Nytt Tänk & De Stora Gula...
31/1 2008
Idag var det start för min nya "regim", från och med nu ska det läsas, studeras, utvecklas och förbättras på alla håll och kanter här hemma! Därmed basta!
Så imorse var det först dax för Yoggi att börja sitt nya liv, lillebror var mycket missnöjd med sitt öde i hagen ute i vardagsrummet! Från och med nu ska jag ha klickern fastlimmad i handen och boken i den andra, fast först får jag nog köpa en egen bok-så jag inte förstör Johanna's bok... Som sagt, Yoggi. Jag har ju bestämt mig för att läsa "Klickerträning för Din Hund" av Morten Egtvedt, "Aktivering-Smart Lek med Din Hund" av Nina Roegner och "Lydnadsboken" av Memea Mohlin, tror att det kan vara ett steg i rätt riktning. Jag kommer vara på väg att lägga av såååååååå många gånger, hoppas verkligen att jag får en hård spark i baken av mina kloka vänner!!! Men, i alla fall, Yoggi ska få lära sig de flesta av tricken som finns i Aktiveringsboken jag fick låna av Johanna, vi har valt att börja med "Räkna"... Tjuvstartade lite igår, det gick hyfsat, även om han inte är jättesnabb i reaktionerna. Han är ju terrier, avlad för att vänta ut sitt byte och inte ge sig. Det är även Yoggi's taktik när det gäller träning av alla slag, om han väntar tillräckligt länge så ger jag eller den som håller på upp... =) Så gjorde han ju med vår tränare på tävlingslydnaden, hon skulle få Yoggi att titta på en MER-tetra, men han stirrade ut henne tills hon gav upp... =) Terrier! Så det går inte så fort i svängarna - Battle of the Minds... Men skam den som ger sig! Han förstår nog egentligen vad han ska göra, han vill testa mitt tålamod. Nu har vi kommit till att bara belöna varannan gång han lägger tassen på lådan. En gång la han ned huvudet och låtsades sova på lådan när han inte fick belöning som han tyckte... =)
Efter ett tag fick de byta plats och jag körde lite kontakt och smög in ett sättande och något läggande, vilket jag fick lite "smisk" av Johanna för... Men han skötte sig bra och det är lite roligare med honom, för han reagerar lite kvickare än storebror, plus att han ärså grymt glupsk att han bjuder på alla beteenden han kan komma på-helst samtidigt! =)
På eftermiddagen fick monster-Harry följa med ut och träffa Moa och De Stora Gula, som Harry kallar Åskdjuret och Lusen. Harry blev jättekär i Åskan och slängde sig på rygg och ålade runt i gräset för att visa sin kärlek! Åskan tycket det var en lattjo liten pryl och satte sig på honom... Vi gick upp till Johanna's fält och där fick jag och Harry äran att se proffs in action! Shit vad inspirerande det är att se Moa och Lusen, men även Åskdjuret var fantastiskt duktig!!! Vi är grymt imponerade och jag insåg att nästa gång det är dax att skaffa hund, så får det bli något annat än en terrier... Jag älskar rasen, men vill träna och tävla lydnad med sikte på elitnivå och jag har faktiskt aldrig sett en terrier på den nivån... Så kanske en chokladbrun dobermanntik kommer min väg?
Efter att jag hade tjatat hål i huvudet på stackars Moa med alla mina korkade frågor så fick vovvarna springa lösa! Harry hade lite svårt att hänga med i De Stora Gula's fart emellanåt, men han var lika glad för det och han och Åski for runt som skållade råttor!
Åskdjuret äter pinne medan brorsan tränar.
Moa & Lusen är experter på kontakt! =)
Harry är inte ens i närheten av lika lydig som De Stora Gula och får sitta i koppel!
Harry syns inte, men han är där bland all gul päls! = )
Imorgon fredag kommer min älskade pappa och hämtar mig och vovvarna för en helg i Norge, då min mamma fyller år! Grattis Birgitta! Vi ska stanna hos min moster (som är mitt uppe i värsta storflytten!) i Örebro och hämta min vilda Mormiz =) Vi kommer att återvända till Norrköping på måndag och då lär det bli hårdträning inför lydnadstävlingen 16/2 i Linköping, eftersom jag ska på kurs i Stockholm hela veckan innan tävlingen...
Vi kommer sakna er!!!
Idag var det start för min nya "regim", från och med nu ska det läsas, studeras, utvecklas och förbättras på alla håll och kanter här hemma! Därmed basta!
Så imorse var det först dax för Yoggi att börja sitt nya liv, lillebror var mycket missnöjd med sitt öde i hagen ute i vardagsrummet! Från och med nu ska jag ha klickern fastlimmad i handen och boken i den andra, fast först får jag nog köpa en egen bok-så jag inte förstör Johanna's bok... Som sagt, Yoggi. Jag har ju bestämt mig för att läsa "Klickerträning för Din Hund" av Morten Egtvedt, "Aktivering-Smart Lek med Din Hund" av Nina Roegner och "Lydnadsboken" av Memea Mohlin, tror att det kan vara ett steg i rätt riktning. Jag kommer vara på väg att lägga av såååååååå många gånger, hoppas verkligen att jag får en hård spark i baken av mina kloka vänner!!! Men, i alla fall, Yoggi ska få lära sig de flesta av tricken som finns i Aktiveringsboken jag fick låna av Johanna, vi har valt att börja med "Räkna"... Tjuvstartade lite igår, det gick hyfsat, även om han inte är jättesnabb i reaktionerna. Han är ju terrier, avlad för att vänta ut sitt byte och inte ge sig. Det är även Yoggi's taktik när det gäller träning av alla slag, om han väntar tillräckligt länge så ger jag eller den som håller på upp... =) Så gjorde han ju med vår tränare på tävlingslydnaden, hon skulle få Yoggi att titta på en MER-tetra, men han stirrade ut henne tills hon gav upp... =) Terrier! Så det går inte så fort i svängarna - Battle of the Minds... Men skam den som ger sig! Han förstår nog egentligen vad han ska göra, han vill testa mitt tålamod. Nu har vi kommit till att bara belöna varannan gång han lägger tassen på lådan. En gång la han ned huvudet och låtsades sova på lådan när han inte fick belöning som han tyckte... =)
Efter ett tag fick de byta plats och jag körde lite kontakt och smög in ett sättande och något läggande, vilket jag fick lite "smisk" av Johanna för... Men han skötte sig bra och det är lite roligare med honom, för han reagerar lite kvickare än storebror, plus att han ärså grymt glupsk att han bjuder på alla beteenden han kan komma på-helst samtidigt! =)
På eftermiddagen fick monster-Harry följa med ut och träffa Moa och De Stora Gula, som Harry kallar Åskdjuret och Lusen. Harry blev jättekär i Åskan och slängde sig på rygg och ålade runt i gräset för att visa sin kärlek! Åskan tycket det var en lattjo liten pryl och satte sig på honom... Vi gick upp till Johanna's fält och där fick jag och Harry äran att se proffs in action! Shit vad inspirerande det är att se Moa och Lusen, men även Åskdjuret var fantastiskt duktig!!! Vi är grymt imponerade och jag insåg att nästa gång det är dax att skaffa hund, så får det bli något annat än en terrier... Jag älskar rasen, men vill träna och tävla lydnad med sikte på elitnivå och jag har faktiskt aldrig sett en terrier på den nivån... Så kanske en chokladbrun dobermanntik kommer min väg?
Efter att jag hade tjatat hål i huvudet på stackars Moa med alla mina korkade frågor så fick vovvarna springa lösa! Harry hade lite svårt att hänga med i De Stora Gula's fart emellanåt, men han var lika glad för det och han och Åski for runt som skållade råttor!
Åskdjuret äter pinne medan brorsan tränar.
Moa & Lusen är experter på kontakt! =)
Harry är inte ens i närheten av lika lydig som De Stora Gula och får sitta i koppel!
Harry syns inte, men han är där bland all gul päls! = )
Imorgon fredag kommer min älskade pappa och hämtar mig och vovvarna för en helg i Norge, då min mamma fyller år! Grattis Birgitta! Vi ska stanna hos min moster (som är mitt uppe i värsta storflytten!) i Örebro och hämta min vilda Mormiz =) Vi kommer att återvända till Norrköping på måndag och då lär det bli hårdträning inför lydnadstävlingen 16/2 i Linköping, eftersom jag ska på kurs i Stockholm hela veckan innan tävlingen...
Vi kommer sakna er!!!
Milen & Min Guru Johanna!
29/1 2008
Den här dagen kommer att delas in i kategorierna; Mig, Yoggi & Harry. Mest för att det har hänt små saker för oss alla idag...
Mig först ; ) Jag har ju varit arbetslös sedan oktober och håller på att bli galen. I mitten på november var jag på anställningsintervju på G4S i Linköping, för ett jobb som värdetransportör. De sa i princip att jobbet var mitt och frågade när jag kunde gå utbildningen. Jag blev överlycklig!!! Har ju jobbat som väktare på Securitas förut och gillar branschen, samt att det är en snygg merit när jag söker till Polis Högskolan! =) Men sedan hörde jag inget mer och kände mig som världens idiot som hade sagt till alla att jag hade fått det... =( Antog att min förra chef på Securitas hade sagt något som de inte gillade, så jag var mest ledsen över att jag inte fick det. Så frågade jag Arbetsförmedlingen för några dagar sedan om de kunde ringa G4S och höra vad som gjorde att de inte hörde av sig... Igår hade tanten mailat mig och så ringde hon även idag. Man har tydligen sökt mig från G4S men haft fel nummer eller något, så jag ringde dem idag på fm.
I fredags var jag ju på intervju på Transcom, för ett jobb på kundtjänst, vilket hade varit helt okej. Så var jag där igår igen och om jag fick det så skulle utbildningen börja imorgon, onsdag. Det lät väldigt positivt när jag var där och de skulle ge besked under em/kväll igår, men av någon anledning slog jag av bägge telefonerna.
Tur var väl det!!! Tänk om jag hade tackat "ja" till det jobbet och sedan fått reda på allt om G4S... Jag ringde ju som sagt till dem idag, tänkte att det nog var för sent nu, men bara för att kolla. Jo då! De vill ha mig, 11:e februari börjar jag med 2 veckors utbildning i Kista, sedan direkt 1 vecka i Löddeköpinge (Skåne)!!! HURRA!!! Gått som på små moln hela dagen!!! Det här är ju något som jag verkligen vill göra! Nu ska vi bara lösa vovve-frågan under de 3 veckorna... Men, men, det här är något riktigt bra!
Yoggi:
För att ta till vara på den överskottsenergi jag fick efter mitt samtal med G4S, så styrde jag & Yoggi bilen mot Vilbergen och tog itu med milspåret även denna vecka! Duktiga vi!!! Måste nog sätta på Yoggi en stegräknare eller något och se hur långt han springer, för han far ju ut och in i skogen som en skållad råtta! =) Kameran ballade ur, så några bilder är från mobilen,därav kvalitén...
Cool kille på lerig åker! =)
"Man tager vad man haver"-sa Yoggi och åt lite gräs...
Border i ljungskogen!
Bra viloplats!
Harry:
Efter en lång, tråkig dag fick han på kvällen följa med mig till Johanna. Han vet så väl vem som bor där! Så fort man vänder ner mellan buskarna så börjar svansen gå som på en tokig och han drar järnet. Idag släppte jag kopplet direkt när jag kom in på gårdsplanen och han sprang raka vägen till deras port! Sötis! Väl inne fick han dock stanna i köket med mig och Johanna, medan vovvarna var med Danne i vardagsrummet.
Jag hade med mig "chick-lit" till Johanna och fick låna halva hennes vovvebibliotek istället = ) Bra byte! Jag måste nämligen göra något drastiskt åt situationen hemma, vovvarna är inte i synk, med varandra eller oss... Yoggi's kissande har jag ju tagit upp förr, men nu vill han även se sig som ledare på heltid. Harry behöver ju mer stimuli och arbete!
