KM i Viltspår hos Kustens Jakthundsklubb!
27/4 2008
Idag var det tiiidig start; uppstigning 06.00, packa massäck, sele, spårlina, hage, vovvar och allt annat man kan behöva för en dag i spåret! Jag kom dock lite senare än Hasse och gick bara med och blodade det 2:a spåret vi hade snitslat igår, det som Trazzel skulle komma att gå några timmar senare...
Först var det samling och sedan var vår kära Anne tvungen att gå sitt spår med Zebban innan hon kunde döma oss. Igår sa hon att Harry skulle gå spår 3 och starta först av alla och sedan skulle Yoggi gå spår 18, så jag tog ju först ut Harry och såg till att han var rastad och lite mindre hysterisk än vanligt... Men när Anne kom tillbaka (blöt om fötterna eftersom Zebban ville dubbelkolla så klöven inte gömde sig i det lilla träsket...) så sa hon att det var Yoggi som skulle gå spår 3 och starta först! Det var inget snack om att byta, så det var bara att byta vovve. Stackars Yoggi!
Jag selade på och visade honom uppsparket och sedan gick vi. Jag ska börja med att erkänna att jag verkligen INTE kom överrens med spårlinan jag hade fått låna av Johanna & Danne!!! Jag var så jävla vansinnig på fanstyget som trasslade in sig i ALLT!!! Grrrrr... Med Yoggi innebar det inte något mer problem dock, än att mattes stubin brann kortare. Han gick hyfsat bra i början och klarade vinklar, vatten och bloduppehåll helt galant. Han fick ett kort tapp på en bergsknall, men fortsatte sedan en bit till. När vi kom ner till skogsvägen efter en jobbig brant, så såg jag att vi skulle vända höger längs vägen, men Yoggi lyckades få rådjursvittring och for uppför bergsväggen igen! Helt lost var han! Ut i snåren och for runt som en idiot, matte blev mer och mer irriterad... Tillslut ropade Anne tillbaks oss och jag fick visa honom rätt... Han var helt nära klöven, som låg till vänster om den lilla skogsvägen, när han svängde upp åt höger och ställde sig och käkade gräs istället!!! Det är väl inte border??? De ger väl inte upp så lätt??? Det slutade med att jag pekade mot klöven och sedan fick berömma honom jättemycket fast jag inte tyckte han hade varit duktig alls!
Sur, trött och jävligt blöt om fötterna tog jag igen mig medan Inga-Lill och Garvis gick sitt spår. När de kom tillbaka var det Harry's tur och jag hade ju trott mest på Yoggi, så spåret med Harry var inte direkt något jag såg fram emot... Dessutom var det ASJOBBIGT att hänga med, eländig terräng och fy fan rent ut sagt! TAcka vet jag de nytrimmade lydnadsplanerna och utställningsringarna som vi brukar hålla oss i! = )
Det spåret låg lite längre bort, så jag och Anne tog Harry och bilen och åkte. Väl framme började unge herr Hyperaktiv att skrika och dra hysteriskt! Men vi selade på och for iväg genom terrängen! Han slog väldigt till och från, men klarade de första vinklarna hur lätt som helst. Här var det värre för matte med den jävla linan som fastnade och bråkade, för så fort man håller in Harry så tror han att han är fel och börjar spåra om och komma tillbaka till matte... Så fort det är minsta motstånd i snöret så kommer han tillbaka som ett jehu! Lite jobbigt... Bloduppehållet for han igenom som en skållade råtta och sedan stötte han på problem. Vinkel 4 jobbade han med så himla länge, upp och ned för en bergssida, flera gånger, runt, runt, runt. Men jävlar vad han jobbade! Nosen gick för fulla maskiner och därför var jag aldrig missnöjd med honom. Misslyckas kan alla göra, även om man gör sitt bästa, men Yoggi la bara av, försökte inte ens. Och det gör mig mycket irriterad!
Harry hittade i alla fall klöven tillslut och blev väldigt stolt över sitt byte, så det var lite dragkamp mellan honom och enbusken som den satt fast i, innan jag fick loss den.
Harry och hans fina klöv
Sedan var det 3 starter kvar i anlagsklassen, sist ut var vår borderkompis Trazzel, som var duktig nog och vann KM i anlag!!! GRATTIS Mats & Marie till en underbar och duktig vovve!!!
Jag hade inga större förhoppningar efter mina två spår och kan ju inget om bedömningen, så jag förstod inte så mycket av det Anne läste upp, förutom att hon tyckte Yoggi hade spårat det riktiga viltet mycket bättre än klöven och att hon tyckte Harry var bättre än sin storebror. Kan ju hända att Yoggi tyckte att han har gjort sitt denna veckan med LP 1 i hamn och inte ville skämma bort sin matte alltför mycket! =) De ropade upp pristagarna och som sagt så vann Trazzel med full pott och fick massa mat och grejor från HUSSE, samt vandringspriset.
Klubbmästare i viltspår 2008: SUCH Rockamore Zinfandel "Trazzel"
Sedan ville det sig inte bättre än att yngstingen i gänget med bara 8 månader slutade på en fantastisk 3:e plats!!! Jag trodde jag dog, för jag hade verkligen inte räknat med något pris! Underbara lille Harry! Måste oxå tillägga att vi tränade lydnad igår kväll och det ser väldigt lovande ut!!!
"Devil in Disguise"
Idag var det tiiidig start; uppstigning 06.00, packa massäck, sele, spårlina, hage, vovvar och allt annat man kan behöva för en dag i spåret! Jag kom dock lite senare än Hasse och gick bara med och blodade det 2:a spåret vi hade snitslat igår, det som Trazzel skulle komma att gå några timmar senare...
Först var det samling och sedan var vår kära Anne tvungen att gå sitt spår med Zebban innan hon kunde döma oss. Igår sa hon att Harry skulle gå spår 3 och starta först av alla och sedan skulle Yoggi gå spår 18, så jag tog ju först ut Harry och såg till att han var rastad och lite mindre hysterisk än vanligt... Men när Anne kom tillbaka (blöt om fötterna eftersom Zebban ville dubbelkolla så klöven inte gömde sig i det lilla träsket...) så sa hon att det var Yoggi som skulle gå spår 3 och starta först! Det var inget snack om att byta, så det var bara att byta vovve. Stackars Yoggi!
Jag selade på och visade honom uppsparket och sedan gick vi. Jag ska börja med att erkänna att jag verkligen INTE kom överrens med spårlinan jag hade fått låna av Johanna & Danne!!! Jag var så jävla vansinnig på fanstyget som trasslade in sig i ALLT!!! Grrrrr... Med Yoggi innebar det inte något mer problem dock, än att mattes stubin brann kortare. Han gick hyfsat bra i början och klarade vinklar, vatten och bloduppehåll helt galant. Han fick ett kort tapp på en bergsknall, men fortsatte sedan en bit till. När vi kom ner till skogsvägen efter en jobbig brant, så såg jag att vi skulle vända höger längs vägen, men Yoggi lyckades få rådjursvittring och for uppför bergsväggen igen! Helt lost var han! Ut i snåren och for runt som en idiot, matte blev mer och mer irriterad... Tillslut ropade Anne tillbaks oss och jag fick visa honom rätt... Han var helt nära klöven, som låg till vänster om den lilla skogsvägen, när han svängde upp åt höger och ställde sig och käkade gräs istället!!! Det är väl inte border??? De ger väl inte upp så lätt??? Det slutade med att jag pekade mot klöven och sedan fick berömma honom jättemycket fast jag inte tyckte han hade varit duktig alls!
Sur, trött och jävligt blöt om fötterna tog jag igen mig medan Inga-Lill och Garvis gick sitt spår. När de kom tillbaka var det Harry's tur och jag hade ju trott mest på Yoggi, så spåret med Harry var inte direkt något jag såg fram emot... Dessutom var det ASJOBBIGT att hänga med, eländig terräng och fy fan rent ut sagt! TAcka vet jag de nytrimmade lydnadsplanerna och utställningsringarna som vi brukar hålla oss i! = )
Det spåret låg lite längre bort, så jag och Anne tog Harry och bilen och åkte. Väl framme började unge herr Hyperaktiv att skrika och dra hysteriskt! Men vi selade på och for iväg genom terrängen! Han slog väldigt till och från, men klarade de första vinklarna hur lätt som helst. Här var det värre för matte med den jävla linan som fastnade och bråkade, för så fort man håller in Harry så tror han att han är fel och börjar spåra om och komma tillbaka till matte... Så fort det är minsta motstånd i snöret så kommer han tillbaka som ett jehu! Lite jobbigt... Bloduppehållet for han igenom som en skållade råtta och sedan stötte han på problem. Vinkel 4 jobbade han med så himla länge, upp och ned för en bergssida, flera gånger, runt, runt, runt. Men jävlar vad han jobbade! Nosen gick för fulla maskiner och därför var jag aldrig missnöjd med honom. Misslyckas kan alla göra, även om man gör sitt bästa, men Yoggi la bara av, försökte inte ens. Och det gör mig mycket irriterad!
Harry hittade i alla fall klöven tillslut och blev väldigt stolt över sitt byte, så det var lite dragkamp mellan honom och enbusken som den satt fast i, innan jag fick loss den.
