Fina Fina Harry Ferrari!!!
31/1 2010
Idag har Harry slagit mig med häpnad för 3:e gången på 2 veckor och det har varit positivt varje gång! = D Han är allt bra underbar när han sätter den sidan till!
Jag har i några veckor gått och grubblat på en sak gällande honom och det är hur jag ska få honom att trivas med livet, vad som är hans grej och hur vi ska fungera ihop som ekipage. Yoggi är ju helnöjd med att bara vara, men så har det ju aldrig varit med Harr yoch jag tror inte heller att han kommer att bli sådan...
Så hittade jag en Räddningshundsutbildning som ska starta här i Stockholmsområdet i vår och de hade 4 obligatoriska observationsträffar innan intagningsprovet. Jag hade jättesvårt att bestämma mig hur jag skulle göra och jag var tvungen att ta semester idag för att kunna vara med och sedan kommer jag inte att kunna åka hem å mycket som jag vill på helgerna under våren... =( Jag har inga som helst förhoppningar om att han ska klara av att komma in, jag tror att han är för yvig och energisk för dem. Men samtidigt vet jag att jag hade grämt mig och funderat över hur det skulle ha gått om jag valt att avstå... Att alltid tänka att det kanske verkligen var hans grej, att han hade trivts bättre med livet med en sådan uppgift... Och eftersom de inte får vara äldre än 5 år när de är klara med utbildningen så var det ju nu eller aldrig...
Så vi åkte dit idag, Västerhaninge. Det var 17 hundar som dök upp och med tappra vovvar och ägare blev det 3 timmars (!!!) promenad i 20 cm lössnö!!! Urk!!! Jag var sååååååååååå trött i benen och kall! Stackars Harry var ju minst och tog sig knappt fram i den djupa snön, vet inte vad de fick fram av det... Många hundar som frös alldeles för mycket av att gå så långt och sitta i den snön. Stackars älskling!!! På ett ställe skulle vi visa att hundarna kunde balansera och gå på en stock, att den kunde krypa under den (nåja, Harry kunde allt gå "raklång") och sedan hoppa upp på en sten och bli nedlyft. Harry hade inga större problem med det, händer ju rätt ofta när man är ute. Sista kollen var slalom mellan alla de andra och sedan sitt-stanna kvar. Inte heller så svårt...
Jag är sjukt nöjd med honom!!! Hade inte velat byta ut honom mot en enda av de andra hundarna, han är bara världens bästa Harry! ♥
Nu är nästa träff om 2 veckor, 13/2 i Botkyrka och då ska vi köra vindövning, skott, lek och miljö. Det spelar ingen som helst roll hur det går, det är bara så kul att jag & Harry gör någonting tillsammans för han är så mycket lugnare och trevligare när Yoggi inte är med! =D
På vägen till jobbet sedan så ringde en kvinna från Briardsällskapet som jag hade försökt kontakta tidigare, angående ett MH. Hon ringde idag för att meddela att jag fick en plats 7/3!!! =D MYCKET GLAD! Ska bli så kul att se hur han reagerar på saker och ting, har verkligen ingen aning!!! Kan nog bli en hel del skällande på överraskningsmomenten... Hihihihihi...
Älskar mina hundar över allt annat!!!
Välbehövligt...
12/1 2010
Idag hade jag planerat att åka ut till Åbyskogen med grabbarna, för att de skulle få springa av sig och där känner jag mig trygg på att vi inte möter någon. Även om Harry har sprungit bort där 2 ggr... Hm... Men innan vi åkte dit drog jag till Grizzly och köpte en ny visselpipa, klicker och mutor och tänkte ut en plan.
Väl på plarre så fick de gå i koppel en bit längs vägen, Harry mest vibrerade framåt, så ivrig var han på att få springa av sig. Så jag släppte dem och det kändes så mycket bättre idag, vilket jag tror beror på:
- Att jag ser Harry väldigt tydligt mot den vita snön, jämfört med när det är barmark.
- Han kommer inte så långt lika snabbt när han kommer ut i den djupa snön i skogen.
- Att jag ser alla andra spår och kan förutse vad som kan vara intressant för en liten Harry-nos...