Johanna (underbara människa!) började direkt att testa klickern på honom och blev tydligen positivt överraskad, vi vet ju alla vilken storlek på hund Johanna föredrar... Hehehe... Hon skulle bara köra kontakt, men var tvungen att belöna när han lade sig och smällde ned hakan i golvet! = ) Så efter det så lade hon upp ett litet träningsschema för litet monster, vilket jag tyckte lät väldigt spännande! Risken är väl att jag blir för ivrig och kör på för hårt från början... Sedan ska vi se oss om efter en viltspårskurs för honom och även Yoggi om det passar. Det är ju jakthundar och jag har ju alltid predikat att hundar ska jobba med det de är avlade för, därmed inte sagt att jag tänker springa runt och bussa grävlingar på dem... = )
Annars är det hårda puckar som gäller för Yoggidog, han ska ned på jorden igen. Från och med nu är det buren varje gång han morrar för att någon går i trapphuset, 5-10 minuter/gång, beroende på hur fort han slutar. Inget mer sova i soffan på ett tag, golvet duger tydligen bra. Inget mer småskvättande ute i koppel, inget kissa över efter Harry. Inte blåsa upp sig och morra när det kommer andra vovvar. Tja, har säkert 1000 problem till, men de tar vi när de kommer.
Har en känsla av att jag får fullt upp i alla fall! *phu* Tusen miljoner tack till Johanna!!! Min guru och räddare i nöden!!! Får väl snart betala dig & Danne för era tips och alla hjälp! Tyvärr kan jag inget om hundvalpar och människovalpar, men när du kommer släpandes på en häst - då står jag till förfogande dygnet runt med hjälp!!! = )
Lätt att somna med den här filuren bredvid! Så söt!!!
Nu är jag trött och har haft en lång, innehållsrik dag - kudden!
Den här dagen kommer att delas in i kategorierna; Mig, Yoggi & Harry. Mest för att det har hänt små saker för oss alla idag...
Mig först ; ) Jag har ju varit arbetslös sedan oktober och håller på att bli galen. I mitten på november var jag på anställningsintervju på G4S i Linköping, för ett jobb som värdetransportör. De sa i princip att jobbet var mitt och frågade när jag kunde gå utbildningen. Jag blev överlycklig!!! Har ju jobbat som väktare på Securitas förut och gillar branschen, samt att det är en snygg merit när jag söker till Polis Högskolan! =) Men sedan hörde jag inget mer och kände mig som världens idiot som hade sagt till alla att jag hade fått det... =( Antog att min förra chef på Securitas hade sagt något som de inte gillade, så jag var mest ledsen över att jag inte fick det. Så frågade jag Arbetsförmedlingen för några dagar sedan om de kunde ringa G4S och höra vad som gjorde att de inte hörde av sig... Igår hade tanten mailat mig och så ringde hon även idag. Man har tydligen sökt mig från G4S men haft fel nummer eller något, så jag ringde dem idag på fm.
I fredags var jag ju på intervju på Transcom, för ett jobb på kundtjänst, vilket hade varit helt okej. Så var jag där igår igen och om jag fick det så skulle utbildningen börja imorgon, onsdag. Det lät väldigt positivt när jag var där och de skulle ge besked under em/kväll igår, men av någon anledning slog jag av bägge telefonerna.
Tur var väl det!!! Tänk om jag hade tackat "ja" till det jobbet och sedan fått reda på allt om G4S... Jag ringde ju som sagt till dem idag, tänkte att det nog var för sent nu, men bara för att kolla. Jo då! De vill ha mig, 11:e februari börjar jag med 2 veckors utbildning i Kista, sedan direkt 1 vecka i Löddeköpinge (Skåne)!!! HURRA!!! Gått som på små moln hela dagen!!! Det här är ju något som jag verkligen vill göra! Nu ska vi bara lösa vovve-frågan under de 3 veckorna... Men, men, det här är något riktigt bra!
Yoggi:
För att ta till vara på den överskottsenergi jag fick efter mitt samtal med G4S, så styrde jag & Yoggi bilen mot Vilbergen och tog itu med milspåret även denna vecka! Duktiga vi!!! Måste nog sätta på Yoggi en stegräknare eller något och se hur långt han springer, för han far ju ut och in i skogen som en skållad råtta! =) Kameran ballade ur, så några bilder är från mobilen,därav kvalitén...
Cool kille på lerig åker! =)
"Man tager vad man haver"-sa Yoggi och åt lite gräs...
Border i ljungskogen!
Bra viloplats!
Harry:
Efter en lång, tråkig dag fick han på kvällen följa med mig till Johanna. Han vet så väl vem som bor där! Så fort man vänder ner mellan buskarna så börjar svansen gå som på en tokig och han drar järnet. Idag släppte jag kopplet direkt när jag kom in på gårdsplanen och han sprang raka vägen till deras port! Sötis! Väl inne fick han dock stanna i köket med mig och Johanna, medan vovvarna var med Danne i vardagsrummet.
Jag hade med mig "chick-lit" till Johanna och fick låna halva hennes vovvebibliotek istället = ) Bra byte! Jag måste nämligen göra något drastiskt åt situationen hemma, vovvarna är inte i synk, med varandra eller oss... Yoggi's kissande har jag ju tagit upp förr, men nu vill han även se sig som ledare på heltid. Harry behöver ju mer stimuli och arbete!
Johanna (underbara människa!) började direkt att testa klickern på honom och blev tydligen positivt överraskad, vi vet ju alla vilken storlek på hund Johanna föredrar... Hehehe... Hon skulle bara köra kontakt, men var tvungen att belöna när han lade sig och smällde ned hakan i golvet! = ) Så efter det så lade hon upp ett litet träningsschema för litet monster, vilket jag tyckte lät väldigt spännande! Risken är väl att jag blir för ivrig och kör på för hårt från början... Sedan ska vi se oss om efter en viltspårskurs för honom och även Yoggi om det passar. Det är ju jakthundar och jag har ju alltid predikat att hundar ska jobba med det de är avlade för, därmed inte sagt att jag tänker springa runt och bussa grävlingar på dem... = )
Annars är det hårda puckar som gäller för Yoggidog, han ska ned på jorden igen. Från och med nu är det buren varje gång han morrar för att någon går i trapphuset, 5-10 minuter/gång, beroende på hur fort han slutar. Inget mer sova i soffan på ett tag, golvet duger tydligen bra. Inget mer småskvättande ute i koppel, inget kissa över efter Harry. Inte blåsa upp sig och morra när det kommer andra vovvar. Tja, har säkert 1000 problem till, men de tar vi när de kommer.
Har en känsla av att jag får fullt upp i alla fall! *phu* Tusen miljoner tack till Johanna!!! Min guru och räddare i nöden!!! Får väl snart betala dig & Danne för era tips och alla hjälp! Tyvärr kan jag inget om hundvalpar och människovalpar, men när du kommer släpandes på en häst - då står jag till förfogande dygnet runt med hjälp!!! = )
Lätt att somna med den här filuren bredvid! Så söt!!!
Nu är jag trött och har haft en lång, innehållsrik dag - kudden!
Harry's Utställningsdebut!!!
27/8 2008
Idag var det då dax! Jag ÄLSKAR verkligen utställningar: fjärilarna i magen redan på morgonen när man vaknar, hundarna misstänksamma efter gårdagens trimming (VÄLDIGT nöjd med Harry's "nya" öron!), väskan fullpackad och så många fina vovvar man får se!!!
Danne & Johanna kom och hämtade oss, sedan hämtade vi deras kamera, sedan iväg! Yoggi satt fram vid husses ben, Harry bak i en bur bredvid Viggo. Tyvärr var det dåligt väglag en lång bit, men snälla, underbara Danne gasade så fort det fanns möjlighet. = ) Vi hade ganska tight om tid, så Johanna planerade en taktik som skulle användas när vi kom fram. Hon och jag tog varsinn liten vovve och deras papper och rusade in medan pojkarna packade ut Viggo och resten av våra saker... Det var en tant som pladdrade med veterinären, så Johanna pratade oss förbi besiktningen och sedan var jag så fokuserad på deras ring, så vi kutade till ring 5. Väl där insåg jag att det inte fanns en terrier i sikte och susade till ring 3, där vi hörde hemma. Det var lugnt, 9 kvar innan oss och sedan väntade vi på våra stackars pojkar och packningen.
Efter en stund var det debutdax för lille Harry med sina nyklippta, fina öron! Jag är ju ganska rutinerad inne i ringen, men det är ju alltid lite nervöst med en ny hund... Han skötte sig SUVERÄNT!!! Visst, han satte sig lite på bordet och hade nosen i mattan när vi gick runt, men hey-han är bara 5,5 månad! Jag är jättenöjd! Domaren gillade honom stenhårt, även om jag inte gillade henne. Hon var helt grön på borderterrier och gick efter något protokoll när hon kollade igenom honom... Men, men, så är det ju på inofficiella utställningar... Han var ju enda valpen i sin ras och fick HP, så det var raka spåret till Gruppfinalen. Harry's kritik
Yoggi hade nästa startnummer, så jag skiftade vovvar med Johanna vid ringside, underbar människa att ha med sig i i princip ALLA situationer!!! Vad ska vi göra när du har bebis att ta hand om istället för alla oss andra??? ; ) Love ya!
Yoggi ÄLSKAR att vara inne i ringen, han kan ligga och sova vid ringside, men så fort han får på sig utställningskopplet och går över plastbanden-så genomgår han någon förvandling. Han får en helt annan kroppshållning och verkligen SHOWAR! Han går perfekt, står perfekt, svävar fram över mattan och bryr sig inte ett dyft om andra vovvar... Underbara Yoggi!!! Tyvärr så blev han bara 2:a p.g.a. domarens okunnighet, men det är okej. Yoggi's kritik kan ni läsa på hemsidan.
Det roligaste på hela dagen var att träffa Marie's vän; Pia med Thyra! Vi har ju aldrig träffats, bara hållit koll i varandras bloggar och gästböcker. Hon var kanon! Tyckte precis som jag att domaren var grön och inte borde lagt så stor vikt på "spanningen", men vi var nog lite partiska båda två... = ) Hoppas vi ses mer i alla fall och att jag får träffa Thyra någon dag.
Sedan bosatte vi oss vid ring 5 och väntade på Viggo's tur. Jag tror nästan jag trodde mest på honom! Det var en hane till och den skulle Pia visa åt en vän! Lite lustigt sammanträffande... Precis som jag sa innan, så vann Viggo över den andra hanen och sedan slog han ut tiken oxå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Han var så grymt snygg i ringen och gick verkligen perfekt!!!! Enbart för att bevisa för matte att han visst kan! Snyggaste killen idag! Inget paddlande, inget larv, snyggt och kraftfullt!
Jag "råkade" insistera på att vi skulle stanna till gruppfinalerna, nu när vi hade 2 kvalade vovvar. Det blev en lååång väntan!
Snygging Viggo kollar ut ur sin cab-bur! =)
Bordergrabbarna chillar i hagen...
Lite Simpson höll Fredrik på bra humör!
Vi gick och kollade på vovvesaker, rastade hundarna, åt och väntade... Vid 15.00 körde de barn-med-hund och efter det sa de att det var dax att bege sig till uppsamlingsringen om man hade valp. För de kunde ju inte köra grupperna direkt när varje ring var färdig... =( Sedan fick vi vänta i lätt 1,5 timmar innan vi blev kollade igen... Valpar!!! Hallå??? Vem begär att de ska klara så långa dagar??? Arrangemanget var verkligen URUSELT!!! Harry lekte med en toksöt jack russel-valp och en airedaleterrier-valp, eller tja, han åkte runt på rygg och sopade golvet runt dem... =)
Tillslut fick vi i alla fall komma in, vi hade samma domare och Harry var trött och okoncentrerad, vilket jag helt förstår! Men han gjorde verkligen sitt bästa inne i stora ringen och jag hade varit nöjd om vi åkt direkt ut. Men hund efter hund fick lämna. Först tog hon bort 5 och lämnade kvar 5. BIG-res gick... BIG-4 gick... BIG-3 gick... Det var vi och en annan kvar, våra vänner stod med breda leenden vid ring-side och husse försökte fota. Vi fick ännu ett varv och gav oss sedan en blå rosett, BIG 2:a i sin första tävling!!! Helt otroligt kul!!! Vi vann 4 kg kattmat...
Liten kille blev 2:a i Grupp 3-finalen!