Harry och hans fina klöv
Sedan var det 3 starter kvar i anlagsklassen, sist ut var vår borderkompis Trazzel, som var duktig nog och vann KM i anlag!!! GRATTIS Mats & Marie till en underbar och duktig vovve!!!
Jag hade inga större förhoppningar efter mina två spår och kan ju inget om bedömningen, så jag förstod inte så mycket av det Anne läste upp, förutom att hon tyckte Yoggi hade spårat det riktiga viltet mycket bättre än klöven och att hon tyckte Harry var bättre än sin storebror. Kan ju hända att Yoggi tyckte att han har gjort sitt denna veckan med LP 1 i hamn och inte ville skämma bort sin matte alltför mycket! =) De ropade upp pristagarna och som sagt så vann Trazzel med full pott och fick massa mat och grejor från HUSSE, samt vandringspriset.
Klubbmästare i viltspår 2008: SUCH Rockamore Zinfandel "Trazzel"
Sedan ville det sig inte bättre än att yngstingen i gänget med bara 8 månader slutade på en fantastisk 3:e plats!!! Jag trodde jag dog, för jag hade verkligen inte räknat med något pris! Underbara lille Harry! Måste oxå tillägga att vi tränade lydnad igår kväll och det ser väldigt lovande ut!!!
"Devil in Disguise"
LP 1 Bombax Yoggi!!!
23/4 2008
HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma!!! Inte ens idag trodde jag att det var den dagen...
Fast det började ju bra, jag var på ViktVäktarna imorse och hade gått ned 1,6 kg denna veckan!!! = ) Jättekul och verkligen inspirerande!
På eftermiddagen väntade vi in husse och brummade iväg till Linköping, nervös över platsläggningen med bulldoggen. Jag drog startnummer 1 och var nöjd över att lägga på kant, sa på skoj till Lena att dra nummer 2 och det gjorde hon!!! = ) Och slutligen visade det sig att bulldoggen inte ens skulle vara med...
Tyckte det var lite trist att de inte hade koll på det i Linköping, jag trodde man fick någon rosett eller något, men de hade ingen aning om att jag tog LP1 idag... Kan de inte se det? Eller är det för nära inpå Katrineholm? Skit samma, men lite trist att behöva påpeka det själv... Det kommer ny bild imorgon, tar en gammal för det var så mörkt ute när vi kom hem.
LP 1 Bombax Yoggi Min älskade vovve!!! = )
HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma!!! Inte ens idag trodde jag att det var den dagen...
Fast det började ju bra, jag var på ViktVäktarna imorse och hade gått ned 1,6 kg denna veckan!!! = ) Jättekul och verkligen inspirerande!
På eftermiddagen väntade vi in husse och brummade iväg till Linköping, nervös över platsläggningen med bulldoggen. Jag drog startnummer 1 och var nöjd över att lägga på kant, sa på skoj till Lena att dra nummer 2 och det gjorde hon!!! = ) Och slutligen visade det sig att bulldoggen inte ens skulle vara med...
- Platsliggningen gick bra och tandvisningen oxå.
- Linförigheten var lika trälig som vanligt, han kom efter i samtliga svängar och var väldigt seg ned med baken...
- Läggandet var perfekt, men framförandet lika trist som vanligt på sistone! Han drar verkligen tassarna efter sig och smyyyger...
- Inkallningen var helt okej, han sätter sig ju väldigt snett.
- Ställandet var om möjligt ännu värre än läggandet i framförandet! Han stog dock hur fint som helst!
- Apporten var som alltid: ta - släppa så fort som möjligt...
- Hoppet var bra, men sättandet extremt snett!
- Helheten var Katinka generös nog att ge oss en 8:a för.
Tyckte det var lite trist att de inte hade koll på det i Linköping, jag trodde man fick någon rosett eller något, men de hade ingen aning om att jag tog LP1 idag... Kan de inte se det? Eller är det för nära inpå Katrineholm? Skit samma, men lite trist att behöva påpeka det själv... Det kommer ny bild imorgon, tar en gammal för det var så mörkt ute när vi kom hem.
LP 1 Bombax Yoggi Min älskade vovve!!! = )
Lydnadskurs med Harry Harpun!
21/4 2008
Vaknade straxt före 06.00 i Södertälje Hamn och det är alltid en lustig upplevelse... Sedan for vi till Hofors och 11.00 hade alla lastbilschaufförer en tyst minut för Engla.
Vi kom hem precis i lagom tid för att hälsa på vovvarna och åka och hämta Fatima & Aaron, för att sedan brumma ut till Hamra i Söderköping. Väl på plats lämnade jag över Harry till Anne, för jag ville som vanligt bara strypa honom och hon lyckades ta udden av den allra värsta hyperaktiviteten, så jag kunde genomföra dagens lektion utan några större incidenter. Hon lät dock Zebban ta hand om det mesta jobbet; att få Harry på plats...
"Jag lägger mig på honom matte" säger Zebban.
Monstret hos sin favvo-Anne!
Lektionen gick faktiskt MYCKET bättre än vad jag hade trott!!! Så fort han väl får en uppgift att arbeta med, så kan han faktiskt styra ihop sig och jobba riktigt bra! Trots minimal träning de senaste dagarna så fanns det förvånansvärt nog inte ens något att anmärka på... Visst, han var lite distraherad och nosade mycket i gräset, men de gånger han släppte mig så jobbade jag inte heller ordentligt på kontakten. Jag tycker det är trist att han hoppar så efter handen när han ska gå fot, men efter några klappar på nosen och ignorering, så coolade han av och höll tassarna i backen mesta delen av tiden... Han är inte särskilt positionsfast, testar allt han kan för att lixom se vad som är rätt och vad som ger utdelning, så det gäller att vara snabb med beröm och korrigeringar... Det är jag verkligen inte van vid efter 3 år med medelmåttan Yoggi =) Men Anne är ju fortfarande övertygad om att jag kommer uppskatta Harry mer lydnadsmässigt, på grund av hans känslighet och iver/arbetsvilja. Vi får väl se. Men han är duktig på "Stanna kvar", fast om man lämnar honom sittande så ligger han oftast när man vänder sig om... "Hit" sitter väldigt bra och jag är sååååå noga med att han sätter sig klockrent vid min sida, inga sneda sättanden som hans bror har! ; ) Vi tränade på att gå runt och slalom mellan alla de andra med lösa vovvar och Harry var så godisfixerad att han inte for iväg! =) Så vi jobbade mest med kontaktövningar, men vi fick även göra några första försök på "Stå" kommando, och joo, Harry gör ju helt rätt, men bara för att jag ger honom godis... Iblad känner jag mig verkligen utnyttjad!
Det var underbart att träna ihop med våra vänner igen, vi saknade Karma och hade fått några tillskott...
Underbart söta Ebba-Bjäbba!
Malte har full koll på allt och alla...
Min älsklingsvovve: Aaron!!!
Efter träningen fick Yoggi sig en genomkörare och jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen; för han gör ju alla moment perfekt på träning!!! Men samtidigt vet jag ju att det inte blir så på planen... Så jag vet ju att han kan och egentligen inte behöver träna så mycket, men så blir jag osäker på om det är något jag missar eller vad det är som gör att vi ladrig riktigt lyckas... =( Men han jobbade fint med en vinylapport idag!!! Alltid kul och inte så vanligt... Vi får väl se hur det går på onsdag, men det vore bara så himla skönt att kunna sätta igång med 2:an nu, mitt mål är ju som sagt att debutera 2:an på Årets Border i slutet på maj... Hehehe...
Vaknade straxt före 06.00 i Södertälje Hamn och det är alltid en lustig upplevelse... Sedan for vi till Hofors och 11.00 hade alla lastbilschaufförer en tyst minut för Engla.
Vi kom hem precis i lagom tid för att hälsa på vovvarna och åka och hämta Fatima & Aaron, för att sedan brumma ut till Hamra i Söderköping. Väl på plats lämnade jag över Harry till Anne, för jag ville som vanligt bara strypa honom och hon lyckades ta udden av den allra värsta hyperaktiviteten, så jag kunde genomföra dagens lektion utan några större incidenter. Hon lät dock Zebban ta hand om det mesta jobbet; att få Harry på plats...
"Jag lägger mig på honom matte" säger Zebban.
Monstret hos sin favvo-Anne!
Lektionen gick faktiskt MYCKET bättre än vad jag hade trott!!! Så fort han väl får en uppgift att arbeta med, så kan han faktiskt styra ihop sig och jobba riktigt bra! Trots minimal träning de senaste dagarna så fanns det förvånansvärt nog inte ens något att anmärka på... Visst, han var lite distraherad och nosade mycket i gräset, men de gånger han släppte mig så jobbade jag inte heller ordentligt på kontakten. Jag tycker det är trist att han hoppar så efter handen när han ska gå fot, men efter några klappar på nosen och ignorering, så coolade han av och höll tassarna i backen mesta delen av tiden... Han är inte särskilt positionsfast, testar allt han kan för att lixom se vad som är rätt och vad som ger utdelning, så det gäller att vara snabb med beröm och korrigeringar... Det är jag verkligen inte van vid efter 3 år med medelmåttan Yoggi =) Men Anne är ju fortfarande övertygad om att jag kommer uppskatta Harry mer lydnadsmässigt, på grund av hans känslighet och iver/arbetsvilja. Vi får väl se. Men han är duktig på "Stanna kvar", fast om man lämnar honom sittande så ligger han oftast när man vänder sig om... "Hit" sitter väldigt bra och jag är sååååå noga med att han sätter sig klockrent vid min sida, inga sneda sättanden som hans bror har! ; ) Vi tränade på att gå runt och slalom mellan alla de andra med lösa vovvar och Harry var så godisfixerad att han inte for iväg! =) Så vi jobbade mest med kontaktövningar, men vi fick även göra några första försök på "Stå" kommando, och joo, Harry gör ju helt rätt, men bara för att jag ger honom godis... Iblad känner jag mig verkligen utnyttjad!
