jag gjorde det och upptäckte ett STORT problem! Harry brukar vara väldigt kartig och längst fram i kopplet när vi är ute och går, det var en helt annan hund idag! Han har naturligtvis funnit allt sitt mod i Yoggi och tagit stöd från honom när det har kört ihop sig! Kunde ju säkert en 5-åring ha listat ut, men jag stod som en jädra fågelholk! = O Han nästan kröp fram på vissa ställen och när han drog så stannade jag och väntade tills han vände tillbaks mot mig. Sedan började han söka stöd hos mig och jag ignorerade alla hans kontaktförsök när de endast innefattade att antingen göra allt för att fälla mig till marken eller hoppa upp på mig med full kraft. Det är ju inget jag vill belöna, men när han bara kom fram till mig och kollade läget fick han beröm. När han väl koncentrerade sig och gick på framåt hade han ett väldigt fint travsteg som ser mycket lovande ut inför utställnings- karriären. Tacka f*n för det med de där långa skankerna! = )
Men det blev nog lite jobbigt för honom, för det var ganska mycket överslagshandlingar idag... Men han blev bättre och bättre. Det är ganska kul att jämföra mina två hundar, för de är så totalt olika!!! Harry älskar ju alla andra hundar och struntar i människor om det finns 4-beningar i närheten, Yoggi söker sig ju till människor i första hand, vilket i.o.f.s. kan ha med åldern att göra... Sedan är Harry nog mer katt än hund tror jag... Han lixom smyger fram och verkligen överraskar den som han avser förpesta tillvaron för. När de springer och leker fritt så kör ju Yoggi på styrka och snabbhet rakt fram, Harry tar mer kortaste vägen och snabbaste svängarna.
Bombax Julius Caesar 4,5 månad. Vart ska den långa svansen ta vägen med honom tro?
Schysst rufs i ansiktet va?
Pinne & piratscarves! Bra grejjer! =)
Har snart tappat alla mina babytänder!
Sedan gick vi hem och bytte hund, Harry smaskade glatt på några gömda Frolic-bitar i sin bur och brydde sig inte nämnvärt om att vi gick. Yoggi var på bra humör och lättarbetad idag, inget tjafs. Vi körde lite "fritt följ" och även hoppet i 2:an, med klicker och Frolic, gick jättebra. Annars var han på sitt allra mesta retriever-humör och blev som förbytt när vi kom ned till Strömmen, både blind och döv tror jag... Hmmm... Men han var duktig för han gick lös och suktade efter de fina änderna nere i vattnet, men stannade snällt uppe på land! =)
Tjoho! Jag har vanten! (belöning för fint fritt följ...)
Men, bara en liiiiten bit? SNÄLLA???
Bra utsikt härifrån!
Säkert att jag inte ska hämta en ändå matte? De ser ju så goda ut! Vi kan dela lika...
Det brukar finns fåglar här, men idag var det mest is... =(
Inte långt kvar till jul nu, synd bara att vi inte firar tillsammans med husse...
Idag stötte jag på det första verkliga felet jag har gjort med Harry! Jag bestämde mig för att gå med dem var och en för sig när jag väl hade tid, annars är det ju smidigare att ta med bägge samtidigt... Oj, oj, oj, säger jag bara! Det var tur att jag gjorde det och upptäckte ett STORT problem! Harry brukar vara väldigt kartig och längst fram i kopplet när vi är ute och går, det var en helt annan hund idag! Han har naturligtvis funnit allt sitt mod i Yoggi och tagit stöd från honom när det har kört ihop sig! Kunde ju säkert en 5-åring ha listat ut, men jag stod som en jädra fågelholk! = O Han nästan kröp fram på vissa ställen och när han drog så stannade jag och väntade tills han vände tillbaks mot mig. Sedan började han söka stöd hos mig och jag ignorerade alla hans kontaktförsök när de endast innefattade att antingen göra allt för att fälla mig till marken eller hoppa upp på mig med full kraft. Det är ju inget jag vill belöna, men när han bara kom fram till mig och kollade läget fick han beröm. När han väl koncentrerade sig och gick på framåt hade han ett väldigt fint travsteg som ser mycket lovande ut inför utställnings- karriären. Tacka f*n för det med de där långa skankerna! = )
Men det blev nog lite jobbigt för honom, för det var ganska mycket överslagshandlingar idag... Men han blev bättre och bättre. Det är ganska kul att jämföra mina två hundar, för de är så totalt olika!!! Harry älskar ju alla andra hundar och struntar i människor om det finns 4-beningar i närheten, Yoggi söker sig ju till människor i första hand, vilket i.o.f.s. kan ha med åldern att göra... Sedan är Harry nog mer katt än hund tror jag... Han lixom smyger fram och verkligen överraskar den som han avser förpesta tillvaron för. När de springer och leker fritt så kör ju Yoggi på styrka och snabbhet rakt fram, Harry tar mer kortaste vägen och snabbaste svängarna.