Sedan var det lite mer väntan och sedan gav sig Johanna (som nästan sov vid det här läget) och Viggo av till uppsamlingsringen och sedan in i stora. Jag skulle filma för att visa matte hur fina rörelser han hade, men min videokamera ville inte vara med alls... =(
Tyvärr så fick de inte stanna kvar, men enligt mig så vann Viggo sin grupp i alla fall!!!
Hejja Viggo!!!
Därefter påbörjades hemfärden, med stopp på Mc Donald's för 4 hungriga magar! = ) Sedan somnade jag i bilen och sov hela vägen hem...
Johanna, Danne & Viggo: Tack för en suverän dag!!! You're the BEST!
Dagens skörd till rosettskåpet!
Bombax Julius Caesar = )
Idag var det då dax! Jag ÄLSKAR verkligen utställningar: fjärilarna i magen redan på morgonen när man vaknar, hundarna misstänksamma efter gårdagens trimming (VÄLDIGT nöjd med Harry's "nya" öron!), väskan fullpackad och så många fina vovvar man får se!!!
Danne & Johanna kom och hämtade oss, sedan hämtade vi deras kamera, sedan iväg! Yoggi satt fram vid husses ben, Harry bak i en bur bredvid Viggo. Tyvärr var det dåligt väglag en lång bit, men snälla, underbara Danne gasade så fort det fanns möjlighet. = ) Vi hade ganska tight om tid, så Johanna planerade en taktik som skulle användas när vi kom fram. Hon och jag tog varsinn liten vovve och deras papper och rusade in medan pojkarna packade ut Viggo och resten av våra saker... Det var en tant som pladdrade med veterinären, så Johanna pratade oss förbi besiktningen och sedan var jag så fokuserad på deras ring, så vi kutade till ring 5. Väl där insåg jag att det inte fanns en terrier i sikte och susade till ring 3, där vi hörde hemma. Det var lugnt, 9 kvar innan oss och sedan väntade vi på våra stackars pojkar och packningen.
Efter en stund var det debutdax för lille Harry med sina nyklippta, fina öron! Jag är ju ganska rutinerad inne i ringen, men det är ju alltid lite nervöst med en ny hund... Han skötte sig SUVERÄNT!!! Visst, han satte sig lite på bordet och hade nosen i mattan när vi gick runt, men hey-han är bara 5,5 månad! Jag är jättenöjd! Domaren gillade honom stenhårt, även om jag inte gillade henne. Hon var helt grön på borderterrier och gick efter något protokoll när hon kollade igenom honom... Men, men, så är det ju på inofficiella utställningar... Han var ju enda valpen i sin ras och fick HP, så det var raka spåret till Gruppfinalen. Harry's kritik
Yoggi hade nästa startnummer, så jag skiftade vovvar med Johanna vid ringside, underbar människa att ha med sig i i princip ALLA situationer!!! Vad ska vi göra när du har bebis att ta hand om istället för alla oss andra??? ; ) Love ya!
Yoggi ÄLSKAR att vara inne i ringen, han kan ligga och sova vid ringside, men så fort han får på sig utställningskopplet och går över plastbanden-så genomgår han någon förvandling. Han får en helt annan kroppshållning och verkligen SHOWAR! Han går perfekt, står perfekt, svävar fram över mattan och bryr sig inte ett dyft om andra vovvar... Underbara Yoggi!!! Tyvärr så blev han bara 2:a p.g.a. domarens okunnighet, men det är okej. Yoggi's kritik kan ni läsa på hemsidan.
Det roligaste på hela dagen var att träffa Marie's vän; Pia med Thyra! Vi har ju aldrig träffats, bara hållit koll i varandras bloggar och gästböcker. Hon var kanon! Tyckte precis som jag att domaren var grön och inte borde lagt så stor vikt på "spanningen", men vi var nog lite partiska båda två... = ) Hoppas vi ses mer i alla fall och att jag får träffa Thyra någon dag.
Sedan bosatte vi oss vid ring 5 och väntade på Viggo's tur. Jag tror nästan jag trodde mest på honom! Det var en hane till och den skulle Pia visa åt en vän! Lite lustigt sammanträffande... Precis som jag sa innan, så vann Viggo över den andra hanen och sedan slog han ut tiken oxå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Han var så grymt snygg i ringen och gick verkligen perfekt!!!! Enbart för att bevisa för matte att han visst kan! Snyggaste killen idag! Inget paddlande, inget larv, snyggt och kraftfullt!
Jag "råkade" insistera på att vi skulle stanna till gruppfinalerna, nu när vi hade 2 kvalade vovvar. Det blev en lååång väntan!
Snygging Viggo kollar ut ur sin cab-bur! =)
Bordergrabbarna chillar i hagen...
Lite Simpson höll Fredrik på bra humör!
Vi gick och kollade på vovvesaker, rastade hundarna, åt och väntade... Vid 15.00 körde de barn-med-hund och efter det sa de att det var dax att bege sig till uppsamlingsringen om man hade valp. För de kunde ju inte köra grupperna direkt när varje ring var färdig... =( Sedan fick vi vänta i lätt 1,5 timmar innan vi blev kollade igen... Valpar!!! Hallå??? Vem begär att de ska klara så långa dagar??? Arrangemanget var verkligen URUSELT!!! Harry lekte med en toksöt jack russel-valp och en airedaleterrier-valp, eller tja, han åkte runt på rygg och sopade golvet runt dem... =)
Tillslut fick vi i alla fall komma in, vi hade samma domare och Harry var trött och okoncentrerad, vilket jag helt förstår! Men han gjorde verkligen sitt bästa inne i stora ringen och jag hade varit nöjd om vi åkt direkt ut. Men hund efter hund fick lämna. Först tog hon bort 5 och lämnade kvar 5. BIG-res gick... BIG-4 gick... BIG-3 gick... Det var vi och en annan kvar, våra vänner stod med breda leenden vid ring-side och husse försökte fota. Vi fick ännu ett varv och gav oss sedan en blå rosett, BIG 2:a i sin första tävling!!! Helt otroligt kul!!! Vi vann 4 kg kattmat...
Liten kille blev 2:a i Grupp 3-finalen!
Sedan var det lite mer väntan och sedan gav sig Johanna (som nästan sov vid det här läget) och Viggo av till uppsamlingsringen och sedan in i stora. Jag skulle filma för att visa matte hur fina rörelser han hade, men min videokamera ville inte vara med alls... =(
Tyvärr så fick de inte stanna kvar, men enligt mig så vann Viggo sin grupp i alla fall!!!
Hejja Viggo!!!
Därefter påbörjades hemfärden, med stopp på Mc Donald's för 4 hungriga magar! = ) Sedan somnade jag i bilen och sov hela vägen hem...
Johanna, Danne & Viggo: Tack för en suverän dag!!! You're the BEST!
Dagens skörd till rosettskåpet!
Bombax Julius Caesar = )
Rallyvovvar och Bad-dax!
24/1 2008
Tänk att det bara är 1 månad sedan julafton idag, känns som evigheter sedan!!!
Harry har i alla fall varit hemsk den senaste tiden och inget hjälper! Jag kan gå hur långa promenader som helst, han bli inte trött... Jag förstår oxå att det är hjärnjympa han behöver, men jag har inte ens hälften av Lena's fantasi och engagemang! Jag är heller inte klok som Moa och kan en massa trix och ge sina hundar riktig träning... Eller pedagog som Johanna... Usch, när jag tänker på hur duktiga alla mina vänner är med sina hundar, så önskar jag att jag hade hållit mig till hästar, som jag faktiskt vet något om och kan träna... Suck, varför inser jag aldrig sådana saker i förväg?
Kan bero på att Yoggi aldrig har förvarnat mig om något av det här!!! Det är hans fel alltihop! Han var en exemplarisk liten valp och hade inga problem med tandlossning, lära sig gå i koppel, inga diarréer o dyl. Jäkla vovve! Men i Harry har jag fått igen flera gånger om för alla snälla vovvar jag haft innan. Han är satan i hundkostym och 150% dygnet runt, högt och lågt. Jag orkar inte ens bli arg längre (de gånger jag blir det, ruskar han på huvudet och brummar iväg igen!). Sedan tycker jag minst lika synd om Yoggi, för det är likadant för honom. När han väl säger till och hugger tillbax, så skakar Harry på huvudet och laddar om och anfaller igen!!! Det finns inget stopp på honom! Grrrr. Idag var han riktigt hemsk när jag släppte dem nere på Himpa, han låter verkligen fruktansvärd, som ett monster! Så gasar han ikapp Yoggi och SLÄNGER sig hejdlöst upp över Yoggi och hugger sig fast i nacken och VÄGRAR släppa!!! Det spelar ingen roll vad Yoggi gör, Harry släpper inte förrän jag skriker allt vad jag har åt honom!
Stöööön, orkar inte, kan inte, vill inte... Men det blev några fina bilder i alla fall:
Bordergrabbar spanar ut över Strömmen.
Kolla! Harry är så lång att han nästan inte får plats i kameran!!! Hihihi =)
Riktigt snygg kille i dagens sista solstrålar!
Harry är jättesur för att han måste ligga still och inte får jaga alla skojiga löv som blåser omkring...
Två intet ont anande borderterriers...
Hahaha, vad gör du där i lillebror? skrattar Yoggi. Lillebror åkte i plurret först...
Harry blöt. JÄTTEBLÖT!
Yoggi INNAN man slår på vattnet...
Yoggi EFTER man har slagit på vattnet.
Yoggi torkar sig själv, duktig kille!
Tänk att det bara är 1 månad sedan julafton idag, känns som evigheter sedan!!!
Harry har i alla fall varit hemsk den senaste tiden och inget hjälper! Jag kan gå hur långa promenader som helst, han bli inte trött... Jag förstår oxå att det är hjärnjympa han behöver, men jag har inte ens hälften av Lena's fantasi och engagemang! Jag är heller inte klok som Moa och kan en massa trix och ge sina hundar riktig träning... Eller pedagog som Johanna... Usch, när jag tänker på hur duktiga alla mina vänner är med sina hundar, så önskar jag att jag hade hållit mig till hästar, som jag faktiskt vet något om och kan träna... Suck, varför inser jag aldrig sådana saker i förväg?
Kan bero på att Yoggi aldrig har förvarnat mig om något av det här!!! Det är hans fel alltihop! Han var en exemplarisk liten valp och hade inga problem med tandlossning, lära sig gå i koppel, inga diarréer o dyl. Jäkla vovve! Men i Harry har jag fått igen flera gånger om för alla snälla vovvar jag haft innan. Han är satan i hundkostym och 150% dygnet runt, högt och lågt. Jag orkar inte ens bli arg längre (de gånger jag blir det, ruskar han på huvudet och brummar iväg igen!). Sedan tycker jag minst lika synd om Yoggi, för det är likadant för honom. När han väl säger till och hugger tillbax, så skakar Harry på huvudet och laddar om och anfaller igen!!! Det finns inget stopp på honom! Grrrr. Idag var han riktigt hemsk när jag släppte dem nere på Himpa, han låter verkligen fruktansvärd, som ett monster! Så gasar han ikapp Yoggi och SLÄNGER sig hejdlöst upp över Yoggi och hugger sig fast i nacken och VÄGRAR släppa!!! Det spelar ingen roll vad Yoggi gör, Harry släpper inte förrän jag skriker allt vad jag har åt honom!
Stöööön, orkar inte, kan inte, vill inte... Men det blev några fina bilder i alla fall:
Bordergrabbar spanar ut över Strömmen.
Kolla! Harry är så lång att han nästan inte får plats i kameran!!! Hihihi =)
Riktigt snygg kille i dagens sista solstrålar!
Harry är jättesur för att han måste ligga still och inte får jaga alla skojiga löv som blåser omkring...
Två intet ont anande borderterriers...
Hahaha, vad gör du där i lillebror? skrattar Yoggi. Lillebror åkte i plurret först...
Harry blöt. JÄTTEBLÖT!
Yoggi INNAN man slår på vattnet...
Yoggi EFTER man har slagit på vattnet.
Yoggi torkar sig själv, duktig kille!
Vi Överlevde!!!
22/1 2008
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Vi Överlevde!!!