Det var underbart att träna ihop med våra vänner igen, vi saknade Karma och hade fått några tillskott...
Underbart söta Ebba-Bjäbba!
Malte har full koll på allt och alla...
Min älsklingsvovve: Aaron!!!
Efter träningen fick Yoggi sig en genomkörare och jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen; för han gör ju alla moment perfekt på träning!!! Men samtidigt vet jag ju att det inte blir så på planen... Så jag vet ju att han kan och egentligen inte behöver träna så mycket, men så blir jag osäker på om det är något jag missar eller vad det är som gör att vi ladrig riktigt lyckas... =( Men han jobbade fint med en vinylapport idag!!! Alltid kul och inte så vanligt... Vi får väl se hur det går på onsdag, men det vore bara så himla skönt att kunna sätta igång med 2:an nu, mitt mål är ju som sagt att debutera 2:an på Årets Border i slutet på maj... Hehehe...
Lydnadstävling i Valdemarsvik
20/4 2008
Jaha... Vad ska man säga? Det var ju inte så kul som det låter... Börjar med att tala om att jag sitter och skriver i en Scania R 124/420 i Södertälje Hamn och ska sova här i natt, imorgon styr vi kosan mot Hofors och ska åka genom Stjärnsund... där Engla blev mördad...
Igår kom i alla fall pappa ned från Stockholm och efter ett par dagar på ganska strikt ViktVäktar schema, så nallade vi lite och åt god mat! *skäms*
Harry KRÄVER pappas uppmärksamhet!
Så vi började dagen med att åka ut till Liljerum och hälsa på Jonas, Elin & Anton, Yoggi & Harry tycker verkligen att det är paradiset på jorden! = )
Yoggi var VÄLDIGT nyfiken på Elin's hönor...
Yoggi spanar ut över sina (förhoppningsvis) framtida domäner...
Sedan for vi alltså till Viken och möttes av hela gänget på plats och det man kunde konstatera efter 2:an var att domaren var väldigt generös med poängen. Hoppet steg hos undertecknad och trots en loj Yoggi så trodde jag ändå att vi hade vårat LP1 inom räckhåll...
Lottdragningen skedde genom olika godisbitar och jag tog naturligtvis Ploppen till vänster! = ) Drog nummer 6 och fick lägga på en kant. Mitt under vår platsläggning kommer två motorcyklar uppbrummandes på gården, vilket fick nästan alla hundar i publiken att vrålskälla och en flat i gruppen flög upp, men stannade på sin plats. Rottisen bredvid Yoggi satte sig upp och lade sig igen... Yoggi låg och morrade hela tiden tills jag gick tillbaka... Men en 10:a i alla fall, trots DK på sättandet...
Sedan var det ju ett tag till oss och när vi hade kollat på Lena & Millie (bra jobbat tjejjer!!!) så försökte jag locka Yoggi med lite av köttet från igår och han gjorde kanonfin linförighet!!! Troligtvis mer på grund av köttet än lydighet, men ändå... Han var loj och visst, det var varmt, men det ska sitta i benmärgen ändå!
Väl inne på plan så var det som att få bensinstopp med bilen... Det kändes HELT HOPPLÖST! Han bara släpade tassarna efter sig och höll sig långt ifrån mig i linförigheten, jätteträlig kändes han! Så himla maktlös man blir inne på plan med, jag menar, rider man en dressyrtävling kan man ju i alla fall kicka till med sporrarna i en hörnpassering eller dra ihop dem ordentligt i tyglarna... Men här kan man ju inte göra något alls, vilket jag i min enfald tror att Yoggi vet...
Läggandet var super, men framförandet var seeeegt och DK på sättandet.
Inkallningen var jag jättenöjd med, trodde han skulle köra "Partitiell Dövhet 2.0" på mig...
Ställandet var samma som läggandet; momentet KANON, men framförandet URUSELT!!!
Apporteringen behöver jag väl inte skriva om?
Hoppet var bra och jag motsätter mig termen "snett sättande", för han sätter sig så jävla rakt det bara går att göra!... bara att han gör det i 90 graders vinkel IFRÅN mig... hihihihi!
Vi fick 9:a på helheten och domaren stannade oss och sa att det var duktigt att tävla lydnad med en terrier och att det var en trevlig hund! Men som både Thina & Lena bestämt påpekade, så var jag ju korkad nog att skaffa en till borderterrier, fast det var i princip omöligt att förstå varför jag hade skaffat en från början! Hihihi, vi ÄÄÄÄLSKAR verkligen stödet från våra golden-sekt vänner!!!
Så tyvärr stannade vi på en snöplig 7:e plats och retliga 157,5 poäng... =( Så nu måste vi ju släpa oss iväg till Linköping på onsdagkväll och dit ska ju hemska amerikanska bulldoggen från Påsksmällen!!! SÅ hamnar vi i samma grupp så lägger jag inte. Basta!
Men; STORT GRATTIS till LENA & MILLIE som tog ett 1:a pris på 169,5 poäng och BARBRO & TINDRA som vann hela kalaset på suveräna 187,5!!! Så himla fint program!!! REjält avundsjuk på er som har hundar som kan tänka sig att samarbeta... GRATTIS även till THINA & BELLA som tog sitt andra 1:a pris i LK2!!!
Barbro Fransson & Kärleksbacken's Chloe
Jaha... Vad ska man säga? Det var ju inte så kul som det låter... Börjar med att tala om att jag sitter och skriver i en Scania R 124/420 i Södertälje Hamn och ska sova här i natt, imorgon styr vi kosan mot Hofors och ska åka genom Stjärnsund... där Engla blev mördad...
Igår kom i alla fall pappa ned från Stockholm och efter ett par dagar på ganska strikt ViktVäktar schema, så nallade vi lite och åt god mat! *skäms*
Harry KRÄVER pappas uppmärksamhet!
Så vi började dagen med att åka ut till Liljerum och hälsa på Jonas, Elin & Anton, Yoggi & Harry tycker verkligen att det är paradiset på jorden! = )
Yoggi var VÄLDIGT nyfiken på Elin's hönor...
Yoggi spanar ut över sina (förhoppningsvis) framtida domäner...
Sedan for vi alltså till Viken och möttes av hela gänget på plats och det man kunde konstatera efter 2:an var att domaren var väldigt generös med poängen. Hoppet steg hos undertecknad och trots en loj Yoggi så trodde jag ändå att vi hade vårat LP1 inom räckhåll...
Lottdragningen skedde genom olika godisbitar och jag tog naturligtvis Ploppen till vänster! = ) Drog nummer 6 och fick lägga på en kant. Mitt under vår platsläggning kommer två motorcyklar uppbrummandes på gården, vilket fick nästan alla hundar i publiken att vrålskälla och en flat i gruppen flög upp, men stannade på sin plats. Rottisen bredvid Yoggi satte sig upp och lade sig igen... Yoggi låg och morrade hela tiden tills jag gick tillbaka... Men en 10:a i alla fall, trots DK på sättandet...
Sedan var det ju ett tag till oss och när vi hade kollat på Lena & Millie (bra jobbat tjejjer!!!) så försökte jag locka Yoggi med lite av köttet från igår och han gjorde kanonfin linförighet!!! Troligtvis mer på grund av köttet än lydighet, men ändå... Han var loj och visst, det var varmt, men det ska sitta i benmärgen ändå!
Väl inne på plan så var det som att få bensinstopp med bilen... Det kändes HELT HOPPLÖST! Han bara släpade tassarna efter sig och höll sig långt ifrån mig i linförigheten, jätteträlig kändes han! Så himla maktlös man blir inne på plan med, jag menar, rider man en dressyrtävling kan man ju i alla fall kicka till med sporrarna i en hörnpassering eller dra ihop dem ordentligt i tyglarna... Men här kan man ju inte göra något alls, vilket jag i min enfald tror att Yoggi vet...
Läggandet var super, men framförandet var seeeegt och DK på sättandet.
Inkallningen var jag jättenöjd med, trodde han skulle köra "Partitiell Dövhet 2.0" på mig...
Ställandet var samma som läggandet; momentet KANON, men framförandet URUSELT!!!
Apporteringen behöver jag väl inte skriva om?
Hoppet var bra och jag motsätter mig termen "snett sättande", för han sätter sig så jävla rakt det bara går att göra!... bara att han gör det i 90 graders vinkel IFRÅN mig... hihihihi!
Vi fick 9:a på helheten och domaren stannade oss och sa att det var duktigt att tävla lydnad med en terrier och att det var en trevlig hund! Men som både Thina & Lena bestämt påpekade, så var jag ju korkad nog att skaffa en till borderterrier, fast det var i princip omöligt att förstå varför jag hade skaffat en från början! Hihihi, vi ÄÄÄÄLSKAR verkligen stödet från våra golden-sekt vänner!!!