Bombax Julius Caesar 4,5 månad. Vart ska den långa svansen ta vägen med honom tro?
Schysst rufs i ansiktet va?
Pinne & piratscarves! Bra grejjer! =)
Har snart tappat alla mina babytänder!
Sedan gick vi hem och bytte hund, Harry smaskade glatt på några gömda Frolic-bitar i sin bur och brydde sig inte nämnvärt om att vi gick. Yoggi var på bra humör och lättarbetad idag, inget tjafs. Vi körde lite "fritt följ" och även hoppet i 2:an, med klicker och Frolic, gick jättebra. Annars var han på sitt allra mesta retriever-humör och blev som förbytt när vi kom ned till Strömmen, både blind och döv tror jag... Hmmm... Men han var duktig för han gick lös och suktade efter de fina änderna nere i vattnet, men stannade snällt uppe på land! =)
Tjoho! Jag har vanten! (belöning för fint fritt följ...)
Men, bara en liiiiten bit? SNÄLLA???
Bra utsikt härifrån!
Säkert att jag inte ska hämta en ändå matte? De ser ju så goda ut! Vi kan dela lika...
Det brukar finns fåglar här, men idag var det mest is... =(
Inträdesprov Med Problem...
15/12 2007
Idag var det dax för vår stora dag, den som utställningar och lydnadstävlingar har stått åsido för och som vi verkligen har brunnit för under månader. Tyvärr blir det här en saga med sorgligt slut mina vänner, jag är en lite ledsen matte idag...
Först var det strul med att få ned pappa från Stockholm, eftersom han äger halva Yoggi så tyckte jag han skulle vara med och se hur suverän hans hund är när det verkligen gäller (han har ju sett rätt tveksamma lydnadstävlingar). Han kom typ 5 minuter innan det var dax, vi startade först av alla ekipage som hade samlats på Räddningstjänstens Övningsfält ute vid flygplatsen. Jag var väldigt nervös, fast jag visste att jag kunde lita på att han skulle göra sitt bästa.
Först gick vi fram och hälsade på domaren (Soile), en figurant och AnneCharlotte Bengtsson som håller i utbildningen. Sedan fick jag & Yoggi gå vidare fram till Monica som var vår testledare och hon lånade Yoggi en liten sväng, vilket gick bra.
Yoggi hade ju 1:a på skott på MH:t, ingen reaktion alls. Men förra nyårsafton spenderade han i en bil med sin hysteriske dalmatinerkompis som försökte GRÄVA sig ut ur bilen i ren desperation. Det måste vara därifrån det kommer, för efter det har han reagerat väldigt hårt på fyrverkerier. Men jag trodde inte att han skulle reagera på rena skott, men, men. Jag såg verkligen på honom hur hela kroppen bara stelnade och han kunde inte fokusera på något annat än det hemska ljudet och vart det kom ifrån. Så det är ju något vi måste träna bort i alla fall, jag vill inte att han ska må dåligt. Och i samma veva ska vi ta med Harry, som nu får axla sin brors mantel gällande en framtid som räddningshund. Nu vet jag ju exakt vad som krävs och är lite mer förberedd, precis som med MH:t. Alla fel jag har gjort med Yoggis kan jag ju FÖRSÖKA att låta bli att göra med Harry.
Summa sumarum är att jag verkligen är stolt över min älskade Yoggi och det han presterade i dag, det enda snedsteget gjorde han av rädsla och det kan han inte lastas för! Vi kan nu med gott samvete koncentrera oss på våra utställningar och lydnadstävlingar och så har jag lovat honom att börja med viltspår för att så snart som möjligt komma ut och tävla!
Stort grattis till Tina & Zinus, Ywonne & Zappa och Viveca & Baloo som var de 3 i vår grupp som klarade inträdesprovet , samt de i den andra gruppen som klarade sig och nu har 1,5 års hård utbildning framför sig! Lycka till!!!
Min älskade, vackra pojke!!!
Idag var det dax för vår stora dag, den som utställningar och lydnadstävlingar har stått åsido för och som vi verkligen har brunnit för under månader. Tyvärr blir det här en saga med sorgligt slut mina vänner, jag är en lite ledsen matte idag...
Först var det strul med att få ned pappa från Stockholm, eftersom han äger halva Yoggi så tyckte jag han skulle vara med och se hur suverän hans hund är när det verkligen gäller (han har ju sett rätt tveksamma lydnadstävlingar). Han kom typ 5 minuter innan det var dax, vi startade först av alla ekipage som hade samlats på Räddningstjänstens Övningsfält ute vid flygplatsen. Jag var väldigt nervös, fast jag visste att jag kunde lita på att han skulle göra sitt bästa.