22/1 2008
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Ibland komme rmin hjärna på saker som den övertygar mig om att det är bra saker, när det egentligen är helt befängda saker den föreslår! Som när jag i ett övermänskligt ögonblick i söndags fick för mig att jag och Yoggi skulle gå 1 mils spåret uppe vid Vrinnevi, bara för att se om vi klarade det!!! När vi precis hade tagit oss runt 3,5 km... Hmmm, inte en av mina bästa idéer hittills kanske...
Dessutom kom jag på en ÄNNU smartare sak; jag tog en timme på gymmet imorse oxå... Duh!
Vid 13.30 hoppade vi i alla fall in i bilen och gasade iväg, fullt påpälsade och nervösa. Mest nervösa att vi skulle behöva ringa efter en spaningshelikopter när vi inte orkade mer och var långt bort i ödemarken... Hihhihi. Resten av äventyret kommer här i bilder:
Matte, Yoggi & I-Poden vid starten!!!
Snygg kille spanar!
Liten vovve i stor skog...
Kollar utsikten från stubben istället!
Kolla in min nya ögonförg!!! Cool va?
Hoppla!
Drickapaus! =)
Ett Frolicträd!!! Mitt ute i ingenstans!
Bara 2 km kvar!!!
MÅÅÅÅÅL!!! Det tog 2 timmar från start till mål!
Den sista km var verkligen bara döden!!! Såg ju första trädet med 5 km-markering och då trodde jag vi nästan hade gått en mil, det var inte kul att tänka att det var lika långt kvar... Jag är jättenöjd med vår prestation och det var verkligen ett jättefint spår! Nu ska vi försöka komma iväg och gå det 1gång i veckan och förhoppningsvis förbättra mitt resultat, hoppas att Yoggi hänger på oxå.
Fast nästa gång kanske jag skippar gymmet innan... Imorgon är det tillbaka på spinningcykeln som gäller, har såååååååååååå ont i baken sedan i måndags... =( Sedan tänkte jag köra core imorgon kväll, men vi får väl se vad kroppen säger oxå ; )
Utmanad!!!
20/1 2008
Johanna & Viggo har utmanat oss, kul grej det där med utmaningar! Jag har samlat vovvarna (har iofs bara två...) framför datorn och nu kör vi!
Johanna & Viggo har utmanat oss, kul grej det där med utmaningar! Jag har samlat vovvarna (har iofs bara två...) framför datorn och nu kör vi!
Vad gjorde du för tio år sedan? (för djur: 1 år sedan)
Sarah: Året var 1998 och jag gick i 1:an på S:t Eskil, men förberedde mig på att flytta. Visste först inte vart, sedan var det nära att det blev Bengtsfors, tillslut tvingade jag mamma att söka jobb i Borås. Så blev det!Yoggi: Hade precis flyttat till Norrköping och läste alla tidningar runt kvarteret, skickade några insändare... hehehe...
Harry: Var nog inte ens påtänkt, tror jag *kliar sig i huvudet och funderar*
Vad gjorde du för ett år sedan? (för djur: en månad sedan)
Sarah: Det var lördag, jag var nyinflyttad i Norrköping och vi drog ut på krogen...
Yoggi: Den 20:e december var ganska trist, husse jobbade och matte tränade... =(
Harry: Gjorde lika lite som brorsan, såg däremot fram emot playdate på Himpa med Aaron dagen efter.
Fem snask jag gillar:
Sarah: guacamole med nachos, morötter med dilldip, saltlakrits, salt&vinäger chips & marsipan i alla former.
Yoggi: Frolic, denta-stix, köttbullar, korv & chips!!! Tyvärr får jag inte det så ofta... = (
Harry: Allt som brorsan äter!!! Tar helst ur munnen på honom, då vet jag ju att det är ätbart på riktigt = )
Fem sånger som du kan hela texten till:
Sarah: Är GRYM på musik!!! Lättare att nämna 5 jag INTE kan texten till ; )
Yoggi: "Gå inte i trappen jävla idiot-grannar!", "Vem går i mörkret medan jag är ute?", "Det är någon utanför sovrumsfönstret-visan", "Dröm-visan" & "Stora, stygga, fula rottweiler, kom inte hit!"
Harry: Storebror håller på och lär mig alla sånger han kan, vi ska snart starta band! Måste bara vara lite fler, om vi hittar några instrument som vi är bra på , typ. Vad var frågan?
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Sarah: Köpa en hästgård med ridhus, starta avel och träna unghästar. Åka till Australien med pappa.
Yoggi: Köpa en ny matte... Som låter mig äta vad jag vill!
Harry: Miljonär? Vilken ras är det nu igen? *bläddrar i "Alla Världens Hundar"* Näe, finns inte... *skakar på huvudet*
Fem saker som du gillar att göra:
Sarah: träna på F&S, rida, läsa, resa och umgås med familj/hundar och vänner.
Yoggi: Träffa husse Gösta!!! Kuta runt i skogen lös, agility, åka lastbil & sova.
Harry: Äta!!! Sno allt som storebror har/äter på, springa före alla andra, leta saker & äta!!!
Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Sarah: päls, nätstrumpbyxor, nitar & läder, manchester & hatt.Yoggi: eh... hud? Altså, det jag skulle ha om jag inte hade päls utanpå, matte slrev päls, ni fattar...? Näe, glöm det!
Harry: rosa!
Fyra favoritsaker:
Sarah: vovvarna, mina böcker, I-Poden & min dator!
Yoggi: ankan, soffan, tv:n (ÄLSKAR Animal Planet!!!) & nya kongen (fast bara om matte har i rätt godis, hon försökte med morätter häromdagen, pha! Skulle jag? Aldrig!)
Harry: ehh, vet inte riktigt vad som är mitt och andras... *rodnar* men: kongen, strumpor, Yoggi's öron & husse's & matte's säng!
Andra delen av utmaningen: denna utmaning går ut på att skriva en lista på sju saker man önskar sig. Det behöver inte vara materiella eller realistiska saker.
1 Obegränsat med pengar!!!
2. Att jag får gifta mig med Mikael Persbrandt! *mmmmm*
3. Slut på klimathotet
4. Fred på jorden
5. Att få jobba med Jim Boller på Houston SPCA
6. All Ben&Jerry's Cookie Dough jag kan äta!
7. Julafton hela året om!!! MED snö!!!
Sen ska jag utmana 4 andra bloggare:
Fatima, Amanda , Rosa & MarieLondon, Baby, London!
15/1 2008
Då var vi hemma på svensk mark igen, landade sent igårkväll på Skavsta efter 4 hektiska, underbara dagar i Englands huvudstad.
Vi gick upp mitt i natten i fredags, närmare bestämt 03.15 *gäsp* och planet lyfte 06.40, de flesta av oss sov... Det vill säga alla utom Fredrik, han hoppade runt som en Duracellkanin i sitt säte och det var inte direkt gott om plats om man säger så...
Vi landade på ett regnigt Stanstead och åkte en minibuss till Baker Street, där vår resa egentligen började. Vi hittade en t-banestation och åkte mot hotellet, gick av på stationen som hette Earl's Court. Utanför gick Earl's Court Road och där sa Kela att vårat hotell låg enligt bokningen, vi kollade husnumren och insåg att vi skulle bege oss ner längs gatan. När vi hade gått ett tag bytte den namn och vi stannade för att kolla kartan, en skäggig dam kom fram och frågade om vi behövde hjälp. Hon talade om vart vårat hotell låg och vi gick däråt, intet ont anande... Efter typ 10 minuter på den nya gatan bad jag att få se adressen, vilket löste våra problem. Det stod nämligen inte Earl's Court Road, utan Earl's Court Square, det var en jävla skillnad kan jag säga!!! Med lite hjälp från väldigt trevliga poliser hittade vi snart rätt gata. Vi hade höga förhoppningar på vårat hotell, för samtliga entréer såg ut såhär:
Nr. 29 & 31 Earl's Court Square
Sedan började Robert ( Kela's pojkvän) räkna, vi skulle ju bo på nr. 49 och då blev våra glada miner som förbytta... För det här är vårat hotell:
Inte direkt Plaza Hotell...
Fredrik, Kela & Robert utanför vårat något slitna hotell...
Hotellet drevs av väldigt vänliga indier och vi fick lämna våra saker på rummen, som inte var städade än. Vi gav oss iväg till fots med kartan i högsta hugg, målet var Museeum of Natural History. Eftersom vi var helt nya för staden, så höll vi oss till de stora gatorna och tog en ganska rejäl omväg... Men det var det värt när man såg fasaden!!! Vilken fantastisk arkitektur:
Natural History Museum; Cromwell Road.
Vi möttes i entrén av detta skelett efter en diplodocus. 26 meter lång...Hur kan något så stort ha levt på bara grönsaker???
Tyrannosaurus Rex och anchiceratops huvuden, snygga va?
Tre dårar från Sverige ringer till en indisk elefant... Skönt att någon måste hålla kameran...
Väldigt vackert som sagt, väl värt ett besök om ni inte har varit där! Man kunde åka skridskor utanför oxå, men det var galet dyrt! Museum i London är för det mesta gratis i entré, vilket jag tycker är bra för man vet aldrig innan om man kommer gilla det eller somna innanför dörrarna...
Vi kom tillbaka till "hotellet" och jag dubbelcheckade med mannen i receptionen om det var städat och det sa han att det var, han kollade på någon lista och vårat rum var struket. Så vi gick upp för fylletrappen (den var så vind att det inte gick att gå på vänster sida...) och öppnade dörren. Nix! Fortfarande våta handdukar på golvet, obäddad säng och annat som inte borde vara där. Så jag gick ner och bad endast om nya, torra handdukar, jag var hur trevlig som helst. Stackars indiern blev helt tokig, bad om ursäkt typ 1000 ggr/minut och lovade oss deras bästa rum. Han ryckte i telefonen och var på väg att ringa och skälla ut städerskan... Gulp... Vi fick i alla fall deras finaste rum, vilket inte var mycket att skryta med, men det var fan så mycket bättre än det första! "E for Effort".
På kvällen åt vi indiskt och det var STARKT!
Lördagen började med att solen kikade fram och vi hade gott hopp om en fin dag på sightseeing, vi hade ju redan våra bussbiljetter för "hop-on-hop-off" bussen. Vi tog den upp till Madame Tussauds och hoppade av.
Samuel L. Jackson
Daniel Radcliffe
Morgan Freeman (spelade Gud i Bruce Allmighty & Evan Allmighty)
Två smarthuvuden! =)
Fredrik & Vlad Tepes Pålspetsaren (Drakula), ser ni vem som är vem?
När vi sedan skulle på bussenså hade jag naturligtvis tappat min biljett, Fredrik blev INTE glad... Men jag grät så himla mycket, så busschauffören lät mig åka med och sedan åkte vi och köpte ny biljett till rabatterat pris på deras kontor. Så typiskt mig!!! Det var jättehemskt.
Efter det tog vi en riverboat på Themsen och vi hade en jätterolig guide! Åkte fram till Tower Bridge och gick sedan av vid Towern.
Tower Bridge, tyvärr såg vi henne inte på kvällen, ska tydligen vara väldigt vackert.
Efter båtturen var vi lite småhungriga, men först höll vi på att falla för frestelsen att äta glass på en Ben & Jerry's affär!!!
Sedan blev det England's nationalrätt; Fish & Chips! Grymt överskattat enligt mig och stackars Robert, som först EFTER att vi hade köpt maten meddelade att han inte gillar fisk...
Fish & Chips med Stella (cola för mig...)
Sedan tog vi oss hem för en liten tupplur och uppfräshning, innan vi gav oss ut på stan och hittade en jättemysig italiensk restaurant med supergod mat!
Söndagen tog vi en ny tur med bussen, för att sedan ta en tur ned för Oxford Street.
Big Ben i egen hög person! =)
Westminister Abbey, hem till Isaac Newton & Charles Darwin bland många andra.
Sedan som sagt, Oxford Street. Inte min grej kan jag säga... Hatar shopping, speciellt när man vet att man inte har råd att köpa något i alla fall. Så vi gav upp på Kela & Bob efter ett tag och gav oss av ned mot Hyde Park, stannade på Disney Store och mitt nya hem Starbucks på vägen!
Heffa satt och väntade på mig inne i affären, fick tyvärr inte ta med honom hem *snyft*
STARBUCKS!!! Caffe Moccha eller Hot Chocolat! YUMMY!