Så tyvärr stannade vi på en snöplig 7:e plats och retliga 157,5 poäng... =( Så nu måste vi ju släpa oss iväg till Linköping på onsdagkväll och dit ska ju hemska amerikanska bulldoggen från Påsksmällen!!! SÅ hamnar vi i samma grupp så lägger jag inte. Basta!
Men; STORT GRATTIS till LENA & MILLIE som tog ett 1:a pris på 169,5 poäng och BARBRO & TINDRA som vann hela kalaset på suveräna 187,5!!! Så himla fint program!!! REjält avundsjuk på er som har hundar som kan tänka sig att samarbeta... GRATTIS även till THINA & BELLA som tog sitt andra 1:a pris i LK2!!!
Barbro Fransson & Kärleksbacken's Chloe
En Söndag med Harry
13/4 2008
Idag vaknade jag tidigt, trots lite fest igår, och fort som fan skuttade Harry ur sin säng och såg frågande på mig... Jag tänkte bara ta en tur ner till Himpa, men tröttnade på honom innan vi ens hade kommit ett kvarter!!! Hysteriskt pipande och hårda ryck i kopplet eller konstant hängande... Tänkte på det Johanna hade sagt om att pipandet har med förväntningar att göra och det stämmer nog ganska bra. För jag vände istället höger upp mot villaområdet och Eneby och tänkte att vi skulle ta en apatråkig koppelpromenad på massa trista trottoarer och kolla på "Amityville"-liknande små trädgårdar med söndersnöade studsmattor och utslitna klimaktierietanter som längtar efter sol på Grand Canaria och har 2,3 barn och en man på 50 år med taskig hårväxt och golfdrömmar istället för sexdrömmar. Men efter ytterligare ett kvarter så lessnade jag totalt och var på väg att gå hem igen, men då satte han sig och gjorde sina behov och efter det så tystnade han lite. Så jag styrde stegen mot Ståthöga och hade honom på halva koppellängden (det går att knäppa ihop med en ring). Det var lite pip, men farandet i 180 graders vinkel framför mig avtog snabbt. Längs med Stockholmsvägen finns en liten äng och där kastade vi lite boll. Han håller sig faktiskt hyfsat nära mig fast han är lös, så länge inte Yoggi är med alltså...
Jag & min blåa boll!
Bollapporterare Harry
Vi fortsatte sedan promenaden på samma vis, kort koppel och så lite svajande som möjligt... Nere på Ståthöga släppte jag honom lös igen och då hamnade han i världens vattenpöl...
Längre bort på vår väg mötte vi ett par pensionärer med en 16 årig schnauzer/labrador/schäfer korsning vid namn Charlie, naturligtvis gjorde Harry bort oss fullständigt! Slängde sig hejdlöst framför den stackars gamle vovven och fick tillslut ett rejält morrande som svar på sin överivriga uppvaktning. Så fort den snälla damen försökte hälsa på honom, så for han i spiraler runt, runt, runt... Hon och hennes man log osäkert och sa någon om ljuvliga valpar... Tror att de var mer än nöjda med sin lugna, gentlemannamässiga vovve när de fortsatte på sin promenad... = ) Vi gick upp till Strömmen och stannade till vid ett ankare, det skulle Harry verkligen behöva i sitt liv...
Harry har kastat ankar! = )
Mannen på blå EU-moped kom fram till oss och han var nog från "En Annan Del av Norrköping"... Vi lyssnade snällt till hans historier om hans tid vid den norska polisen, tanten han hade träffat utanför Palace för 12 år sedan, helt sönderslagen och hur han hade kört henne till akuten och de har varit tillsammans sedan dess, att vi skulle gå och handla tillsammans jag & Fredrik för att inte lämna Harry ensam utanför, vi fick inte promenera i Oxelbergen, det fanns farliga hundar där... Tillslut lugnade han ned sig och brummade iväg. Man slutar aldrig förvånas över vilka "bekantskaper" man kan ådra sig med hund i sitt liv... Vi fortsatte vår promenad längs Strömmen och nu var han ganska lugn, gick lite vettigare och sökte kontakt istället för att helt hysteriskt försöka komma framåt, iväg, vidare, någonstans, utan att veta vart... Det ligger ju tyvärr i hans natur... Tränar jag lydnad så hinner jag inte belöna innan han visar nästa beteende, går vi viltspår så hinner vi knappt se klöven innan han ber om nästa arbetsuppgift. En sökande, kallande, utvecklande personlighet. Men så, så, så svårjobbad... Jag föredrar Yoggi-typen, där man får kämpa för resultaten, där saker och ting sker i fördröjning. Jag var likadan med hästarna, min Pajaz var ett snäpp för hett tempererad för mig. Jag klarade inte av att lugna honom och dra nytta av känsligheten... My loss, no doubt, men en prekär situation likaväl. Jag har länge funderat på Harry's framtid. Han är ju inköpt som utställningsobjekt i första hand, hårt draget, och det tror jag verkligen att han kan lyckas med. Borderterrierfolket vill ha slimmade och högbenta exemplar med vackra huvuden och det är ju Harry i ett nötskal. Själv föredrar jag Yoggi's mer muskulösa kroppsbyggnad, men, men, vad vet väl jag?
När Yoggi bommade Räddningshundsuttagningen, så blev min plan genast att träna Harry mot den utbildningen istället. Men ju mer jag analyserar honom, desto mer inser jag att han troligtvis är på tok för känslig för den typen av "arbete". Sad but true...
Men jag vet inte vad jag ska göra för att ge honom ro. Ro i själen, likaväl som i kroppen. Det måste slita något fruktansvärt på honom att ha den grad av rastlöshet som han har... Kanske vore det bättre för honom att få flytta till en ny familj, där någon har kunskapen att ta tillvara på den enorma potential som finns i hans hysteriska lilla kropp.
Men jag älskar ju min lilla Harry Potter...
Idag vaknade jag tidigt, trots lite fest igår, och fort som fan skuttade Harry ur sin säng och såg frågande på mig... Jag tänkte bara ta en tur ner till Himpa, men tröttnade på honom innan vi ens hade kommit ett kvarter!!! Hysteriskt pipande och hårda ryck i kopplet eller konstant hängande... Tänkte på det Johanna hade sagt om att pipandet har med förväntningar att göra och det stämmer nog ganska bra. För jag vände istället höger upp mot villaområdet och Eneby och tänkte att vi skulle ta en apatråkig koppelpromenad på massa trista trottoarer och kolla på "Amityville"-liknande små trädgårdar med söndersnöade studsmattor och utslitna klimaktierietanter som längtar efter sol på Grand Canaria och har 2,3 barn och en man på 50 år med taskig hårväxt och golfdrömmar istället för sexdrömmar. Men efter ytterligare ett kvarter så lessnade jag totalt och var på väg att gå hem igen, men då satte han sig och gjorde sina behov och efter det så tystnade han lite. Så jag styrde stegen mot Ståthöga och hade honom på halva koppellängden (det går att knäppa ihop med en ring). Det var lite pip, men farandet i 180 graders vinkel framför mig avtog snabbt. Längs med Stockholmsvägen finns en liten äng och där kastade vi lite boll. Han håller sig faktiskt hyfsat nära mig fast han är lös, så länge inte Yoggi är med alltså...
Jag & min blåa boll!
Bollapporterare Harry
Vi fortsatte sedan promenaden på samma vis, kort koppel och så lite svajande som möjligt... Nere på Ståthöga släppte jag honom lös igen och då hamnade han i världens vattenpöl...
Längre bort på vår väg mötte vi ett par pensionärer med en 16 årig schnauzer/labrador/schäfer korsning vid namn Charlie, naturligtvis gjorde Harry bort oss fullständigt! Slängde sig hejdlöst framför den stackars gamle vovven och fick tillslut ett rejält morrande som svar på sin överivriga uppvaktning. Så fort den snälla damen försökte hälsa på honom, så for han i spiraler runt, runt, runt... Hon och hennes man log osäkert och sa någon om ljuvliga valpar... Tror att de var mer än nöjda med sin lugna, gentlemannamässiga vovve när de fortsatte på sin promenad... = ) Vi gick upp till Strömmen och stannade till vid ett ankare, det skulle Harry verkligen behöva i sitt liv...