Visselpipan var i alla fall guld värd, visslade och ropade "hit!" de första gångerna, sedan behövde jag bara använda visselpipan och då var det ju fot vid sidan som gällde, klicker och belöning. Skönt! En gång for han iväg och kom inte förrän efter 3:e visslingen, det är INTE okej! Då blev det att snällt gå fot i ca 7 minuter, där jag hade bestämt innan exakt vart jag skulle låta honom springa igen och jag orkade faktiskt göra något vettigt av det hela... Annars brukar jag ta honom "fot" och sedan som glider han iväg och så har han sprungit iväg och det är ju knappast något jag kan bli arg på honom för. Men det var i alla fall bara 1 gång idag!!!!!!!!!!!!!!! LYCKA!!! Han är ju en så underbar hund på alla sätt och vis, men ibland är det väldigt lätt att glömma det när han går upp i varv. Sedan vände vi hem, vilket är väldigt jobbigt för mig... Jag är ju så välprogrammerad från hästtiden att man inte får vända och gå tillbaka samma väg, för det är lätt hänt att hästarna sticker då... Nu är det ju inga hästar, men människan är ju ett vanedjur... =D Men det gick bra i alla fall, hundarna var ganska lugna och jag bestämde mig då för att jobba med dem lösa på vägen ut till bilen, något jag bara gör med Yoggi i vanliga fall men det kändes som ett bra tillfälle. Då står det plötsligt en lös hund på vägen framför oss och jag ropade in mina snabbt som fan på ren reflex och drog på dem halsband och koppel. Då tittar jag upp efter hundens ägare, inte en människa i sikte... Hunden står och tittar på oss en stund, sedan tar den av i samma riktining som den kommit från och vek av upp mot Eriksbergs Gård. Hoppas den hittade hem, den sprang ju inte mot vägen som tur var... Jag hade inte kunnat göra så mycket med mina två och fel bil. Så jag får ta min träning någon annan dag.
Men jag är glad och så nöjd med mina hundar!!! Känns fortfarande bra med Yoggi, känner att jag kan unna honom mer, nu "törs" jag helt följa rekommendationerna som står på foderpåsen och det är skönt. Inte alls lika stressad över hans vikt som jag var innan, usch... Stackars Yoggi, tänk om han har fått för lite mat under en längre tid??? Det är ju svårt att bedömma om en hund är HUNGRIG eller bara matfixerad...
Yoggi Bows Out...
Efter mycket funderande och lite tvekan så har jag bestämt mig för att inte ställa ut Yoggi mer. Det har verkligen varit våran grej och han har älskat det lika mycket som jag, han har varit kung inne i ringen, även om han inte fått certen. Men på senare tid så är han inte lika glad på utställningar och efter helgen som gått så har han verkligen visat att han inte vill längre. När jag ställde honom i söndags så gick han kanonfint, men när vi skulle ställa upp så skakade han i bakbenen och satte sig hela tiden och tittade på mig med ledsna ögon... Det har aldrig hänt förut och då var det inte så svårt längre.
Det har ju blivit svårare med sedan han & Harry gått i samma klass och Harry har helt klart bättre förutsättningar. Det är jobbigt att hålla Yoggi i form och jag har nästan alltid varit tvungen att "banta" honom innan utställningar och det känns inte okej längre, kanske borde jag har slutat tidigare... Lätt att vara efterklok. Så, så länge Harry inte blir champion eller något så kommer Yoggi endast vara med som supporter och rådgivare, vilket jag tror han kommer tycka är perfekt! Men jag kommer att sakna våra dagar i ringen...
TACK Yoggi, du är en underbar hund och vi ska ha så mycket kul ihop nu! Inget mer tråkigt, inga mer morötter och trista dieter. Du är värd det bästa!
I ♥ Yoggi!
My Dog!
Hej på er! Nu har vi landat efter en intensiv helg i Göteborg och jag har några dagar ledigt innan jag far norrut igen.
Vi kom ned ganska sent i fredags och åt bara en bit innan vi dundrade i säng, Harry höll oss dock vakna ett tag med sitt skällande... Det var en som inte uppskattade lyxen med att bo på hotell... =D
Sedan var det lite stressigt på lördagen, eftersom de inte öppnade frukosten förrän 07.30 och utställningen började 09.00 och grabbarna var nästan direkt... Frukosten är ju nästan hela grejen med att bo på hotell, så det känns inget kul att stressa från den. Men vi tog våra saker och gick bort till mässan i alla fall, tog bara 10 minuter och det var så skönt att slippa jaga parkering! Det tog däremot en del tid att komma igenom veterinärkontrollen, men vi fick i alla fall stå inomhus, vilket var tacksamt. Harry "pratade" rätt mycket med en norsk borderterrier som stod bakom oss i kön, skönt att han är så social och snäll.
Väl inne gav vi oss upp på övervåningen där det var lugnt och skönt jämfört med ringarna nere vid mässan...