Sedan tog vi en tur i Hyde Park och lyssnade på dårar i Speaker's Corner. En man stod och skrek: "PEACE IS WAR!" Inte lätt att veta hur det står till i världen då... Sedan åkte vi till hotellet och tog igen oss. På kvällen åt vi kinesisk mat på en riktigt fin restaurang och mums! Mat är verkligen gott!!!
På måndagen orienterade vi oss genom väldigt fina kvarter och bort till Harrod's, vilket jag inte tyckte var så fint som jag förväntade mig. Men de hade rea, så vi hade faktiskt råd att köpa en jättefin teddybjörn åt mig!!!
The Harrod's Nalle!!!
Sedan var det dags att ta farväl av en underbar stad och åka hem igen, hoppas jag kan åka tillbaka snart! En väldigt ren och fräsch stad med massor av trevliga människor!!! =) Svenska expediter/servitriser borde verkligen åka dit på studiebesök!
Nu är vi hemma och vill gärna träna och gå långpromenader med alla som har tid och lust! Kram!!!
Då var vi hemma på svensk mark igen, landade sent igårkväll på Skavsta efter 4 hektiska, underbara dagar i Englands huvudstad.
Vi gick upp mitt i natten i fredags, närmare bestämt 03.15 *gäsp* och planet lyfte 06.40, de flesta av oss sov... Det vill säga alla utom Fredrik, han hoppade runt som en Duracellkanin i sitt säte och det var inte direkt gott om plats om man säger så...
Vi landade på ett regnigt Stanstead och åkte en minibuss till Baker Street, där vår resa egentligen började. Vi hittade en t-banestation och åkte mot hotellet, gick av på stationen som hette Earl's Court. Utanför gick Earl's Court Road och där sa Kela att vårat hotell låg enligt bokningen, vi kollade husnumren och insåg att vi skulle bege oss ner längs gatan. När vi hade gått ett tag bytte den namn och vi stannade för att kolla kartan, en skäggig dam kom fram och frågade om vi behövde hjälp. Hon talade om vart vårat hotell låg och vi gick däråt, intet ont anande... Efter typ 10 minuter på den nya gatan bad jag att få se adressen, vilket löste våra problem. Det stod nämligen inte Earl's Court Road, utan Earl's Court Square, det var en jävla skillnad kan jag säga!!! Med lite hjälp från väldigt trevliga poliser hittade vi snart rätt gata. Vi hade höga förhoppningar på vårat hotell, för samtliga entréer såg ut såhär:
Nr. 29 & 31 Earl's Court Square
Sedan började Robert ( Kela's pojkvän) räkna, vi skulle ju bo på nr. 49 och då blev våra glada miner som förbytta... För det här är vårat hotell:
Inte direkt Plaza Hotell...
Fredrik, Kela & Robert utanför vårat något slitna hotell...
Hotellet drevs av väldigt vänliga indier och vi fick lämna våra saker på rummen, som inte var städade än. Vi gav oss iväg till fots med kartan i högsta hugg, målet var Museeum of Natural History. Eftersom vi var helt nya för staden, så höll vi oss till de stora gatorna och tog en ganska rejäl omväg... Men det var det värt när man såg fasaden!!! Vilken fantastisk arkitektur:
Natural History Museum; Cromwell Road.
Vi möttes i entrén av detta skelett efter en diplodocus. 26 meter lång...Hur kan något så stort ha levt på bara grönsaker???
Tyrannosaurus Rex och anchiceratops huvuden, snygga va?
Tre dårar från Sverige ringer till en indisk elefant... Skönt att någon måste hålla kameran...
Väldigt vackert som sagt, väl värt ett besök om ni inte har varit där! Man kunde åka skridskor utanför oxå, men det var galet dyrt! Museum i London är för det mesta gratis i entré, vilket jag tycker är bra för man vet aldrig innan om man kommer gilla det eller somna innanför dörrarna...
Vi kom tillbaka till "hotellet" och jag dubbelcheckade med mannen i receptionen om det var städat och det sa han att det var, han kollade på någon lista och vårat rum var struket. Så vi gick upp för fylletrappen (den var så vind att det inte gick att gå på vänster sida...) och öppnade dörren. Nix! Fortfarande våta handdukar på golvet, obäddad säng och annat som inte borde vara där. Så jag gick ner och bad endast om nya, torra handdukar, jag var hur trevlig som helst. Stackars indiern blev helt tokig, bad om ursäkt typ 1000 ggr/minut och lovade oss deras bästa rum. Han ryckte i telefonen och var på väg att ringa och skälla ut städerskan... Gulp... Vi fick i alla fall deras finaste rum, vilket inte var mycket att skryta med, men det var fan så mycket bättre än det första! "E for Effort".
På kvällen åt vi indiskt och det var STARKT!
Lördagen började med att solen kikade fram och vi hade gott hopp om en fin dag på sightseeing, vi hade ju redan våra bussbiljetter för "hop-on-hop-off" bussen. Vi tog den upp till Madame Tussauds och hoppade av.
Samuel L. Jackson
Daniel Radcliffe
Morgan Freeman (spelade Gud i Bruce Allmighty & Evan Allmighty)
Två smarthuvuden! =)
Fredrik & Vlad Tepes Pålspetsaren (Drakula), ser ni vem som är vem?
När vi sedan skulle på bussenså hade jag naturligtvis tappat min biljett, Fredrik blev INTE glad... Men jag grät så himla mycket, så busschauffören lät mig åka med och sedan åkte vi och köpte ny biljett till rabatterat pris på deras kontor. Så typiskt mig!!! Det var jättehemskt.
Efter det tog vi en riverboat på Themsen och vi hade en jätterolig guide! Åkte fram till Tower Bridge och gick sedan av vid Towern.
Tower Bridge, tyvärr såg vi henne inte på kvällen, ska tydligen vara väldigt vackert.
Efter båtturen var vi lite småhungriga, men först höll vi på att falla för frestelsen att äta glass på en Ben & Jerry's affär!!!
Sedan blev det England's nationalrätt; Fish & Chips! Grymt överskattat enligt mig och stackars Robert, som först EFTER att vi hade köpt maten meddelade att han inte gillar fisk...
Fish & Chips med Stella (cola för mig...)
Sedan tog vi oss hem för en liten tupplur och uppfräshning, innan vi gav oss ut på stan och hittade en jättemysig italiensk restaurant med supergod mat!
Söndagen tog vi en ny tur med bussen, för att sedan ta en tur ned för Oxford Street.
Big Ben i egen hög person! =)
Westminister Abbey, hem till Isaac Newton & Charles Darwin bland många andra.
Sedan som sagt, Oxford Street. Inte min grej kan jag säga... Hatar shopping, speciellt när man vet att man inte har råd att köpa något i alla fall. Så vi gav upp på Kela & Bob efter ett tag och gav oss av ned mot Hyde Park, stannade på Disney Store och mitt nya hem Starbucks på vägen!
Heffa satt och väntade på mig inne i affären, fick tyvärr inte ta med honom hem *snyft*
STARBUCKS!!! Caffe Moccha eller Hot Chocolat! YUMMY!
Sedan tog vi en tur i Hyde Park och lyssnade på dårar i Speaker's Corner. En man stod och skrek: "PEACE IS WAR!" Inte lätt att veta hur det står till i världen då... Sedan åkte vi till hotellet och tog igen oss. På kvällen åt vi kinesisk mat på en riktigt fin restaurang och mums! Mat är verkligen gott!!!
På måndagen orienterade vi oss genom väldigt fina kvarter och bort till Harrod's, vilket jag inte tyckte var så fint som jag förväntade mig. Men de hade rea, så vi hade faktiskt råd att köpa en jättefin teddybjörn åt mig!!!
The Harrod's Nalle!!!
Sedan var det dags att ta farväl av en underbar stad och åka hem igen, hoppas jag kan åka tillbaka snart! En väldigt ren och fräsch stad med massor av trevliga människor!!! =) Svenska expediter/servitriser borde verkligen åka dit på studiebesök!
Nu är vi hemma och vill gärna träna och gå långpromenader med alla som har tid och lust! Kram!!!
Vad Gör Jag För Fel???
10/1 2008
Jag fattar inte!!! Jag tycker att jag har gjort allt rätt, och ändå så visar det sig att jag har misslyckats fatalt.
När vovvarna åt frukost så hade Yoggi ätit färdigt först, som vanligt, och då skulle jag kommendera honom sitt för att Harry blir så nervös annars. Så ser jag i ögonvrån hur han har lyft bakbenet och det strilar på köksskåpet!!! VARFÖR får jag honom inte att sluta??? Jag har verkligen varit mycket hårdare med rangordningen sedan han började och han har åkt ned ett par trappsteg och ändå så gör han det mitt framför ögonen på mig!!! Jag blir helt förtvivlad. Var på så himla bra humör inför London-resan imorgon och vi skulle ta en promenad ned till Himpa nu tänkte jag, men en sådan här grej gör att jag tappar lusten med ALLT! Jag avskyr att bli arg och tycker inte man ska bli det i onödan, för hundar gör sällan saker för att vara dumma, men det här... Han VET att han gör fel, det syns på hela kroppshållningen och ändå så verkar han inte kunna låta bli...
Snart ser jag ingen annan utväg än att kastrerar honom, men han är ju en toppenhund och så fin att jag tror på honom som avelshane! Men jag orkar inte med det här... HJÄLP!!!
Lite senare...
Åh! Suck! Stööön! Allt går åt skogen!!! Bara för att jag inte ska se fram emot min efterlängtade London-resa, I'm sure of it!!!
Yoggi kissade ju inne, men jag bestämde mig för att ändå ta en promme ner till Himpa med bägge vovvarna. Kom inte ens ett kvarter innan Harry slog ned rumpan och skulle göra nr. 2. Hade väl varit helt okej, men det kom bloooood!!! Inte mycket, men jag klarar inte av ens lite, blev hysterisk och sprang hem igen! Hämtade fonen och ringde min ängel Johanna (vad gjorde vi utan dig???) och fick ur mig den mesta av oron på väg bort mot Himpa. Hon var lugnet som vanligt och sa att jag skulle ringa och höra med veterinären vad de tyckte, eftersom jag ska lämna ifrån mig honom ikväll.
Mitt i vårat samtal ringde Mormiz om någon grej hon behövde hjälp med på nätet, Harry for som en jävla studsboll på E i kopplet och Yoggi drog bara åt höger för han ville oxå göra nr. 2. Vi måste ha sett ut som hej-kom-och-hjälp... Väl nere på Himpa kunde jag äntligen släppa mina monster lösa, inte en levande själ i sikte. Inte en död heller, vad jag kunde se... De var helt galna och for runt som idioter!!! Två understimulerade borderkillar är inte att leka med! =) När vi kom hem så såg jag till min stora lycka att den spruckna hörntanden som krånglat så hade försvunnit! Säkert tack vare den något hårdtassade leken på fältet.
Ringde sedan Monica och beklagade mig över mina hemska hundar, hon föreslog fullkornsris med c-vitamin till Harry och hierarkiträning för Yoggi. Tur att jag har världens trevligaste uppfödare, hon lyssnar alltid och tar sig tid. Utan henne & Johanna skulle jag nog inte kunna ha hundar! Hästar är MYCKET enklare!!!
Pratade med veterinären och det lät som om han inte skulle dö över helgen och det var ju faktiskt mitt enda bekymmer. Hoppas bara att han inte tar död på Thomas & Birgitta nu bara, då kommer de nog inte att passa dem nästa gång vi behöver hjälp... Bara en liten känsla jag har... Dessa hundar...
Jag fattar inte!!! Jag tycker att jag har gjort allt rätt, och ändå så visar det sig att jag har misslyckats fatalt.
När vovvarna åt frukost så hade Yoggi ätit färdigt först, som vanligt, och då skulle jag kommendera honom sitt för att Harry blir så nervös annars. Så ser jag i ögonvrån hur han har lyft bakbenet och det strilar på köksskåpet!!! VARFÖR får jag honom inte att sluta??? Jag har verkligen varit mycket hårdare med rangordningen sedan han började och han har åkt ned ett par trappsteg och ändå så gör han det mitt framför ögonen på mig!!! Jag blir helt förtvivlad. Var på så himla bra humör inför London-resan imorgon och vi skulle ta en promenad ned till Himpa nu tänkte jag, men en sådan här grej gör att jag tappar lusten med ALLT! Jag avskyr att bli arg och tycker inte man ska bli det i onödan, för hundar gör sällan saker för att vara dumma, men det här... Han VET att han gör fel, det syns på hela kroppshållningen och ändå så verkar han inte kunna låta bli...