Harry har kastat ankar! = )
Mannen på blå EU-moped kom fram till oss och han var nog från "En Annan Del av Norrköping"... Vi lyssnade snällt till hans historier om hans tid vid den norska polisen, tanten han hade träffat utanför Palace för 12 år sedan, helt sönderslagen och hur han hade kört henne till akuten och de har varit tillsammans sedan dess, att vi skulle gå och handla tillsammans jag & Fredrik för att inte lämna Harry ensam utanför, vi fick inte promenera i Oxelbergen, det fanns farliga hundar där... Tillslut lugnade han ned sig och brummade iväg. Man slutar aldrig förvånas över vilka "bekantskaper" man kan ådra sig med hund i sitt liv... Vi fortsatte vår promenad längs Strömmen och nu var han ganska lugn, gick lite vettigare och sökte kontakt istället för att helt hysteriskt försöka komma framåt, iväg, vidare, någonstans, utan att veta vart... Det ligger ju tyvärr i hans natur... Tränar jag lydnad så hinner jag inte belöna innan han visar nästa beteende, går vi viltspår så hinner vi knappt se klöven innan han ber om nästa arbetsuppgift. En sökande, kallande, utvecklande personlighet. Men så, så, så svårjobbad... Jag föredrar Yoggi-typen, där man får kämpa för resultaten, där saker och ting sker i fördröjning. Jag var likadan med hästarna, min Pajaz var ett snäpp för hett tempererad för mig. Jag klarade inte av att lugna honom och dra nytta av känsligheten... My loss, no doubt, men en prekär situation likaväl. Jag har länge funderat på Harry's framtid. Han är ju inköpt som utställningsobjekt i första hand, hårt draget, och det tror jag verkligen att han kan lyckas med. Borderterrierfolket vill ha slimmade och högbenta exemplar med vackra huvuden och det är ju Harry i ett nötskal. Själv föredrar jag Yoggi's mer muskulösa kroppsbyggnad, men, men, vad vet väl jag?
När Yoggi bommade Räddningshundsuttagningen, så blev min plan genast att träna Harry mot den utbildningen istället. Men ju mer jag analyserar honom, desto mer inser jag att han troligtvis är på tok för känslig för den typen av "arbete". Sad but true...
Men jag vet inte vad jag ska göra för att ge honom ro. Ro i själen, likaväl som i kroppen. Det måste slita något fruktansvärt på honom att ha den grad av rastlöshet som han har... Kanske vore det bättre för honom att få flytta till en ny familj, där någon har kunskapen att ta tillvara på den enorma potential som finns i hans hysteriska lilla kropp.
Men jag älskar ju min lilla Harry Potter...
Skogsmullar!
12/4 2008
Den här veckan har det inte blivit mycket gjort, missade en kurs i viltspår p.g.a. mitt dumma jobb! Att jag spenderar lite tid hemma märks väldigt tydligt på Harry, han är värre än någonsin! Jag mår jättedåligt av det eftersom jag inte känner att vi kommer någon vart... Han är lika hysterisk om vi går ut och gör saker utan Yoggi, som om vi tar med honom. Jag KAN inte lägga viltspår åt honom varje dag och mina godissök verkar de ju ha gjort klart innan jag ens har låst dörren... Suck...
I tisdags var det styrelsemöte för Kusten's i Söderköping, så vi åkte ut lite tidigare och passade på att hälsa på ute på Liljerum. Det blev ett kärt återseende mellan Harry och Anton! Anton hade kommit fram till pappa Jonas en dag och frågat:
- Pappa, pappa, kan vi leka?
- Jaha, vad ska vi leka då?
- Vi leker att du är Yoggi, så är jag Harry!
Så gulligt!!! De sprang runt därute och turades om att jaga varandra i timmar! = ) Jonas tyckte det var en bra barnvakt...
Anton, Yoggi & Harry hjälper till att flisa ved...
Styrelsemötet gick bra, fast det drog ut lite på tiden... Nu är hemsidan klar och publicerad, med mig som webmaster! = ) www.freewebs.com/kustensjakthundsklubb
Pelle hade koll på alla mötesdeltagare!
Igårkväll var vi hos Fredrik's mamma i Söderköping och vi passade på att ta en sväng i skogen uppe vid Petersburg.
Balansträd!
Yoggi filosoferar vid en unggran.
Harry stod faktiskt still så lång tid att jag lyckades få ett kort på honom! *kors i taket*
Idag hade vi korvgrillning inbokat, med Danne & Viggo, Johanna jobbade tyvärr... Harry & Viggo hade jättekul hela tiden, farbror Viggo försökte lära Harry hur kul det är att bada!
ÄLSKAR Viggo's kroppspråk!
"Nu har jag dig snart, din lille fjant!!!"
"Mmm, vatten!" säger Viggo. Harry ser inte riktigt lika övertygad ut...
Viggo torkar sig efter badet.
Grillgrabbarna!
"Korveeen? Kooorven? Kooorveeeeen? Kom till mig..."
Efter maten bestämde vi oss för att gå en sväng i skogen och mot bättre vetande lät vi Danne ta täten... ; ) Han ledde oss på en fin stig längs med vattnet, men helt plötsligt tyckte han att vi skulle uppför ett litet berg och över till en stig på andra sidan. Harry var fullkomligt H-E-M-S-K !!! Han pep hysteriskt och drog i kopplet, oavsett om jag eller Fredrik höll i andra änden. Tillslut tröttnade jag och lyfte upp honom över axlarna och höll i frambenen på ena sidan och bakbenen på andra sidan. Det gick bra tills jag halkade på vitmossa mitt i branten! Jag kunde ju inte gärna släppa Harry och låta honom slå sig, så jag tog emot mig med knäna... AJJJJJJ!!!
Stackars mig!!!
Nu ska jag tycka synd om mig själv och umgås med några av våra vänner som kommer ikväll. Hoppas ni har en toppenhelg!!! = )
Den här veckan har det inte blivit mycket gjort, missade en kurs i viltspår p.g.a. mitt dumma jobb! Att jag spenderar lite tid hemma märks väldigt tydligt på Harry, han är värre än någonsin! Jag mår jättedåligt av det eftersom jag inte känner att vi kommer någon vart... Han är lika hysterisk om vi går ut och gör saker utan Yoggi, som om vi tar med honom. Jag KAN inte lägga viltspår åt honom varje dag och mina godissök verkar de ju ha gjort klart innan jag ens har låst dörren... Suck...
I tisdags var det styrelsemöte för Kusten's i Söderköping, så vi åkte ut lite tidigare och passade på att hälsa på ute på Liljerum. Det blev ett kärt återseende mellan Harry och Anton! Anton hade kommit fram till pappa Jonas en dag och frågat:
- Pappa, pappa, kan vi leka?
- Jaha, vad ska vi leka då?
- Vi leker att du är Yoggi, så är jag Harry!
Så gulligt!!! De sprang runt därute och turades om att jaga varandra i timmar! = ) Jonas tyckte det var en bra barnvakt...
Anton, Yoggi & Harry hjälper till att flisa ved...
Styrelsemötet gick bra, fast det drog ut lite på tiden... Nu är hemsidan klar och publicerad, med mig som webmaster! = ) www.freewebs.com/kustensjakthundsklubb
Pelle hade koll på alla mötesdeltagare!
Igårkväll var vi hos Fredrik's mamma i Söderköping och vi passade på att ta en sväng i skogen uppe vid Petersburg.
Balansträd!
Yoggi filosoferar vid en unggran.
Harry stod faktiskt still så lång tid att jag lyckades få ett kort på honom! *kors i taket*
Idag hade vi korvgrillning inbokat, med Danne & Viggo, Johanna jobbade tyvärr... Harry & Viggo hade jättekul hela tiden, farbror Viggo försökte lära Harry hur kul det är att bada!
ÄLSKAR Viggo's kroppspråk!
"Nu har jag dig snart, din lille fjant!!!"
"Mmm, vatten!" säger Viggo. Harry ser inte riktigt lika övertygad ut...
Viggo torkar sig efter badet.
Grillgrabbarna!
"Korveeen? Kooorven? Kooorveeeeen? Kom till mig..."
Efter maten bestämde vi oss för att gå en sväng i skogen och mot bättre vetande lät vi Danne ta täten... ; ) Han ledde oss på en fin stig längs med vattnet, men helt plötsligt tyckte han att vi skulle uppför ett litet berg och över till en stig på andra sidan. Harry var fullkomligt H-E-M-S-K !!! Han pep hysteriskt och drog i kopplet, oavsett om jag eller Fredrik höll i andra änden. Tillslut tröttnade jag och lyfte upp honom över axlarna och höll i frambenen på ena sidan och bakbenen på andra sidan. Det gick bra tills jag halkade på vitmossa mitt i branten! Jag kunde ju inte gärna släppa Harry och låta honom slå sig, så jag tog emot mig med knäna... AJJJJJJ!!!
Stackars mig!!!
Nu ska jag tycka synd om mig själv och umgås med några av våra vänner som kommer ikväll. Hoppas ni har en toppenhelg!!! = )
Matte's Big Freak-Out!
7/4 2008
Jävla skitdag!!! Jävla skitliv!!! Jävla skithundar!!! Allt är bara "erghhh"...
Allt började så himla bra, jag var uppe med tuppen... Eller ja, han som vaknar efter 1:e tuppen i alla fall... Sedan packade vi älgklöv och rådjursklöv och massa blod och åkte till Åby skogarna för att lägga viltspår. Jag var VÄLDIGT generös med blodet eftersom Harry var så ofokuserad förra gången och lade med 2 vinklar. Sedan lade jag åt Yoggi och det var ju ett tag sedan han gick spår, så jag tog i åt honom med. När spåren var klara och skulle ligga till sig, så åkte vi vidare förbi stallet och stannade vid en sjö som låg en bit in i skogen. Det var skönt att gå så tidigt, skogen var fortfarande nyvaken och våt efter nattens regn.
Yoggi försöker ta en slurk utan att trilla i plurret...
Ser ni den hemska tjurnacken??? Det GÅR INTE att trimma bort den...
Monstret Harry står och funderar ut mer elakheter...
Mr. Pose...