Först gick vi fram och hälsade på domaren (Soile), en figurant och AnneCharlotte Bengtsson som håller i utbildningen. Sedan fick jag & Yoggi gå vidare fram till Monica som var vår testledare och hon lånade Yoggi en liten sväng, vilket gick bra.
- Första momentet var att lyfta upp Yoggi på en gammal tågvagn och sedan klättra efter själv. Yoggi var ju inga problem, Heffaklumpen matte var värre... Men upp kom jag i alla fall och sedan var det bara att ta oss ned, vilket gick bra.
- Andra momentet var att gå i en gallertrapp, vilket inte är några bekymmer med honom.
- Efter det skulle vi gå längs en husvägg där det fanns en dörr på glänt, där inne var det kolmörkt och de skulle se om hunden sökte in i mörkret. Yoggi gick på långt koppel och rätt in i mörkret! =)
- Näst efter det skulle vi gå förbi en cementblandare med en massa skrot i som lät, två gånger och Yoggi tittade på den men brydde sig inte så mycket. Cool kille!
- Sedan skulle vi gå över en massa lastpallar och annan bråte som lågt slängt på marken. Yoggi var lite efter, mest rädd för att klämma sig under de som lyftes upp efter mig. I slutet av det momentet skulle jag lyfta upp och ned honom på en bänk.
- Därefter var det figurantsök som började med att figuranten tog honom och gick en sväng och lekte med honom. Han tycker ju att alla människor är lajbans så det gick ju bra, sedan fick vi gå undan medan hon gömde sig. Söket gick sådär, fast det var mer vindens fel än Yoggis. Så på 3:e försöket gick han klockrent rakt på vittringen och när jag släppte travade han fint fram till figuranten.
- Näst sista momentet var passivitet, jag band fast Yoggi under ett snedtak och gick i väg till Monica med ryggen mot honom. Susanne gick och flyttade på honom en gång, sedan hämtade hon tillbaka honom. Totalt låg han nog 3 minuter. Jag såg honom inte, men pappa och Fredrik säger att han stod helt still och tittade lugnt.
- Sista momentet var skott under aktivitet och passivitet. Det var tyvärr här han föll och jag såg verkligen på honom att han led utav det. Han låste helt på samtliga 4 skott och kom inte igång i lke igen, tyvärr...
- Sedan hade vi ett moment till, efter att alla hundar hade gått sina prov. Vi skulle gå förbi ett gäng hundar som tränade/lekte på gräsmattan och ha hunden i löst koppel, Yoggi kollade lite på dem och höll sig i utkanten av kopplet, men inget allvarligt...
Yoggi hade ju 1:a på skott på MH:t, ingen reaktion alls. Men förra nyårsafton spenderade han i en bil med sin hysteriske dalmatinerkompis som försökte GRÄVA sig ut ur bilen i ren desperation. Det måste vara därifrån det kommer, för efter det har han reagerat väldigt hårt på fyrverkerier. Men jag trodde inte att han skulle reagera på rena skott, men, men. Jag såg verkligen på honom hur hela kroppen bara stelnade och han kunde inte fokusera på något annat än det hemska ljudet och vart det kom ifrån. Så det är ju något vi måste träna bort i alla fall, jag vill inte att han ska må dåligt. Och i samma veva ska vi ta med Harry, som nu får axla sin brors mantel gällande en framtid som räddningshund. Nu vet jag ju exakt vad som krävs och är lite mer förberedd, precis som med MH:t. Alla fel jag har gjort med Yoggis kan jag ju FÖRSÖKA att låta bli att göra med Harry.
Summa sumarum är att jag verkligen är stolt över min älskade Yoggi och det han presterade i dag, det enda snedsteget gjorde han av rädsla och det kan han inte lastas för! Vi kan nu med gott samvete koncentrera oss på våra utställningar och lydnadstävlingar och så har jag lovat honom att börja med viltspår för att så snart som möjligt komma ut och tävla!
Stort grattis till Tina & Zinus, Ywonne & Zappa och Viveca & Baloo som var de 3 i vår grupp som klarade inträdesprovet , samt de i den andra gruppen som klarade sig och nu har 1,5 års hård utbildning framför sig! Lycka till!!!
Min älskade, vackra pojke!!!
Mormiz 80 år!!!
10/12 2007
Då var vi hemma igen efter en hektisk helg i Slottsbron i Värmland, där vi har varit sedan i fredags för att fira min mormor's 80-års dag i lördags. Sedan jag var typ 12 så "heter" hon Mormiz efter att jag såg den övesättningen i ett avsnitt av "Party of Five", vilket var mitt absoluta favvoprogram! Bailey var ju sååååååååååå söt!