Snart ser jag ingen annan utväg än att kastrerar honom, men han är ju en toppenhund och så fin att jag tror på honom som avelshane! Men jag orkar inte med det här... HJÄLP!!!
Lite senare...
Åh! Suck! Stööön! Allt går åt skogen!!! Bara för att jag inte ska se fram emot min efterlängtade London-resa, I'm sure of it!!!
Yoggi kissade ju inne, men jag bestämde mig för att ändå ta en promme ner till Himpa med bägge vovvarna. Kom inte ens ett kvarter innan Harry slog ned rumpan och skulle göra nr. 2. Hade väl varit helt okej, men det kom bloooood!!! Inte mycket, men jag klarar inte av ens lite, blev hysterisk och sprang hem igen! Hämtade fonen och ringde min ängel Johanna (vad gjorde vi utan dig???) och fick ur mig den mesta av oron på väg bort mot Himpa. Hon var lugnet som vanligt och sa att jag skulle ringa och höra med veterinären vad de tyckte, eftersom jag ska lämna ifrån mig honom ikväll.
Mitt i vårat samtal ringde Mormiz om någon grej hon behövde hjälp med på nätet, Harry for som en jävla studsboll på E i kopplet och Yoggi drog bara åt höger för han ville oxå göra nr. 2. Vi måste ha sett ut som hej-kom-och-hjälp... Väl nere på Himpa kunde jag äntligen släppa mina monster lösa, inte en levande själ i sikte. Inte en död heller, vad jag kunde se... De var helt galna och for runt som idioter!!! Två understimulerade borderkillar är inte att leka med! =) När vi kom hem så såg jag till min stora lycka att den spruckna hörntanden som krånglat så hade försvunnit! Säkert tack vare den något hårdtassade leken på fältet.
Ringde sedan Monica och beklagade mig över mina hemska hundar, hon föreslog fullkornsris med c-vitamin till Harry och hierarkiträning för Yoggi. Tur att jag har världens trevligaste uppfödare, hon lyssnar alltid och tar sig tid. Utan henne & Johanna skulle jag nog inte kunna ha hundar! Hästar är MYCKET enklare!!!
Pratade med veterinären och det lät som om han inte skulle dö över helgen och det var ju faktiskt mitt enda bekymmer. Hoppas bara att han inte tar död på Thomas & Birgitta nu bara, då kommer de nog inte att passa dem nästa gång vi behöver hjälp... Bara en liten känsla jag har... Dessa hundar...
Jag Kräver Obligatoriskt Hundkörkort. Nu!!!
8/1 2008
Suck! Olämpliga hundägare kommer verkligen i alla former och skepnader, men jag blir fortfarande lika förvånad över folks idioti! I Sverige har vi en väldigt luddig lag om koppeltvång, läser man den som fan läser Bibeln, så har man inte skyldighet att ha hunden FASTKOPPLAD, utan under sådan uppsikt att den inte kan orsaka skada. Sedan finns det ju skyltar som påvisar strikt koppeltvång eller hundförbud; parker, kyrkogårdar etc. All fine by me. Men jag anser att det inte är hunden som är problemet, någonsin, utan idioten i andra änden av kopplet! Först och främst vill jag inte ha något puckat rasförbud! Det har varit en grym häxjakt på "kamphundar" alltför länge nu, alla ska dras över samma kam! Först var det pitbullterrier, sedan fick am.staff, staff och liknande åka med på samma biljett. ALLA hundar, oavsett ras, kan bli farliga i fel händer. Även en golden retriever. En av de trevligaste och snällaste hundar jag någonsin har träffat är en korsning mellan pitbull och am.staff; Diva.
Världens snällaste vovve; Diva.
Men killar i 18-25 års åldern med finnar, taskigt självförtroende och extrema mindervärdeskomplex köper inte en golden. Näe, det är inte cool. En pitbull ska det vara, finns inte det så tar man en am.staff. Jag vet inte hur många av dessa "homies" jag har sett på stan med en stackars nervös am.staff i änden på ett kort läderkoppel, självklart har ägaren varit och inhandlat ett brett halsband med nitar så stora att Six Pistols hade blivit mörkrädda!!! Hunden är ett substitut för det som saknas innanför gylfen och i huvudet, förr räckte det med balla bilar eller smal, osäker, hårt sminkad blondin på alldeles för höga klackar, men inte nu längre... Nu ska en annan levande varelse som inte kan försvara sig själv bli offer för deras okunnighet och osäkerhet. En sådan ägare ger nästan alltid en nervös och ostabil hund. En osäker hund är oftare aggresiv, för den är RÄDD. Det finns i mina ögon inga elaka hundar, bara rädda.
Jag skulle gärna veta vilka idioter som säljer valpar till en kille i 20-års åldern med häng på brallorna, tatueringar över hela armarna, bandana runt skallen och en allmänt taskig uppsyn??? Det gör mig så fruktansvärt upprörd!!! Självklart händer det olyckor och i nästan 100 % av fallen får hunden skulden och avlivas! Avliva ägaren istället! Eller inför djurförbud, då menar jag ett som fungerar, med ett centralt register som polis, myndigheter och hunduppfödare har tillgång till. Olämpliga hundägare måste rensas bort, för samhällets säkerhet och hundens bästa.
Vi säger ofta att hunden är människans bästa vän, men vi är inte alltid deras bästa vän. Vi har ett kollektivt ansvar för att dessa djur får ett bra liv, det var aldrig deras val att bli reducerade till en leksak för människor. Vi må ha en av världens bästa djurskyddslagar i Sverige, men det hjälper tyvärr inte så länge den inte efterföljs och det har jag på nära håll sett att den inte gör. Tror tyvärr inte att det blir ett dugg bättre nu när de har lagt ned Djurskyddsmyndigheten och lagt över deras uppgift på Jordbruksverket igen. Som om inte de hade fullt upp innan. Det lär nog inte bli en förbättring tyvärr.
Nu till saken som gjorde att jag retade upp mig på det här från början; jag var ute med Yoggi idag, runt Strömmen. Jag vet ju att min hund inte är begåvad med världens bästa sociala egenskaper, vilket grundar sig i att han blev anfallen av en svart schnauzertik när han var valp. Men han har ju aldrig farit på någon hund helt oprovocerat, utan de gånger han har betett sig illa har varit under lek. Men även det han ju blivit bättre och jag utsätter inte honom för situationer där det kan gå fel. Det är en del av mitt ansvar gentemot honom och även andra hundar. Däremot så vet jag att han är så lydig att jag törs ha honom lös nästan överallt. Kommer det människa/hund så kopplar jag upp, sätter plats eller tar in honom till fot. Så jag har honom lös nästan hela vägen runt Strömmen om jag kan, för han verkar ha mycket roligare när han springer runt och följer sin nos. Det har inte vållat några problem, dessutom har jag väldigt bra översikt och ligger hela tiden några steg före. Så idag gick jag över fältet vid tennisbanorna vid kyrkogården, nere vid museet kom en farbror med en lös cairnterrier. Tänkte inte mer på det utan kollade åt andra hållet, för jag antog att han hade sin hund under uppsikt. När jag såg att den kom ut på fältet så kopplade jag Yoggi och antog att han skulle kalla på sin hund. Det gjorde han dock inte, utan följde efter den mot mig & Yoggi. Då cairnterriern började komma lite för nära så lyfte jag upp Yoggi, eftersom han inte gillar när det kommer fram okända hundar. Gubben kliver fram och klappar Yoggi på huvudet och säger; "Vad är det han heter nu igen?" Eh? "Yoggi" svarar jag snällt utan att förstå vad han har för problem. "Jaha, då var det inte den vi har träffat förut(!)" Jag tänker att han måste vara knäpp för han har fortfarande inte kopplat sin hund och den står och hoppar upp på mig oavbrutet i ett försök att komma åt Yoggi. Så säger idioten: "Men det gör inget, hon är jättesnäll!", varpå jag svarar "Ja, det är möjligt, men han är inte snäll överhuvudtaget, han tycker inte om andra hundar." Gubben ser ut som ett frågetecken och sedan kommer det som jag verkligen retade upp mig på: "Men, lösa hundar brukar ju vara snälla?" Allvarligt talat???!!! Vilken planet kommer folk ifrån??? "Mmm, men jag har pli på min hund vet du, så han går aldrig fram till andra!" snäser jag , vänder ryggen åt den mänskliga fågelholken och stegar iväg över fältet, släpper Yoggi och kokar av ilska! För att jag hade min hund lös så tyckte gubben att det var okej att låta sin egen hund fara iväg över ett fält och fram till den. När han ser att jag tar upp min hund kallar han fortfarande inte på sin och sedan när den står och hoppar upp på mig, då gör han fortfarande inget åt saken och ber inte heller om ursäkt!!! Detta är för mig helt obegripligt! Jag är fortfarande upprörd! Tyvärr älskar jag alla djur och skulle inte kunna göra hunden ifråga illa för att skydda mig och min hund, och jag blev så förvånad över hans dumhet att jag inte ens kom mig för att skälla på gubben. Hmpf. Mycket irriterande. Yoggi var i alla fall duktig!
Yoggi tränar hopp, lite suddigt tyvärr.
Imiterar en kragödla! =)
Spanar ut över Strömmen.
En bild från igår, sötaste borderpolarna tar gemensam tupplur! =)
Suck! Olämpliga hundägare kommer verkligen i alla former och skepnader, men jag blir fortfarande lika förvånad över folks idioti! I Sverige har vi en väldigt luddig lag om koppeltvång, läser man den som fan läser Bibeln, så har man inte skyldighet att ha hunden FASTKOPPLAD, utan under sådan uppsikt att den inte kan orsaka skada. Sedan finns det ju skyltar som påvisar strikt koppeltvång eller hundförbud; parker, kyrkogårdar etc. All fine by me. Men jag anser att det inte är hunden som är problemet, någonsin, utan idioten i andra änden av kopplet! Först och främst vill jag inte ha något puckat rasförbud! Det har varit en grym häxjakt på "kamphundar" alltför länge nu, alla ska dras över samma kam! Först var det pitbullterrier, sedan fick am.staff, staff och liknande åka med på samma biljett. ALLA hundar, oavsett ras, kan bli farliga i fel händer. Även en golden retriever. En av de trevligaste och snällaste hundar jag någonsin har träffat är en korsning mellan pitbull och am.staff; Diva.
Världens snällaste vovve; Diva.
Men killar i 18-25 års åldern med finnar, taskigt självförtroende och extrema mindervärdeskomplex köper inte en golden. Näe, det är inte cool. En pitbull ska det vara, finns inte det så tar man en am.staff. Jag vet inte hur många av dessa "homies" jag har sett på stan med en stackars nervös am.staff i änden på ett kort läderkoppel, självklart har ägaren varit och inhandlat ett brett halsband med nitar så stora att Six Pistols hade blivit mörkrädda!!! Hunden är ett substitut för det som saknas innanför gylfen och i huvudet, förr räckte det med balla bilar eller smal, osäker, hårt sminkad blondin på alldeles för höga klackar, men inte nu längre... Nu ska en annan levande varelse som inte kan försvara sig själv bli offer för deras okunnighet och osäkerhet. En sådan ägare ger nästan alltid en nervös och ostabil hund. En osäker hund är oftare aggresiv, för den är RÄDD. Det finns i mina ögon inga elaka hundar, bara rädda.
Jag skulle gärna veta vilka idioter som säljer valpar till en kille i 20-års åldern med häng på brallorna, tatueringar över hela armarna, bandana runt skallen och en allmänt taskig uppsyn??? Det gör mig så fruktansvärt upprörd!!! Självklart händer det olyckor och i nästan 100 % av fallen får hunden skulden och avlivas! Avliva ägaren istället! Eller inför djurförbud, då menar jag ett som fungerar, med ett centralt register som polis, myndigheter och hunduppfödare har tillgång till. Olämpliga hundägare måste rensas bort, för samhällets säkerhet och hundens bästa.