Efter en timme åkte vi hem och jag gjorde mig i ordning för spinning på F&S, då ringer planeraren på jobbet... Med världens ynkligaste stämma frågar han om jag kan jobba imorgon, 11.00-22.00, vilket jag inte kunde, eftersom Kusten's har styrelsemöte 18.30. Sedan ringde han igen efter typ 5 minuter och frågade om jag kunde jobba 06.00-17.15... *suck* Det är ju såååå långa pass!!! Jag bad om betänketid över träningen och jag ville verkligen inte, eftersom jag ovanpå allt hade sagt till Ewa att jag kunde ta Nunne imorgon för att jag var ledig... Så jag fick ringa upp och säga att det inte gick och snacka om att de är duktiga på att ge en dåligt samvete! =( Men jag stod på mig...
Träningen gick asbra och jag var verkligen laddad för att åka ut och gå spåren! Men mina hundar hade en helt annan inställning till dagens aktiviteter... Harry fick gå först och problemet började redan i bilen! Han piper och skriker hysteriskt så fort man öppnar bagageluckan och slutar inte förrän han får komma ut... Så jag satte mig på kanten och vände ryggen mot honom, men inget hjälper. Efter en lång stund tystnar han och då skyndar jag mig att berömma, hinner precis resa mig för att vända och ge honom "varsågod", då FLYGER fanskapet ur bilen som skjuten ur en raket!!! MORR! Så det var bara att kasta in honom igen och börja om från början. Hans jävla pipande driver mig till vansinne!!! Efter ett tag lugnade han i all fall ned sig och kunde bli utlyft lugnt och sansat... Vi lämnade Yoggi och gick bort till spåret. Han var lika flummig som i tisdags med Anne, hoppade runt i största allmänhet och kissade överallt... *mutter, mutter, mutter* Han hittade fram tillslut i alla fall och flög glatt runt i kogen som en överspeedad Hammy från Andra Sidan Häcken, fan man kan ju tro att han drack Red Bull istället för att dia sin mamma som valp!!!
"Wiihooo, kolla vad duktig jag var och hittade en bit rådjur mitt ute i skogen!"
Sedan var det storebrors tur och han var minst lika knäpp!!! Men han skötte spåret bra i alla fall, det var bara det att han sprang förbi klöven i racerfart och fortsatte upp på andra sidan... Trött man blir... Tillslut hittade även han fram och fick massa beröm. Men han är ju så slarvig med att bära den, kan ju släppa lite där det passar honom. Men idag var jag så tjurig så jag tog snöret och sprang iväg med den varje gång han fick för sig att släppa. Vilken fart det blev på honom! Sedan sa jag åt Harry att ta den, då blev Yoggi apsur och vaktade den som fan! Jag är bara så himla less på att Yoggi glassar runt genom livet och tror att det är ok. ÄNDRING!!! Nu är matte på krigsstigen och KRÄVER skärpning från alla inblandade!
Yoggi i full spårmundering.
Yoggi och hans älgskank.
Yoggi is a happy camper!
Sedan kom den riktiga katastrofen, jag skulle ge mig på ett leksakssök i all vänlighet... Det gick helt åt helvete kan jag säga, det är nog den enda beskrivning ni behöver... Sedan sa jag att vi skulle åka hem och ingen av dem kom, så jag hoppade in i bilen och åkte en kort bit, ropade sedan på dem igen. Tror ni de kom? Ja, Harry kom efter mycket om och men, men när jag kallade på Yoggi så sprang han ju bara tillbaka till honom! Så jag hoppade in och åkte igen... Den här gången kom Harry och hoppade in i bilen, men Yoggi ställde sig direkt och kissade när jag kallade på honom!!!!!!!!!!! APA!!! Vi åkte en 3:e gång och sedan fick vi in sista jycken oxå. Mycket Ilsken Matte! Mörbankad Filet de Chien någon?
Jävla skitdag!!! Jävla skitliv!!! Jävla skithundar!!! Allt är bara "erghhh"...
Allt började så himla bra, jag var uppe med tuppen... Eller ja, han som vaknar efter 1:e tuppen i alla fall... Sedan packade vi älgklöv och rådjursklöv och massa blod och åkte till Åby skogarna för att lägga viltspår. Jag var VÄLDIGT generös med blodet eftersom Harry var så ofokuserad förra gången och lade med 2 vinklar. Sedan lade jag åt Yoggi och det var ju ett tag sedan han gick spår, så jag tog i åt honom med. När spåren var klara och skulle ligga till sig, så åkte vi vidare förbi stallet och stannade vid en sjö som låg en bit in i skogen. Det var skönt att gå så tidigt, skogen var fortfarande nyvaken och våt efter nattens regn.
Yoggi försöker ta en slurk utan att trilla i plurret...
Ser ni den hemska tjurnacken??? Det GÅR INTE att trimma bort den...
Monstret Harry står och funderar ut mer elakheter...
Mr. Pose...
Efter en timme åkte vi hem och jag gjorde mig i ordning för spinning på F&S, då ringer planeraren på jobbet... Med världens ynkligaste stämma frågar han om jag kan jobba imorgon, 11.00-22.00, vilket jag inte kunde, eftersom Kusten's har styrelsemöte 18.30. Sedan ringde han igen efter typ 5 minuter och frågade om jag kunde jobba 06.00-17.15... *suck* Det är ju såååå långa pass!!! Jag bad om betänketid över träningen och jag ville verkligen inte, eftersom jag ovanpå allt hade sagt till Ewa att jag kunde ta Nunne imorgon för att jag var ledig... Så jag fick ringa upp och säga att det inte gick och snacka om att de är duktiga på att ge en dåligt samvete! =( Men jag stod på mig...
Träningen gick asbra och jag var verkligen laddad för att åka ut och gå spåren! Men mina hundar hade en helt annan inställning till dagens aktiviteter... Harry fick gå först och problemet började redan i bilen! Han piper och skriker hysteriskt så fort man öppnar bagageluckan och slutar inte förrän han får komma ut... Så jag satte mig på kanten och vände ryggen mot honom, men inget hjälper. Efter en lång stund tystnar han och då skyndar jag mig att berömma, hinner precis resa mig för att vända och ge honom "varsågod", då FLYGER fanskapet ur bilen som skjuten ur en raket!!! MORR! Så det var bara att kasta in honom igen och börja om från början. Hans jävla pipande driver mig till vansinne!!! Efter ett tag lugnade han i all fall ned sig och kunde bli utlyft lugnt och sansat... Vi lämnade Yoggi och gick bort till spåret. Han var lika flummig som i tisdags med Anne, hoppade runt i största allmänhet och kissade överallt... *mutter, mutter, mutter* Han hittade fram tillslut i alla fall och flög glatt runt i kogen som en överspeedad Hammy från Andra Sidan Häcken, fan man kan ju tro att han drack Red Bull istället för att dia sin mamma som valp!!!
"Wiihooo, kolla vad duktig jag var och hittade en bit rådjur mitt ute i skogen!"
Sedan var det storebrors tur och han var minst lika knäpp!!! Men han skötte spåret bra i alla fall, det var bara det att han sprang förbi klöven i racerfart och fortsatte upp på andra sidan... Trött man blir... Tillslut hittade även han fram och fick massa beröm. Men han är ju så slarvig med att bära den, kan ju släppa lite där det passar honom. Men idag var jag så tjurig så jag tog snöret och sprang iväg med den varje gång han fick för sig att släppa. Vilken fart det blev på honom! Sedan sa jag åt Harry att ta den, då blev Yoggi apsur och vaktade den som fan! Jag är bara så himla less på att Yoggi glassar runt genom livet och tror att det är ok. ÄNDRING!!! Nu är matte på krigsstigen och KRÄVER skärpning från alla inblandade!
Yoggi i full spårmundering.
Yoggi och hans älgskank.
Yoggi is a happy camper!
Sedan kom den riktiga katastrofen, jag skulle ge mig på ett leksakssök i all vänlighet... Det gick helt åt helvete kan jag säga, det är nog den enda beskrivning ni behöver... Sedan sa jag att vi skulle åka hem och ingen av dem kom, så jag hoppade in i bilen och åkte en kort bit, ropade sedan på dem igen. Tror ni de kom? Ja, Harry kom efter mycket om och men, men när jag kallade på Yoggi så sprang han ju bara tillbaka till honom! Så jag hoppade in och åkte igen... Den här gången kom Harry och hoppade in i bilen, men Yoggi ställde sig direkt och kissade när jag kallade på honom!!!!!!!!!!! APA!!! Vi åkte en 3:e gång och sedan fick vi in sista jycken oxå. Mycket Ilsken Matte! Mörbankad Filet de Chien någon?
Himelska Hundar på Himpa!
6/4 2008
Idag hade jag & Fatima bokat in playdate på Himpa med smågrabbarna, men jag har så dåligt samvete för Yoggi så jag tog med honom oxå. Han var naturligtvis kopplad och fick snällt se på när monstren tog igen tid sedan de sågs sist! = ) De älskar verkligen att leka ihop de där två, Aaron är det absolut bästa Harry vet tror jag...
Aaron hälsar på sin kompis med en rejäl björnkram!
Harry Höjdhoppare!
Bästa polarna tar igen sig i gröngräset...
Väldigt suddig bild-men ser ni vem som springer lös med??? YOGGI!