Harry har skött sig såååååååååååå bra och charmat häcken av alla gamla tanter! =)
I alla fall, det har varit släkt och vänner för hela slanten och vi har ätit och druckit gott och eftersom ni inte har något större nöje av att få en hel redovisning av helgen, så nöjer jag mig med att sätta in lite bilder istället! Jag älskar dig Mormiz och hoppas vi får ha dig kvar i många, många år till!
Min älskade Mormiz!
Min kära moster Inga-Lill stod för matlagningen tillsammans med...
...sin sambo Arne som är en "riktig" kock! Gissa om maten var suverän!!!
I år fick jag för första gången förtroendet att göra smörgåstårten helt själv!!! *mäkta stolt*
Så här fina och glada var vi dagen till ära! =)
Min käre far filosoferar...
Vår emigrant(Norge); Muppi (mamma altså...) har druckit en del rödvin under helgen...
Harry letar "sorkisar" i Mormiz trädgård, de verkar kunna klättra nuför tiden...
Fredrik är regerande Alfapet-mästare i vår familj, till allas förvåning!
Mormiz hängde inte läpp över sin 2:a plats! =) Ses till jul Mormiz!
Då var vi hemma igen efter en hektisk helg i Slottsbron i Värmland, där vi har varit sedan i fredags för att fira min mormor's 80-års dag i lördags. Sedan jag var typ 12 så "heter" hon Mormiz efter att jag såg den övesättningen i ett avsnitt av "Party of Five", vilket var mitt absoluta favvoprogram! Bailey var ju sååååååååååå söt!
Harry har skött sig såååååååååååå bra och charmat häcken av alla gamla tanter! =)
I alla fall, det har varit släkt och vänner för hela slanten och vi har ätit och druckit gott och eftersom ni inte har något större nöje av att få en hel redovisning av helgen, så nöjer jag mig med att sätta in lite bilder istället! Jag älskar dig Mormiz och hoppas vi får ha dig kvar i många, många år till!
Min älskade Mormiz!
Min kära moster Inga-Lill stod för matlagningen tillsammans med...
...sin sambo Arne som är en "riktig" kock! Gissa om maten var suverän!!!
I år fick jag för första gången förtroendet att göra smörgåstårten helt själv!!! *mäkta stolt*
Så här fina och glada var vi dagen till ära! =)
Min käre far filosoferar...
Vår emigrant(Norge); Muppi (mamma altså...) har druckit en del rödvin under helgen...
Harry letar "sorkisar" i Mormiz trädgård, de verkar kunna klättra nuför tiden...
Fredrik är regerande Alfapet-mästare i vår familj, till allas förvåning!
Mormiz hängde inte läpp över sin 2:a plats! =) Ses till jul Mormiz!
Bästa Polare!
5/12 2007
Idag har det varit en lugn dag, fram till 17-tiden. Då tog jag och Harry bilen och for ut till Eken för att träffa Fatima & Aaron, vi ville se om smågrabbarna kunde bli kompisar. Det gick över all förväntan! De verkligen älskade att leka med varandra! De har ju varit lite nyfikna under valpkursen, men aldrig fått hälsa ordentligt, det tog de igen idag kan jag säga. Underbart att se dem tumla omkring i gräset och turas om att jaga varandra i full fart! Det gör vi om! Sedan var småmonstren jätteduktiga medan vi var i ridhuset, nästan inget gnäll fast vi koncentrerade oss på hästarna! Tittade sedan på när Fatima's dotter hopptränade med sin ponny Ammi, duktiga tjejer! Vissa andra i gruppen kan jag tyvärr inte säga samma sak om... Synd att man inte kan sälja bra ridning på nätet till ett bra pris, tänk så många hästar och ponnysar som far illa som vi tränare aldrig når... Mitt hjärta blöder verkligen för dem!
Harry har hittat en ny sovplats i köket; min datorväska! =)
"Åh! Måste du ta så mycket plats?" tänker nog Aaron...
Sötaste pojkarna samsas snällt om stolen i ridhuset! =)
Idag har det varit en lugn dag, fram till 17-tiden. Då tog jag och Harry bilen och for ut till Eken för att träffa Fatima & Aaron, vi ville se om smågrabbarna kunde bli kompisar. Det gick över all förväntan! De verkligen älskade att leka med varandra! De har ju varit lite nyfikna under valpkursen, men aldrig fått hälsa ordentligt, det tog de igen idag kan jag säga. Underbart att se dem tumla omkring i gräset och turas om att jaga varandra i full fart! Det gör vi om! Sedan var småmonstren jätteduktiga medan vi var i ridhuset, nästan inget gnäll fast vi koncentrerade oss på hästarna! Tittade sedan på när Fatima's dotter hopptränade med sin ponny Ammi, duktiga tjejer! Vissa andra i gruppen kan jag tyvärr inte säga samma sak om... Synd att man inte kan sälja bra ridning på nätet till ett bra pris, tänk så många hästar och ponnysar som far illa som vi tränare aldrig når... Mitt hjärta blöder verkligen för dem!