Pappa var väl inte så taggad som man kan hoppas och domaren var ganska hård... Jag och Harry fick ett 1:a pris och han skötte sig så bra inne i ringen, speciellt med tanke på hur lite träning han har fått på det. Det gick sämre för pappa & Yoggi, det blev en 2:a och raka vägen ut för dem. Men jag trodde verkligen att Harry hade en schysst chans, men icke. Det var 6 hanar kvar i öppna och vi blev just 6:a =( Trist... Jag brukar ta det ganska bra, men denna dag kändes det mest hopplöst. Pratade med CG och han sa att det borde blivit en bättre placering för Harry och det fanns heller inget i kritiken som gjorde det mer begripligt. Yoggi vet vi ju tyvärr att hans vackra huvud inte kompenserar tillräckligt för att han är på den grövre sidan. Men jag skulle så fruktansvärt gärna vilja ha en avkomma efter honom, hans mentalitet är ju FANTASTISK!!!
Världens bästa pappa & Yoggi! ♥
CG var i alla fall en ängel och fixade fram en annan handler inför söndagen, till Harry så jag kunde visa Yoggi. Det blev Trude, från Kennel Barrongiz.
Jag & Fredrik tog ett varv på mässan och hittad en bilbur som faktiskt passar i V40:n, för grinddörren gick uppåt på gasfjädring! Men den var hyfsat dyr (2600:-) och eftersom vi behöver 2 så får det vänta ett tag. Men jag gillade den verkligen! =D Sedan var det raka vägen till hotellet, ett besök på Subway på Avenyn och sedan eftermiddagsvila... =D På kvällen åt vi gott på hotellets restaurang och sedan var det läggdax igen. Pappa fick byta rum, för det första var elementet avstängt i och han sov med kläderna på första natten, stackarn! Sedan blev jag förbannad och sa till i receptionen och då fick vi ett nytt rum, fruktbricka med dricka och avdrag på kostnaden. Hehehe, inte mer än rätt!
Jag började söndagen med att lämna pappa, Fredrik & hundarna vid ringside och gick sedan för att köpa en välbehövd tygbur; Agria's passade mycket bra!
Annars gick söndagen gick i samma tecken som lördagen, men jag var såååå glad över att få Trude's hjälp! Domaren kommenterade Harry's öron som var något lurviga och hon tog genast med honom ut och fixade till det medan domaren bedömde resten av ekipagen... Hahaha, bra jobbat! Harry inte lika nöjd, men han hade inga som helst problem med att gå iväg med helt främmande människor-vilket jag bara tycker är positivt, hatar mammiga hundar! Det var dessutom väldigt roligt att se honom i ringen, han är väldigt snygg!
Yoggi fick samma dom denna dag, ett 2:a pris på storlek och lite annat. Det känns hårt, för jag tycker han är helt underbar!
Med Harry under armen promenerar jag iväg...
Jag & Harry först, sedan pappa & Yoggi
Trude & Harry först, sedan jag & Yoggi
Trude & Harry - bra jobbat!
Lillkillen har ett snyggt steg! =D
Yoggi beölnades med en skön massage efter dagars hårt arbete!
Det samma gällde såklart lillebror...
God Fortsättning!
4/1 2010
Nu har jag jobbat på en årskrönika för 2009 i över 1 vecka, men kommer ingen vart... Det beror nog mest på att det var ett sådant skitår att jag helst bara vill glömma det och gå vidare.
Året började illa med felbehandlingen av Harry, som innebar att han inte fick tävla på 6 månader och det var verkligen jobbigt med all hans potential som bara gick till spillo detta år.
Jag fortsatte att söka jobb och i augusti ringde de från Tullverket och erbjöd mig anställning, med 1 års betald utbildning... Jag tackade ja med dubbla känslor. Det är en supermöjlighet, men det innebär så grymt mycket förändringar för hela min familj och vovvarna...
Harry åkte på ögonspegling som kom att kosta mer än 3 ggr det pris jag hade blivit lovad. De hittade inget fel, men de trodde att han kanske hade en hjärnskada... Kul! Vi satt och kollade på tv i jul och det var en man som talade om sin efterblivna brorson och han uttryckte sig som så att pojken var "rörd av änglarna", så det är vad vi säger om Harry nu. Vi funderar dock fortfarande på exakt hur många änglar som var inblandade... Hihihihi...
I oktober "flyttade" jag upp till Norrtälje och en jobbig tid började.
I november fick mormor en allvarlig stroke och har inte återhämtat sig så bra, men hon är pigg och glad ibland när vi hälsar på och tydligen så är sjukdomsbilden väldigt olika för strokepatienter.
Det var skönt att sluta skolan i mitten av december och jag åkte hem några dagar innan det var dax att åka till ma & pa för julfirande. Några dagar innan jul blev pappa dålig och efter en natt på sjukhuset i Karlstad fick vi besked från läkaren att det fanns förändringar i tarmpaketet och han kommer att opereras inom 2 veckor. Nu håller vi tummarna för att den är godartad och inte kommer tillbaka.
Så 2009 can go fuck itself, det är det sämsta året i världshistorien och jag kommer inte sakna det alls!