Joo, jag hade ju Yoggi lös när vi promenerade runt, men vid min sida hela tiden, sedan lät jag honom gå liiite längre. Tillslut tyckte Fatima att han var så duktig och snäll, så han kunde väl få prova att leka med Aaron i alla fall? Alla som känner mig vet hur uppstressad jag blir i sådana lägen, för jo, jag vill visst tro att han har vuxit till sig och bättrat sig och jag vill gärna ge honom en chans till... Men samtidigt är jag livrädd för att han ska göra som han gjorde för 2 år sedan och det FÅR INTE hända, speciellt inte mot mina vänners hundar! Så lätt panikslagen, men övertalad av Fatima, kopplade jag Harry och lät Yoggi springa fritt ihop med Aaron... Hjärtat i halsgropen-men han var såååååååååååååååå duktig!!! Lekte hur snällt som helst och verkade verkligen gilla Aaron! Fast vem gör inte det??? = ) Så himla glad och nöjd med honom, det var verkligen ett stoooort steg framåt!!!
Yoggi & Aaron leker tafatt!
"Kom an då!"
Sedan gick vi med dem hem och spanade in tomten, efter att jag för 2:a gången fått bannor av en av våra grannar för hundarna, så är nu planen att flytta härifrån så fort som möjligt! Fatima och hennes familj bor ju verkligen perfekt med Himpa runt knuten och nära till allt annat! Tyvärr får jag nog aldrig Fredrik att gå med på ett hus i stan... Sedan gick vi tillbaka med till Himpa och körde lydnadsträning, båda två! Började med Harry som fick träna linförighet och läggande under gång, han var så duktig!!! Sedan körde jag en platsliggning med båra två och gick tillbaka till Harry och satte mig ned och berömde honom flera gånger! Duktiga vovvar!
Harry platsliggare!!! = ) *stolt matte*
Lydnadsborders!
Körde några av 2:ans moment med Yoggi och det gick kanon!!! Men jag är lite fundersam på hur mycket jag ska krångla med honom innan vi har tagit vårt sista 1:a pris... Jag märker att han är rejält osäker i inkallningen, farten är inte alls bra... Harry ska i alla fall debutera 1:an på Årets Border sista helgen i maj och det blir nog att Yoggi får debutera 2:an där oxå... När vi inte har några nyfikna bekanta i närheten...
Väl hemma satte jag igång och trimmade Harry och badade bägge två, de ska ju med på kalas hos Fredrik's mormor idag! Imorgon kör vi viltspår!!! Full fart när jag ändå är ledig!
Idag hade jag & Fatima bokat in playdate på Himpa med smågrabbarna, men jag har så dåligt samvete för Yoggi så jag tog med honom oxå. Han var naturligtvis kopplad och fick snällt se på när monstren tog igen tid sedan de sågs sist! = ) De älskar verkligen att leka ihop de där två, Aaron är det absolut bästa Harry vet tror jag...
Aaron hälsar på sin kompis med en rejäl björnkram!
Harry Höjdhoppare!
Bästa polarna tar igen sig i gröngräset...
Väldigt suddig bild-men ser ni vem som springer lös med??? YOGGI!
Joo, jag hade ju Yoggi lös när vi promenerade runt, men vid min sida hela tiden, sedan lät jag honom gå liiite längre. Tillslut tyckte Fatima att han var så duktig och snäll, så han kunde väl få prova att leka med Aaron i alla fall? Alla som känner mig vet hur uppstressad jag blir i sådana lägen, för jo, jag vill visst tro att han har vuxit till sig och bättrat sig och jag vill gärna ge honom en chans till... Men samtidigt är jag livrädd för att han ska göra som han gjorde för 2 år sedan och det FÅR INTE hända, speciellt inte mot mina vänners hundar! Så lätt panikslagen, men övertalad av Fatima, kopplade jag Harry och lät Yoggi springa fritt ihop med Aaron... Hjärtat i halsgropen-men han var såååååååååååååååå duktig!!! Lekte hur snällt som helst och verkade verkligen gilla Aaron! Fast vem gör inte det??? = ) Så himla glad och nöjd med honom, det var verkligen ett stoooort steg framåt!!!
Yoggi & Aaron leker tafatt!
"Kom an då!"
Sedan gick vi med dem hem och spanade in tomten, efter att jag för 2:a gången fått bannor av en av våra grannar för hundarna, så är nu planen att flytta härifrån så fort som möjligt! Fatima och hennes familj bor ju verkligen perfekt med Himpa runt knuten och nära till allt annat! Tyvärr får jag nog aldrig Fredrik att gå med på ett hus i stan... Sedan gick vi tillbaka med till Himpa och körde lydnadsträning, båda två! Började med Harry som fick träna linförighet och läggande under gång, han var så duktig!!! Sedan körde jag en platsliggning med båra två och gick tillbaka till Harry och satte mig ned och berömde honom flera gånger! Duktiga vovvar!
Harry platsliggare!!! = ) *stolt matte*
Lydnadsborders!
Körde några av 2:ans moment med Yoggi och det gick kanon!!! Men jag är lite fundersam på hur mycket jag ska krångla med honom innan vi har tagit vårt sista 1:a pris... Jag märker att han är rejält osäker i inkallningen, farten är inte alls bra... Harry ska i alla fall debutera 1:an på Årets Border sista helgen i maj och det blir nog att Yoggi får debutera 2:an där oxå... När vi inte har några nyfikna bekanta i närheten...
Väl hemma satte jag igång och trimmade Harry och badade bägge två, de ska ju med på kalas hos Fredrik's mormor idag! Imorgon kör vi viltspår!!! Full fart när jag ändå är ledig!
Spårträning med Anne
2/4 2008
Igår var första dagen på nya jobbet för mig, kommer nog att trivas kanon. Men visst är det jobbigt, jag har ju 9,5 timmars arbetsdagar utan rast och det tar ändå 30 minuter till Linköping... Har faktiskt varit ledig i 6 månader...
Så igår snurrade huvudet ganska bra på eftermiddagen och jag hann vara hemma typ 1 timme innan det var dax att styra bilen mot Sörping. Anne hade lagt spår åt Harry uppe vid Petersburg och det var väldigt lugnt och fint där uppe i skogen. Hon började med att "känna" på honom lite, de har ju mest varit lärare och elev för varandra hittills... Jag och Yoggi satt jättenervösa på en bänk och tittade på. Eller tja, Yoggi tyckte det var apboring att bara kolla på lillebrorsan!
"Hör här, lille herr'n!"
Harry AVGUDAR Anne! = )
"Jag gör vad som helst för lite godis..."
"Kolla vad vi hittade i skogen!" = )
Igår var första dagen på nya jobbet för mig, kommer nog att trivas kanon. Men visst är det jobbigt, jag har ju 9,5 timmars arbetsdagar utan rast och det tar ändå 30 minuter till Linköping... Har faktiskt varit ledig i 6 månader...
Så igår snurrade huvudet ganska bra på eftermiddagen och jag hann vara hemma typ 1 timme innan det var dax att styra bilen mot Sörping. Anne hade lagt spår åt Harry uppe vid Petersburg och det var väldigt lugnt och fint där uppe i skogen. Hon började med att "känna" på honom lite, de har ju mest varit lärare och elev för varandra hittills... Jag och Yoggi satt jättenervösa på en bänk och tittade på. Eller tja, Yoggi tyckte det var apboring att bara kolla på lillebrorsan!
"Hör här, lille herr'n!"
Harry AVGUDAR Anne! = )
"Jag gör vad som helst för lite godis..."
"Kolla vad vi hittade i skogen!" = )
Lydnadstävling i Katrineholm!
1/4 2008
Min blogg har ju spelat aprilskämt i flera dagar nu, men jag vill ändå lägga ut något om tävlingen... I söndags alltså...
Jag packade in vovvarna i bilen, vi lät husse få sovmorgon och for iväg mot Katrineholm-vilket var en mycket trevlig tävlnigsplats! Vi var 14 startande och jag drog 9... Det var längesedan Yoggi låg mitt i gruppen på platsliggningen, det har varit mycket kant på senaste tiden. Vi kollade på gruppen innan och det var totalt kaos!!! Först smög en spaniel upp och lunkade fram till sin matte, men sedan for alla andra upp och började leka. Alla utom den andra springer spanieln som låg kvar, lugnt och stilla. Mycket imponerande!!! Pulsen var hög när jag klev ut på plan, vilket den alltid är under platsliggningen... Vi låg mellan en goldentik och en rottis. Efter ca 45 sekunder smög en golden på kanten upp och nosade runt ganska länge innan hon gick över till sin husse. Övriga vovvar låg snällt kvar sina 2 minuter. Efter poängavdraget på tandvisningen i lördags så fick Yoggi sitta ordentligt under dagens övning och fick 10-10 på de två första momenten! Trodde dock vi skulle få 9 på platsen, för jag fick ge DK vid uppsättningen...
Jag tog ut Harry och tittade på de 4 första ekipagen med en galen borderterrier i varje hand, som inte ville annat än att leka med varandra och for som idioter i snören! Undrar vad folk trodde om våra chanser på plan... Hehehe. De hade ingen paus, så det var snart dax för oss att ge oss ut och bli bedömda av domare Mikael Svensson.