Harry har hittat en ny sovplats i köket; min datorväska! =)
"Åh! Måste du ta så mycket plats?" tänker nog Aaron...
Sötaste pojkarna samsas snällt om stolen i ridhuset! =)
Spöken & Motion
4/12 2007
När jag flyttade in i den här lägenheten så sa Fredrik: "Om det knackar på rutan 3 gånger när du har gått och lagt dig, så är det bara mitt husspöke; Leifa." Det skrattade jag gott åt, tills jag insåg att det var sant. Varje kväll när jag hade gått och lagt mig så började det knacka på köksfönstret... Eftersom jag är en väldigt jordnära och logisk människa så var spöken den absolut sista förklaringen i min värld! Men det finns inget annat som kan förklara det hela, det står inget träd nära köksfönstret, inga buskar,inga lampor, ingenting som kan komma åt fönstret! Dessutom spelade det ingen roll NÄR man gick och lade sig, det knackade ändå 3 gånger. Men eftersom Fredrik övertygade mig om att Leifa inte ville något illa och hade följt med honom in till stan från Vikbolandet, så blev jag lugn och tänkte att det nog inte var så farligt. Spöken finns ju inte ens, förutom i fantasins värld.
Sedan har vi en annan faktor, den som faktiskt övertygade mig om att det var något skumt på gång i den här lägenheten; Yoggi. Jag har alltid trott på att hundar har ett 6:e sinne som inte går att bestämma vad det gäller helt till 100% och Yoggi har verkligen det! Det började med att jag var ensam hemma och skulle borsta tänderna eller något liknande, jag var i alla fall i badrummet eller köket och Yoggi var i vardagsrummet. Helt plötsligt så blir han galen och börjar morra och skälla som en furie!!! Yoggi skäller aldrig och han morrar bara om det ringer på dörren eller någon springer i trapphuset. Jag blev konfundersam och eftersom han inte gav sig eller lugnade ned sig, så gick jag ut i vardagsrummet. Han kom och "hämtade" mig helt hysterisk och visade mig bort till en fåtölj som står längs ena väggen och lade sig sedan ned och morrade och skällde igen, bevisligen MYCKET upprörd! Jag tittade under fåtöljen och det fanns ingenting där som kunde förklara hans lustiga beteende. Så det var helt klart Leifa som jävlades... Tro't om ni vill. Jag tror på det och Yoggi har flera gånger visat att han ser och känner saker som vi inte ser. Dessutom kan Leifa minsann visa missnöje utan att blanda in hundarna, en gång gick eltandborsten igång när vi hade gått och lagt oss...
Yoggi har även sagt ifrån hemma hos Fredrik's kusin Johan. I Johan's och Lena's vardagsrum var vi en kväll när Yoggi helt utan anledning reste ragg och morrade. Han gick bestämt och lade sig i öppningen mellan hallen och vardagsrummet och låg kvar, som på vakt.
Även hos Fredrik's mormor och morfar ser han ovanliga saker, han vägrar t.ex. att lämna hans mormors sida när vi är där, han sitter oroligt bredvid henne och håller ögonen på trappen upp till övervåningen. På sin höjd går han och lägger sig i dörröppningen och håller span uppför trappen. Många konstigheter är det och en del är svåra att förklara.
Så igår kom det slutgiltiga svaret på Leifa's vara eller inte vara. Jag satt här hemma i godan ro och pysslade på datorn, när Harry helt plötsligt smyger längs golvet mot öppningen mellan vardagsrum och hall... Sätter igång att morra som en tok och står kvar så bra länge!!! Bara morrar och sedan vänder han och kommer gnyende till mig och gömmer sig mellan mina ben, inte ens när jag går ut i hallen vill han komma med... Jag sa åt Yoggi att gå och kolla och han kom halvvägs innan han reste ragg och morrade han oxå... Kul att bo i värsta "Haunted House"! Harry slutade inte morra på säkert 15 minuter. Lite spooky är det allt!
Den här dagen har annars gått i motionens tecken för både mig & vovvarna. Jag & Yoggi lyxade till det och åkte till stallet utan Harry idag, så vi tog en långtur i skogen med Nunne. De är så duktiga ihop! På vissa ställen vill jag ju inte ha honom lös på backen, då stannar jag bara Nunne och ber Yoggi ställa sig på bakbenen så kan jag lyfta upp honom i nackskinnet! Varken hund eller häst protesterar! =) Han har det i blodet, jag har haft med honom på hästryggen sedan han var 7 veckor.
Jag sitter säkert i sadeln!
Jag är inte höjdrädd jag inte!