Vi säger ofta att hunden är människans bästa vän, men vi är inte alltid deras bästa vän. Vi har ett kollektivt ansvar för att dessa djur får ett bra liv, det var aldrig deras val att bli reducerade till en leksak för människor. Vi må ha en av världens bästa djurskyddslagar i Sverige, men det hjälper tyvärr inte så länge den inte efterföljs och det har jag på nära håll sett att den inte gör. Tror tyvärr inte att det blir ett dugg bättre nu när de har lagt ned Djurskyddsmyndigheten och lagt över deras uppgift på Jordbruksverket igen. Som om inte de hade fullt upp innan. Det lär nog inte bli en förbättring tyvärr.
Nu till saken som gjorde att jag retade upp mig på det här från början; jag var ute med Yoggi idag, runt Strömmen. Jag vet ju att min hund inte är begåvad med världens bästa sociala egenskaper, vilket grundar sig i att han blev anfallen av en svart schnauzertik när han var valp. Men han har ju aldrig farit på någon hund helt oprovocerat, utan de gånger han har betett sig illa har varit under lek. Men även det han ju blivit bättre och jag utsätter inte honom för situationer där det kan gå fel. Det är en del av mitt ansvar gentemot honom och även andra hundar. Däremot så vet jag att han är så lydig att jag törs ha honom lös nästan överallt. Kommer det människa/hund så kopplar jag upp, sätter plats eller tar in honom till fot. Så jag har honom lös nästan hela vägen runt Strömmen om jag kan, för han verkar ha mycket roligare när han springer runt och följer sin nos. Det har inte vållat några problem, dessutom har jag väldigt bra översikt och ligger hela tiden några steg före. Så idag gick jag över fältet vid tennisbanorna vid kyrkogården, nere vid museet kom en farbror med en lös cairnterrier. Tänkte inte mer på det utan kollade åt andra hållet, för jag antog att han hade sin hund under uppsikt. När jag såg att den kom ut på fältet så kopplade jag Yoggi och antog att han skulle kalla på sin hund. Det gjorde han dock inte, utan följde efter den mot mig & Yoggi. Då cairnterriern började komma lite för nära så lyfte jag upp Yoggi, eftersom han inte gillar när det kommer fram okända hundar. Gubben kliver fram och klappar Yoggi på huvudet och säger; "Vad är det han heter nu igen?" Eh? "Yoggi" svarar jag snällt utan att förstå vad han har för problem. "Jaha, då var det inte den vi har träffat förut(!)" Jag tänker att han måste vara knäpp för han har fortfarande inte kopplat sin hund och den står och hoppar upp på mig oavbrutet i ett försök att komma åt Yoggi. Så säger idioten: "Men det gör inget, hon är jättesnäll!", varpå jag svarar "Ja, det är möjligt, men han är inte snäll överhuvudtaget, han tycker inte om andra hundar." Gubben ser ut som ett frågetecken och sedan kommer det som jag verkligen retade upp mig på: "Men, lösa hundar brukar ju vara snälla?" Allvarligt talat???!!! Vilken planet kommer folk ifrån??? "Mmm, men jag har pli på min hund vet du, så han går aldrig fram till andra!" snäser jag , vänder ryggen åt den mänskliga fågelholken och stegar iväg över fältet, släpper Yoggi och kokar av ilska! För att jag hade min hund lös så tyckte gubben att det var okej att låta sin egen hund fara iväg över ett fält och fram till den. När han ser att jag tar upp min hund kallar han fortfarande inte på sin och sedan när den står och hoppar upp på mig, då gör han fortfarande inget åt saken och ber inte heller om ursäkt!!! Detta är för mig helt obegripligt! Jag är fortfarande upprörd! Tyvärr älskar jag alla djur och skulle inte kunna göra hunden ifråga illa för att skydda mig och min hund, och jag blev så förvånad över hans dumhet att jag inte ens kom mig för att skälla på gubben. Hmpf. Mycket irriterande. Yoggi var i alla fall duktig!
Yoggi tränar hopp, lite suddigt tyvärr.
Imiterar en kragödla! =)
Spanar ut över Strömmen.
En bild från igår, sötaste borderpolarna tar gemensam tupplur! =)
Fun in the Snow!
6/1 2008
Idag har monstret verkligen kommit fram ur min söta lilla valp! Snön har gjort honom som förbytt! Vi fick en föraning på det i Norge, men idag var han helt CRAZY! Han fick även göra lite träning inom klätterområdet...Finns inte så mycket att skriva egentligen, bilderna får räcka! Ikväll kommer Yoggis hem oxå, har verkligen saknat honom!
Kan inte tro att den här sötnosen HATADE snö för 1 ½ månad sedan... =)
Wroom, wroom!
Hmm, låter som att det är någon där...
Vart tog du vägen???
Se så himla lång han har blivit!!!
Jag e minsann lika cool som storebror!
Idag har monstret verkligen kommit fram ur min söta lilla valp! Snön har gjort honom som förbytt! Vi fick en föraning på det i Norge, men idag var han helt CRAZY! Han fick även göra lite träning inom klätterområdet...Finns inte så mycket att skriva egentligen, bilderna får räcka! Ikväll kommer Yoggis hem oxå, har verkligen saknat honom!
Kan inte tro att den här sötnosen HATADE snö för 1 ½ månad sedan... =)
Wroom, wroom!
Hmm, låter som att det är någon där...
Vart tog du vägen???
Se så himla lång han har blivit!!!
Jag e minsann lika cool som storebror!
Christmas & New Years 2007
4/1 2008
Jaha, då var dårarna tillbax i stan! =) Eller tja, en hund blev kvar i Norge en vecka till... Liten har haft full rulle dygnet runt, mest var han kär i katten! Hon var inte lika imponerad... Nej, det får bli en riktig redovisning med bilder och kronologisk ordning!!! Håll i er för nu kör vi!!! Tyvärr lyckades jag formatera nya kameran igårkväll med massa bilder från Norge, så ni får stå till godo med de som överlevde i den gamla kameran...
Jag, Yoggi & Harry åkte till Mormiz i Slottsbron (2,5 mil från Karlstad) dagen innan julafton och mötte upp med mor och far. Hundarna var överlyckliga över att återse pappa och jag tror att känslan var besvarad. Det fanns julklappar att packa in, men vi lät allt bero till självaste julafton för att vila inför allas favorithelg (utom pappas...).
Julafton grydde och det var full fart från tidig morgon, matlagning och dra på trissor!!! Mormiz hade skaffat sig en liten gran, alla protester till trots, hon skulle minsann inte ta in något barrande otyg i sitt hus, nejdå! Hennes älskade orkidéer gillade visst inte granbarrsdoft och hon var övertygad om att den skulle ta död på allihop... Men julens magi når visst ganska långt in i även den mest praktiska och hårdbarkade människa! =) Mor och jag klädde granen och den blev ljuvligt vacker, trots att den såg liten och klen ut till att börja med. Snart fylldes golvet av julklappar, vågade dock inte lägga fram några till vovvarna (som hade en hel påse tillägnade sig...) ifall de inte skulle kunna motstå frestelsen. De är ju inte mer än hundar trots allt ; )
Julfina killar vaktar våra julklappar! =)
Sedan drog sig dagen fram som vanligt och när klockan var 15.00 hade jag vallat in alla i vardagsrummet för Kalle Anka & Vänner, jag tänker INTE låta någon komma undan!!! Förra året firade vi jul i Norge och vem faaan vill se Anders And & Venner Hanns klockan 14.00???!!! Aldrig! Kunde jag tvinga in Arne Weise i studion oxå så hade det varit perfa, men man kan visst inte få allt har någon trångsynt jävel sagt... *mutter*
Efter Kalle Anka (min favorit är Tomtens Verkstad, alla som kan måla schackrutor har min respekt!) var det dax för julbord. Jag är inget stort fans av julmat, men jag gjorde mitt bästa, fast jag helst hade tagit en knäckmacka med julskinka & senap och struntat i resten... Sedan kommer ju det värsta på hela dagen; att vänta på julklapparna... Jag vet att ni kommer tycka jag är ett bortskämt ensambarn, men jag tänker ändå lägga upp bilder på mina fina julklappar!
Min nya följeslagare; en Olympus FE-280 8.0 megapixlar. Från mor & far
Älska popcorn! Från mor & far. Provsmakat med mycket bra resultat (förutom att katten fick hjärtinfarkt...)
Äntligen får man de tavlor man vill ha!!! Digital fotoram från Fredrik! =)
Mera Mc Dreamy åt folket!!! Från mor & far. Min idol Harry Potter!!! Från Thomas & Birgitta.
Så många minnen! Min husgudinna; Ally Mc Beal! Från Fredrik.
Bokstöd i marmor från Norge. Från mor & katten Laban (som heter Lava och inte är normal någonstans...)
Böcker!!! Mitt livselixir! "Systrar i Jeans" rekommenderar jag ALLA! Riktiga "feel-good" böcker. Från Kela.
Ett nytt hus till videokameran jag fick i 25-års present!!! Från Mormiz! =)
Parfym från Tina & Sandra.
Jag fullkomligt ÄÄÄÄLSKAR Pilgrim-smycken! Min kära mor hade gjort ett tappert försök att köpa halsband, men jag fick byta till detta ljuvliga set. I like!
Jag hoppas och tror att de andra var nöjda med sina julklappar oxå, Harry visade sig vara en mästare på att öppna paket och fick snabbt fram benet innanför pappret. Yoggi var lite mer slipad och jobbade mer metodiskt. Båda två fick nog för mycket av det goda, det kändes så på lukten resten av kvällen i alla fall... Och natten, men det drabbade ju bara mig som delade säng med dem...
Pappa tog självmant på sig skjorta & slips, vilket aldrig har hänt tidigare mig veterligen! "När fan blir gammal blir han religiös." -
På juldagen for vi i 2 bilar till min moster i Örebro och hämtade upp Fredrik på busstationen. Maten var sagolik, vilket man kallt räknar med med tanke på att hennes sambo Arne har jobbat som kock... Vi fick en perfekt stekt kalkon och alla åt nog för mycket... Hihihi, tur att det bara är jul en gång varje år... Sedan spelades det poker till långt in på morgonen, vi vann bra både jag & Fredrik. Texas Hold 'Em är faktiskt kul i verkligenheten oxå, men Arne och hans söner spelar som vildar!
På Annandagen åkte jag, pappa, Fredrik & vovvarna mot Slottsbron före tanterna, vi stannade i Karlskoga och tittade på pappas barndomshem, det var kul! Han och hans bror hade 7 km till skolan varje dag, till fots, på skidor eller med spark... Jag hade nog inte varit i skolan så ofta om jag hade varit han... =) Om inte annat fanns det väl så mycket kul längs vägen...
Torsdagen styrde vi bilarna (3 st för 4 pers.!!! Miljövän? Jag?) mot Norge, tyvärr valde Mormiz att inte följa med, vilket drog ned på allas glada humör. Jag älskar min Mormiz och vill ha med henne överallt, men hon orkar tyvärr inte hålla samma tempo som förr... =(
Älskade Mormiz!
Lava blev i alla fall glad att se oss och vi fick en vecka med många skratt ("fettlös" någon? Ett ord? Mamma rockar på Alfapet...), god mat, mycket snö och varm gemenskap. Vilket nog mest berodde på whiskeyn, romen och vinet som intogs, men ändå... Hälsade på Beppe & Gin Tonic och alla de andra hästarna uppe på Starum, hade ju tänkt störa Beppe i hans julvila och ge mig ut i skogarna, men det var för kallt, så jag matade honom med morötter istället... Harry är nyfiken på de stora vovvarna, men när de kommer för nära låtsas han pyssla med något helt annat, hihihihi.
Vi var i Gjövik och shoppade skjorta & slips åt Fredrik eftersom han inte fick vara sämre än papps! Han försökte "tappa bort" den i affären flera gånger, men jag ger mig inte så lätt! =) Han blev sååååååååååååå fin!!! Jäkla jag som deletade alla kort på den nya kameran! Nu får ni vänta tills nästa gång jag får på honom tvångströja och strypsnara som pappa kallar det...