* Linförigheten var verkligen både bu och bä! Han gjorde riktigt fina vänstersvängar och bästa språnget någonsin!!! Var dock seg ned med rumpan och missade några helt om... Man kan inte få allt!
* Läggandet var segt, han flöt ut en del i framförandet och kom lite bakom. Men han låg snällt och satte sig fint på kommando.
* Inkallningen var suverän! Bra kontakt och fin fart in, snett sättande som vanligt...
* Ställandet har verkligen blivit ett av hans starkaste moment, sedan jag lärde mig att INTE titta på honom när jag går tillbaka, inte förrän han ska sätta sig upp.
* Apporteringen var som vanligt (och som det borde ha varit på lördagen) 0. Han förstår verkligen inte, men Anne har ju lovat att titta på det igen...
* Hoppet är kalas, bara ett snett sättande.
Jag var så himla nöjd med honom när vi gick av planen!!! Har lekt och belönat med att slänga leksaker åt honom under våra träningar på senare tid, så en lekis låg och väntade ihop med en köttebulle ovanför planen. Sedan lekte vi länge innan vi gick tillbaks till monster-Harry som väntade i bilen...
Världens lydigaste terrier? = )
Eftersom jag inte hade någon med mig så hade jag ingen koll på siffrorna, men jag brydde mig inte vad det blev för det kändes bra och det är det enda som räknas från och med nu! Först var jag överpositiv och säker på ett 1:a pris eller några poäng under, men när jag pratade med Fredrik så började jag inse alla småfel vi hade. Så jag hade ingen aning om vad som väntade när jag gick till pris- utdelningen. Vi var ju som sagt 14 ekipage och de började ropa ut resultaten, när de kom till plats 6 så tänkte jag att det var min tur. Men icke! Plats efter plats ropades ut och sedan var det 3 "pallplatser" och jag var sååååååååå nöjd (men undrade samtidigt om de bara hade glömt mitt resultat). Men 3:e platsen gick till en schäfer och sedan hör jag långt bort någonstans att de ropar mitt namn och säger 160,5 poäng och ett 1:a pris!!! SÅ GLAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu behöver vi bara ett till så kan vi satsa på 2:an sedan! Spöade massa schäfrar, goldens och rottisar! = )
På eftermiddagen tog jag med mig en överenergisk, helgalen, studsande Harry och åkte ned till Himpa för att låta honom avreagera sig lite... Han gjorde frivolter i kopplet... Hade med mig en dummy oxå och försökte köra några apporteringsövningar, men det gick sådär... Han är så helvild att han inte vet var han har sig själv, fokus är långt, långt borta... Så jag blev lika förtvivlad som vanligt och insåg att jag bara skulle göra saken värre om jag fortsatte... Så naturligtvis vände jag min till min guru; Anne Halling. Vad skulle jag göra utan dig??? Pratade med henne igår om min hopplösa situation; fick nya direktiv-ingen sökträning! Ingen apportering! Han blir bara mer stressad. Nu är det inte så konstigt, för han har ju bott mycket borta den senaste tiden. Yoggi reagerar ju inte på sådant och har aldrig gjort, men Harry kanske har svårare att slappna av... Vi har ju märkt att han sover enormt mycket när han kommer hem efter någon natt borta... Så diskuterade vi den nya situationen med jobb och att eventuellt sätta in Harry på dagis och låta Yoggi flytta till Stockholm för gott... *snyft* Men det tyckte Anne INTE var en bra lösning. Hon såg hellre att Yoggi stannade kvar som stöd för Harry och att vi i den mån det går låter dem vara hemma. Fredriks systrar går ju i skolan tvärs över vägen och kan förhoppningsvis komma ut med grabbarna åtminstone 1 gång varje dag... Annars slutar jag väl jobba, hundarna är mitt allt!
"Catch!"
"Kolla matte, vad jag kan!!!"
Såhär mycket ser man av Harry i bilen... = )
Min blogg har ju spelat aprilskämt i flera dagar nu, men jag vill ändå lägga ut något om tävlingen... I söndags alltså...
Jag packade in vovvarna i bilen, vi lät husse få sovmorgon och for iväg mot Katrineholm-vilket var en mycket trevlig tävlnigsplats! Vi var 14 startande och jag drog 9... Det var längesedan Yoggi låg mitt i gruppen på platsliggningen, det har varit mycket kant på senaste tiden. Vi kollade på gruppen innan och det var totalt kaos!!! Först smög en spaniel upp och lunkade fram till sin matte, men sedan for alla andra upp och började leka. Alla utom den andra springer spanieln som låg kvar, lugnt och stilla. Mycket imponerande!!! Pulsen var hög när jag klev ut på plan, vilket den alltid är under platsliggningen... Vi låg mellan en goldentik och en rottis. Efter ca 45 sekunder smög en golden på kanten upp och nosade runt ganska länge innan hon gick över till sin husse. Övriga vovvar låg snällt kvar sina 2 minuter. Efter poängavdraget på tandvisningen i lördags så fick Yoggi sitta ordentligt under dagens övning och fick 10-10 på de två första momenten! Trodde dock vi skulle få 9 på platsen, för jag fick ge DK vid uppsättningen...
Jag tog ut Harry och tittade på de 4 första ekipagen med en galen borderterrier i varje hand, som inte ville annat än att leka med varandra och for som idioter i snören! Undrar vad folk trodde om våra chanser på plan... Hehehe. De hade ingen paus, så det var snart dax för oss att ge oss ut och bli bedömda av domare Mikael Svensson.
* Linförigheten var verkligen både bu och bä! Han gjorde riktigt fina vänstersvängar och bästa språnget någonsin!!! Var dock seg ned med rumpan och missade några helt om... Man kan inte få allt!
* Läggandet var segt, han flöt ut en del i framförandet och kom lite bakom. Men han låg snällt och satte sig fint på kommando.
* Inkallningen var suverän! Bra kontakt och fin fart in, snett sättande som vanligt...
* Ställandet har verkligen blivit ett av hans starkaste moment, sedan jag lärde mig att INTE titta på honom när jag går tillbaka, inte förrän han ska sätta sig upp.
* Apporteringen var som vanligt (och som det borde ha varit på lördagen) 0. Han förstår verkligen inte, men Anne har ju lovat att titta på det igen...
* Hoppet är kalas, bara ett snett sättande.
Jag var så himla nöjd med honom när vi gick av planen!!! Har lekt och belönat med att slänga leksaker åt honom under våra träningar på senare tid, så en lekis låg och väntade ihop med en köttebulle ovanför planen. Sedan lekte vi länge innan vi gick tillbaks till monster-Harry som väntade i bilen...
Världens lydigaste terrier? = )
Eftersom jag inte hade någon med mig så hade jag ingen koll på siffrorna, men jag brydde mig inte vad det blev för det kändes bra och det är det enda som räknas från och med nu! Först var jag överpositiv och säker på ett 1:a pris eller några poäng under, men när jag pratade med Fredrik så började jag inse alla småfel vi hade. Så jag hade ingen aning om vad som väntade när jag gick till pris- utdelningen. Vi var ju som sagt 14 ekipage och de började ropa ut resultaten, när de kom till plats 6 så tänkte jag att det var min tur. Men icke! Plats efter plats ropades ut och sedan var det 3 "pallplatser" och jag var sååååååååå nöjd (men undrade samtidigt om de bara hade glömt mitt resultat). Men 3:e platsen gick till en schäfer och sedan hör jag långt bort någonstans att de ropar mitt namn och säger 160,5 poäng och ett 1:a pris!!! SÅ GLAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu behöver vi bara ett till så kan vi satsa på 2:an sedan! Spöade massa schäfrar, goldens och rottisar! = )
På eftermiddagen tog jag med mig en överenergisk, helgalen, studsande Harry och åkte ned till Himpa för att låta honom avreagera sig lite... Han gjorde frivolter i kopplet... Hade med mig en dummy oxå och försökte köra några apporteringsövningar, men det gick sådär... Han är så helvild att han inte vet var han har sig själv, fokus är långt, långt borta... Så jag blev lika förtvivlad som vanligt och insåg att jag bara skulle göra saken värre om jag fortsatte... Så naturligtvis vände jag min till min guru; Anne Halling. Vad skulle jag göra utan dig??? Pratade med henne igår om min hopplösa situation; fick nya direktiv-ingen sökträning! Ingen apportering! Han blir bara mer stressad. Nu är det inte så konstigt, för han har ju bott mycket borta den senaste tiden. Yoggi reagerar ju inte på sådant och har aldrig gjort, men Harry kanske har svårare att slappna av... Vi har ju märkt att han sover enormt mycket när han kommer hem efter någon natt borta... Så diskuterade vi den nya situationen med jobb och att eventuellt sätta in Harry på dagis och låta Yoggi flytta till Stockholm för gott... *snyft* Men det tyckte Anne INTE var en bra lösning. Hon såg hellre att Yoggi stannade kvar som stöd för Harry och att vi i den mån det går låter dem vara hemma. Fredriks systrar går ju i skolan tvärs över vägen och kan förhoppningsvis komma ut med grabbarna åtminstone 1 gång varje dag... Annars slutar jag väl jobba, hundarna är mitt allt!
"Catch!"
"Kolla matte, vad jag kan!!!"
Såhär mycket ser man av Harry i bilen... = )