På kvällen var vi sedan välkomna med Goldensällskapet på promenad i Folkparken, så vi mötte upp Annelie & Martin, Moa, Lus & Oski och Lena & Millie utanför Moa vid 18.30. Det blev mycket prat, bara hund förstås och så var vi och hälsade på läskiga lodjuret i Folkparken! De andra vovvarna tyckte den var sådär, Yoggi sprang upp och satte sig under magen på den! Min lille räddningsvovve!!! Harry var HEMSK! Han skulle absolut vara med de stora pojkarna och hängde allt vad han kunde i kopplet, försökte jag bära honom så gjorde han saltomortaler på mina axlar eller så backade han upp och satte sig i ansiktet på mig! *blä för valprumpa!* Yoggi däremot skötte sig apbra!!! Gruffade ingenting och brydde sig inte ens om enda tjejen, Millie, som löpte.
Jag tackar och bockar för snällheten hos överstående att låta mig och mina dvärghundar (som Lena uttryckte det...) att vara med i deras fina gäng! TACK!!!
När jag flyttade in i den här lägenheten så sa Fredrik: "Om det knackar på rutan 3 gånger när du har gått och lagt dig, så är det bara mitt husspöke; Leifa." Det skrattade jag gott åt, tills jag insåg att det var sant. Varje kväll när jag hade gått och lagt mig så började det knacka på köksfönstret... Eftersom jag är en väldigt jordnära och logisk människa så var spöken den absolut sista förklaringen i min värld! Men det finns inget annat som kan förklara det hela, det står inget träd nära köksfönstret, inga buskar,inga lampor, ingenting som kan komma åt fönstret! Dessutom spelade det ingen roll NÄR man gick och lade sig, det knackade ändå 3 gånger. Men eftersom Fredrik övertygade mig om att Leifa inte ville något illa och hade följt med honom in till stan från Vikbolandet, så blev jag lugn och tänkte att det nog inte var så farligt. Spöken finns ju inte ens, förutom i fantasins värld.
Sedan har vi en annan faktor, den som faktiskt övertygade mig om att det var något skumt på gång i den här lägenheten; Yoggi. Jag har alltid trott på att hundar har ett 6:e sinne som inte går att bestämma vad det gäller helt till 100% och Yoggi har verkligen det! Det började med att jag var ensam hemma och skulle borsta tänderna eller något liknande, jag var i alla fall i badrummet eller köket och Yoggi var i vardagsrummet. Helt plötsligt så blir han galen och börjar morra och skälla som en furie!!! Yoggi skäller aldrig och han morrar bara om det ringer på dörren eller någon springer i trapphuset. Jag blev konfundersam och eftersom han inte gav sig eller lugnade ned sig, så gick jag ut i vardagsrummet. Han kom och "hämtade" mig helt hysterisk och visade mig bort till en fåtölj som står längs ena väggen och lade sig sedan ned och morrade och skällde igen, bevisligen MYCKET upprörd! Jag tittade under fåtöljen och det fanns ingenting där som kunde förklara hans lustiga beteende. Så det var helt klart Leifa som jävlades... Tro't om ni vill. Jag tror på det och Yoggi har flera gånger visat att han ser och känner saker som vi inte ser. Dessutom kan Leifa minsann visa missnöje utan att blanda in hundarna, en gång gick eltandborsten igång när vi hade gått och lagt oss...
Yoggi har även sagt ifrån hemma hos Fredrik's kusin Johan. I Johan's och Lena's vardagsrum var vi en kväll när Yoggi helt utan anledning reste ragg och morrade. Han gick bestämt och lade sig i öppningen mellan hallen och vardagsrummet och låg kvar, som på vakt.
Även hos Fredrik's mormor och morfar ser han ovanliga saker, han vägrar t.ex. att lämna hans mormors sida när vi är där, han sitter oroligt bredvid henne och håller ögonen på trappen upp till övervåningen. På sin höjd går han och lägger sig i dörröppningen och håller span uppför trappen. Många konstigheter är det och en del är svåra att förklara.
Så igår kom det slutgiltiga svaret på Leifa's vara eller inte vara. Jag satt här hemma i godan ro och pysslade på datorn, när Harry helt plötsligt smyger längs golvet mot öppningen mellan vardagsrum och hall... Sätter igång att morra som en tok och står kvar så bra länge!!! Bara morrar och sedan vänder han och kommer gnyende till mig och gömmer sig mellan mina ben, inte ens när jag går ut i hallen vill han komma med... Jag sa åt Yoggi att gå och kolla och han kom halvvägs innan han reste ragg och morrade han oxå... Kul att bo i värsta "Haunted House"! Harry slutade inte morra på säkert 15 minuter. Lite spooky är det allt!