Nyttårsaften (som det heter i Norge) var kall och snöig, maten superb (älskar hummer!) och vi spelade kort och spel. Fr.o.m. i år så är det olagligt att skjuta raketer i Norge, så de hade laddat upp ordentligt i år. Som tur var så sköt de bara precis runt midnatt, men Yoggi var helt förstörd i alla fall!!! Varför kan man inte bara ha ljuseffekterna och slippa smällandet? Stackars vovve! Släppte ut Harry själv under skjutandet för att han inte ska uppfatta Yoggis oroliga humör och det funkade bra. Han stannade upp några gånger, men det gick lätt att leka igång honom igen.
Nyårsdagen var lite mer spännande... Vi åt middag i lugn och ro, sedan fastnade jag, mor & far framför tv:n och Fredrik i köket och löste korsord. Plötsligt säger han helt lugnt: "Oj då. Nu brinner bordet..." som om inget hade hänt... Vi kastade oss runt och mycket riktigt, vi hade glömt att släcka ljusen i glaskandelabern på matsalsbordet och elden hade spritt sig till ljusmanschetterna och ned på bordet! Fredrik stod och tittade, mamma ville hälla över vatten och jag blåste ut stearin över hela jävla bordet... Den enda som gjorde något vettigt var pappa, som hämtade en matta och sedan slängde ut den från verandan... Den var inte direkt hel efter det... Jag skulle skingra brandröken och smällde upp panoramadörrarna utan att tänka mig för, krasch! sa det och en stor keramiklampa som stod på golvet gick i 1000 bitar... Det blev en dyr middag för kära mor... *skäms*
Såhär glad var mamma innan vi brände ner halva hennes bohag...
2:a januari åkte vi hem, vi övertalade pappa att behålla Yoggi ett par dagar när han för en gångs skull skulle vara ledig, så han kommer till stan på söndag. Hemresan gick bra, vi stannade förbi Mormiz och fikade och berättade om branden innan vi åkte hem.
Harry har växt ENORMT mycket och tappat sina nedre huggisar, ser helfestlig ut! Han älskar verkligen snö!!! Helt tossig! Håller på och tränar inför utställningsdebuten, han står snällt så länge man matar in Frolic i fronten, annars gör han hellre något annat... Växer ju så ojämnt med, just nu ser han ut som en konstant nedförsbacke! Hoppas på en blind domare... Det är skönt att ha honom själv hemma ett par dagar, han är så grymt fokuserad på Yoggi annars och glömmer helt bort att lyssna på mig! Nu är han som en liten igel och är helst under fötterna på mig vad jag än gör... Det är ju bra, men jag ignorerar hans mest envetna kontaktförsök och alla som innehåller hoppande. Det blir nog hund av honom med... Kanske...
Jag & mitt älskade lilla troll, julafton 2007.
Nu önskar vi er en god fortsättning på 2008 och hoppas att vi ses i snökaoset!
Jaha, då var dårarna tillbax i stan! =) Eller tja, en hund blev kvar i Norge en vecka till... Liten har haft full rulle dygnet runt, mest var han kär i katten! Hon var inte lika imponerad... Nej, det får bli en riktig redovisning med bilder och kronologisk ordning!!! Håll i er för nu kör vi!!! Tyvärr lyckades jag formatera nya kameran igårkväll med massa bilder från Norge, så ni får stå till godo med de som överlevde i den gamla kameran...
Jag, Yoggi & Harry åkte till Mormiz i Slottsbron (2,5 mil från Karlstad) dagen innan julafton och mötte upp med mor och far. Hundarna var överlyckliga över att återse pappa och jag tror att känslan var besvarad. Det fanns julklappar att packa in, men vi lät allt bero till självaste julafton för att vila inför allas favorithelg (utom pappas...).
Julafton grydde och det var full fart från tidig morgon, matlagning och dra på trissor!!! Mormiz hade skaffat sig en liten gran, alla protester till trots, hon skulle minsann inte ta in något barrande otyg i sitt hus, nejdå! Hennes älskade orkidéer gillade visst inte granbarrsdoft och hon var övertygad om att den skulle ta död på allihop... Men julens magi når visst ganska långt in i även den mest praktiska och hårdbarkade människa! =) Mor och jag klädde granen och den blev ljuvligt vacker, trots att den såg liten och klen ut till att börja med. Snart fylldes golvet av julklappar, vågade dock inte lägga fram några till vovvarna (som hade en hel påse tillägnade sig...) ifall de inte skulle kunna motstå frestelsen. De är ju inte mer än hundar trots allt ; )
Julfina killar vaktar våra julklappar! =)
Sedan drog sig dagen fram som vanligt och när klockan var 15.00 hade jag vallat in alla i vardagsrummet för Kalle Anka & Vänner, jag tänker INTE låta någon komma undan!!! Förra året firade vi jul i Norge och vem faaan vill se Anders And & Venner Hanns klockan 14.00???!!! Aldrig! Kunde jag tvinga in Arne Weise i studion oxå så hade det varit perfa, men man kan visst inte få allt har någon trångsynt jävel sagt... *mutter*
Efter Kalle Anka (min favorit är Tomtens Verkstad, alla som kan måla schackrutor har min respekt!) var det dax för julbord. Jag är inget stort fans av julmat, men jag gjorde mitt bästa, fast jag helst hade tagit en knäckmacka med julskinka & senap och struntat i resten... Sedan kommer ju det värsta på hela dagen; att vänta på julklapparna... Jag vet att ni kommer tycka jag är ett bortskämt ensambarn, men jag tänker ändå lägga upp bilder på mina fina julklappar!
Min nya följeslagare; en Olympus FE-280 8.0 megapixlar. Från mor & far
Älska popcorn! Från mor & far. Provsmakat med mycket bra resultat (förutom att katten fick hjärtinfarkt...)
Äntligen får man de tavlor man vill ha!!! Digital fotoram från Fredrik! =)
Mera Mc Dreamy åt folket!!! Från mor & far. Min idol Harry Potter!!! Från Thomas & Birgitta.
Så många minnen! Min husgudinna; Ally Mc Beal! Från Fredrik.
Bokstöd i marmor från Norge. Från mor & katten Laban (som heter Lava och inte är normal någonstans...)
Böcker!!! Mitt livselixir! "Systrar i Jeans" rekommenderar jag ALLA! Riktiga "feel-good" böcker. Från Kela.
Ett nytt hus till videokameran jag fick i 25-års present!!! Från Mormiz! =)
Parfym från Tina & Sandra.
Jag fullkomligt ÄÄÄÄLSKAR Pilgrim-smycken! Min kära mor hade gjort ett tappert försök att köpa halsband, men jag fick byta till detta ljuvliga set. I like!
Jag hoppas och tror att de andra var nöjda med sina julklappar oxå, Harry visade sig vara en mästare på att öppna paket och fick snabbt fram benet innanför pappret. Yoggi var lite mer slipad och jobbade mer metodiskt. Båda två fick nog för mycket av det goda, det kändes så på lukten resten av kvällen i alla fall... Och natten, men det drabbade ju bara mig som delade säng med dem...
Pappa tog självmant på sig skjorta & slips, vilket aldrig har hänt tidigare mig veterligen! "När fan blir gammal blir han religiös." -
På juldagen for vi i 2 bilar till min moster i Örebro och hämtade upp Fredrik på busstationen. Maten var sagolik, vilket man kallt räknar med med tanke på att hennes sambo Arne har jobbat som kock... Vi fick en perfekt stekt kalkon och alla åt nog för mycket... Hihihi, tur att det bara är jul en gång varje år... Sedan spelades det poker till långt in på morgonen, vi vann bra både jag & Fredrik. Texas Hold 'Em är faktiskt kul i verkligenheten oxå, men Arne och hans söner spelar som vildar!
På Annandagen åkte jag, pappa, Fredrik & vovvarna mot Slottsbron före tanterna, vi stannade i Karlskoga och tittade på pappas barndomshem, det var kul! Han och hans bror hade 7 km till skolan varje dag, till fots, på skidor eller med spark... Jag hade nog inte varit i skolan så ofta om jag hade varit han... =) Om inte annat fanns det väl så mycket kul längs vägen...
Torsdagen styrde vi bilarna (3 st för 4 pers.!!! Miljövän? Jag?) mot Norge, tyvärr valde Mormiz att inte följa med, vilket drog ned på allas glada humör. Jag älskar min Mormiz och vill ha med henne överallt, men hon orkar tyvärr inte hålla samma tempo som förr... =(
Älskade Mormiz!
Lava blev i alla fall glad att se oss och vi fick en vecka med många skratt ("fettlös" någon? Ett ord? Mamma rockar på Alfapet...), god mat, mycket snö och varm gemenskap. Vilket nog mest berodde på whiskeyn, romen och vinet som intogs, men ändå... Hälsade på Beppe & Gin Tonic och alla de andra hästarna uppe på Starum, hade ju tänkt störa Beppe i hans julvila och ge mig ut i skogarna, men det var för kallt, så jag matade honom med morötter istället... Harry är nyfiken på de stora vovvarna, men när de kommer för nära låtsas han pyssla med något helt annat, hihihihi.
Vi var i Gjövik och shoppade skjorta & slips åt Fredrik eftersom han inte fick vara sämre än papps! Han försökte "tappa bort" den i affären flera gånger, men jag ger mig inte så lätt! =) Han blev sååååååååååååå fin!!! Jäkla jag som deletade alla kort på den nya kameran! Nu får ni vänta tills nästa gång jag får på honom tvångströja och strypsnara som pappa kallar det...
Nyttårsaften (som det heter i Norge) var kall och snöig, maten superb (älskar hummer!) och vi spelade kort och spel. Fr.o.m. i år så är det olagligt att skjuta raketer i Norge, så de hade laddat upp ordentligt i år. Som tur var så sköt de bara precis runt midnatt, men Yoggi var helt förstörd i alla fall!!! Varför kan man inte bara ha ljuseffekterna och slippa smällandet? Stackars vovve! Släppte ut Harry själv under skjutandet för att han inte ska uppfatta Yoggis oroliga humör och det funkade bra. Han stannade upp några gånger, men det gick lätt att leka igång honom igen.
Nyårsdagen var lite mer spännande... Vi åt middag i lugn och ro, sedan fastnade jag, mor & far framför tv:n och Fredrik i köket och löste korsord. Plötsligt säger han helt lugnt: "Oj då. Nu brinner bordet..." som om inget hade hänt... Vi kastade oss runt och mycket riktigt, vi hade glömt att släcka ljusen i glaskandelabern på matsalsbordet och elden hade spritt sig till ljusmanschetterna och ned på bordet! Fredrik stod och tittade, mamma ville hälla över vatten och jag blåste ut stearin över hela jävla bordet... Den enda som gjorde något vettigt var pappa, som hämtade en matta och sedan slängde ut den från verandan... Den var inte direkt hel efter det... Jag skulle skingra brandröken och smällde upp panoramadörrarna utan att tänka mig för, krasch! sa det och en stor keramiklampa som stod på golvet gick i 1000 bitar... Det blev en dyr middag för kära mor... *skäms*
Såhär glad var mamma innan vi brände ner halva hennes bohag...
2:a januari åkte vi hem, vi övertalade pappa att behålla Yoggi ett par dagar när han för en gångs skull skulle vara ledig, så han kommer till stan på söndag. Hemresan gick bra, vi stannade förbi Mormiz och fikade och berättade om branden innan vi åkte hem.
Harry har växt ENORMT mycket och tappat sina nedre huggisar, ser helfestlig ut! Han älskar verkligen snö!!! Helt tossig! Håller på och tränar inför utställningsdebuten, han står snällt så länge man matar in Frolic i fronten, annars gör han hellre något annat... Växer ju så ojämnt med, just nu ser han ut som en konstant nedförsbacke! Hoppas på en blind domare... Det är skönt att ha honom själv hemma ett par dagar, han är så grymt fokuserad på Yoggi annars och glömmer helt bort att lyssna på mig! Nu är han som en liten igel och är helst under fötterna på mig vad jag än gör... Det är ju bra, men jag ignorerar hans mest envetna kontaktförsök och alla som innehåller hoppande. Det blir nog hund av honom med... Kanske...
Jag & mitt älskade lilla troll, julafton 2007.
Nu önskar vi er en god fortsättning på 2008 och hoppas att vi ses i snökaoset!