Den här dagen har annars gått i motionens tecken för både mig & vovvarna. Jag & Yoggi lyxade till det och åkte till stallet utan Harry idag, så vi tog en långtur i skogen med Nunne. De är så duktiga ihop! På vissa ställen vill jag ju inte ha honom lös på backen, då stannar jag bara Nunne och ber Yoggi ställa sig på bakbenen så kan jag lyfta upp honom i nackskinnet! Varken hund eller häst protesterar! =) Han har det i blodet, jag har haft med honom på hästryggen sedan han var 7 veckor.
Jag sitter säkert i sadeln!
Jag är inte höjdrädd jag inte!
På kvällen var vi sedan välkomna med Goldensällskapet på promenad i Folkparken, så vi mötte upp Annelie & Martin, Moa, Lus & Oski och Lena & Millie utanför Moa vid 18.30. Det blev mycket prat, bara hund förstås och så var vi och hälsade på läskiga lodjuret i Folkparken! De andra vovvarna tyckte den var sådär, Yoggi sprang upp och satte sig under magen på den! Min lille räddningsvovve!!! Harry var HEMSK! Han skulle absolut vara med de stora pojkarna och hängde allt vad han kunde i kopplet, försökte jag bära honom så gjorde han saltomortaler på mina axlar eller så backade han upp och satte sig i ansiktet på mig! *blä för valprumpa!* Yoggi däremot skötte sig apbra!!! Gruffade ingenting och brydde sig inte ens om enda tjejen, Millie, som löpte.
Jag tackar och bockar för snällheten hos överstående att låta mig och mina dvärghundar (som Lena uttryckte det...) att vara med i deras fina gäng! TACK!!!
Lydnadstävling i Finspång och "Reclaim the Forest"
2/12 2007
Igår var det dags för årets sista lydnadstävling och vi begav oss till Finspång med hopp, träningen på fredagen hade gått KANON! Jag var jättenöjd med startnummer 2 av 18 och sedan sjönk modet... Platsläggandet för 1:an skulle läggas bredvid vägen, ca 5 meter in i ganska högt gräs!!! Fruktansvärt dåligt planerat av FBK, Eliten och 3:an fick lägga nere på gräsplanen i lugn och ro!!! Jag är verkligen tveksam till det beslutet... Yoggi låg snällt under sina 2 minuter, trots att han knappt såg mig i sluttningen och gräset. Men! När jag var ca 5 meter ifrån honom påväg tillbaka så reste han sig upp!!! 5:a... Tandvisningen var ju i alla fall klockren ; )
Sedan fick vi återgå upp till parkeringen där vi skulle köra resten av programmet, bredvid de som körde 2:an... Snacka om att verkligen testa 1:or och 2:or istället för 3:or och Elit... *mycket irriterad*
Resten är bara KATASTROF!!!
I linförigheten var han totalt nonchalant, satte sig inte en enda gång vid halterna och var inte med mig i en enda sväng...
Vid läggandet höll han sig uppe på underarmarna, som om han inte ville smutsa ned magen i det geggiga gruset! Fin värre den lille herrn. Han låg ned precis när jag kom fram till honom och han reste sig faktiskt inte före kommando och det var ju bra! Om man ska se något positivt i det hela...
Inkallningen gick väldigt bra, bara snett sättande, bra fart och allt.
Vid ställandet var det dags för hjärnsläpp igen och han fortsatte att knalla ett par steg, så då blev det DK, fast så gick det åt skogen ändå...
Av någon outgrundlig anledning fick han 6 på apporteringen, trots att han tog den och bara släppte direkt... *fattar ingenting*
Hoppet gick som vanligt bra, bara snett sättande.
Något som gladde mig, fast jag inte förstår hur det gick till, så fick vi 8:a på helheten!!! Jätteskumt! Vi fick vår sämsta poäng någonsin; 104 p. =( Ingemar sa i.o.f.s att det var mycket störningar från andra planen, men ändå...
Jag är väldigt missnöjd med Yoggi's prestation, han kan MYCKET bättre och jag vet inte vad gårdagens dåliga resultat beror på! I Söderköping var det snön och det köper jag! Men igår, visst, det var geggigt, men det har aldrig bekommit honom förut! Herregud! Han är ju faktiskt en borderterrier, inte någon jäkla chihuahua! Grrr...
Nu är det juluppehåll, men vi ska försöka komma iväg på en träningstävling för Anders Svensson och få lite hjälp! Det känns som fullständig TROTS! På alla j*vla håll och kanter, både hemma och på planen! Känner mig fullkomligt maktlös! *gråter lite* Har ni tips, så lämna dem gärna här!!! *desperat*
Vi köpte en bok igår oxå; "Bli Herre Över Din Hund" av Victoria Stillwell. Hon får bli vår nya husgud och förhoppningsvis så har vi fått bukt på problemen till säsongsstarten 2008...
Idag drog jag och bägge grabbarna ut till stallet i Åby för en ordentlig söndagspromenad, tänkte att Harry nog inte skulle må dåligt över att få följa med på äventyr med storebror. Så på med två reflexvästar, de är ju så svåra att se i skogen annars! =) Harry fick låna storebrors arbetsväst och Yoggi fick en som var lite för stor. Det gick hyfsat, Harry hade verkligen full sula genom skogen till en början och skulle vara i haserna på Yoggi, men det gick bättre och bättre. Fick några hyfsade bilder, de kommer här;
Fina pojkar med gula västar i skogen!
Liten och söt i ljung-riset med nytejpat öra och allt! =)
Snyggaste storebrorsan kollar läget inne i snåren.
Över stock och sten!
Här kommer vi!!!
Se upp matte, för nu kommer vi!!!
Tjohoo!!!
Här kommer jag!!!
Igår var det dags för årets sista lydnadstävling och vi begav oss till Finspång med hopp, träningen på fredagen hade gått KANON! Jag var jättenöjd med startnummer 2 av 18 och sedan sjönk modet... Platsläggandet för 1:an skulle läggas bredvid vägen, ca 5 meter in i ganska högt gräs!!! Fruktansvärt dåligt planerat av FBK, Eliten och 3:an fick lägga nere på gräsplanen i lugn och ro!!! Jag är verkligen tveksam till det beslutet... Yoggi låg snällt under sina 2 minuter, trots att han knappt såg mig i sluttningen och gräset. Men! När jag var ca 5 meter ifrån honom påväg tillbaka så reste han sig upp!!! 5:a... Tandvisningen var ju i alla fall klockren ; )
Sedan fick vi återgå upp till parkeringen där vi skulle köra resten av programmet, bredvid de som körde 2:an... Snacka om att verkligen testa 1:or och 2:or istället för 3:or och Elit... *mycket irriterad*
Resten är bara KATASTROF!!!
I linförigheten var han totalt nonchalant, satte sig inte en enda gång vid halterna och var inte med mig i en enda sväng...
Vid läggandet höll han sig uppe på underarmarna, som om han inte ville smutsa ned magen i det geggiga gruset! Fin värre den lille herrn. Han låg ned precis när jag kom fram till honom och han reste sig faktiskt inte före kommando och det var ju bra! Om man ska se något positivt i det hela...
Inkallningen gick väldigt bra, bara snett sättande, bra fart och allt.
Vid ställandet var det dags för hjärnsläpp igen och han fortsatte att knalla ett par steg, så då blev det DK, fast så gick det åt skogen ändå...
Av någon outgrundlig anledning fick han 6 på apporteringen, trots att han tog den och bara släppte direkt... *fattar ingenting*
Hoppet gick som vanligt bra, bara snett sättande.
Något som gladde mig, fast jag inte förstår hur det gick till, så fick vi 8:a på helheten!!! Jätteskumt! Vi fick vår sämsta poäng någonsin; 104 p. =( Ingemar sa i.o.f.s att det var mycket störningar från andra planen, men ändå...
Jag är väldigt missnöjd med Yoggi's prestation, han kan MYCKET bättre och jag vet inte vad gårdagens dåliga resultat beror på! I Söderköping var det snön och det köper jag! Men igår, visst, det var geggigt, men det har aldrig bekommit honom förut! Herregud! Han är ju faktiskt en borderterrier, inte någon jäkla chihuahua! Grrr...
Nu är det juluppehåll, men vi ska försöka komma iväg på en träningstävling för Anders Svensson och få lite hjälp! Det känns som fullständig TROTS! På alla j*vla håll och kanter, både hemma och på planen! Känner mig fullkomligt maktlös! *gråter lite* Har ni tips, så lämna dem gärna här!!! *desperat*
Vi köpte en bok igår oxå; "Bli Herre Över Din Hund" av Victoria Stillwell. Hon får bli vår nya husgud och förhoppningsvis så har vi fått bukt på problemen till säsongsstarten 2008...
Idag drog jag och bägge grabbarna ut till stallet i Åby för en ordentlig söndagspromenad, tänkte att Harry nog inte skulle må dåligt över att få följa med på äventyr med storebror. Så på med två reflexvästar, de är ju så svåra att se i skogen annars! =) Harry fick låna storebrors arbetsväst och Yoggi fick en som var lite för stor. Det gick hyfsat, Harry hade verkligen full sula genom skogen till en början och skulle vara i haserna på Yoggi, men det gick bättre och bättre. Fick några hyfsade bilder, de kommer här;
Fina pojkar med gula västar i skogen!
Liten och söt i ljung-riset med nytejpat öra och allt! =)
Snyggaste storebrorsan kollar läget inne i snåren.
Över stock och sten!
Här kommer vi!!!
Se upp matte, för nu kommer vi!!!
Tjohoo!!!
Här kommer jag!!!
