Yoggi the Dog & Harry Hund

12/1 2010

Idag hade jag planerat att åka ut till Åbyskogen med grabbarna, för att de skulle få springa av sig och där känner jag mig trygg på att vi inte möter någon. Även om Harry har sprungit bort där 2 ggr... Hm... Men innan vi åkte dit drog jag till Grizzly och köpte en ny visselpipa, klicker och mutor och tänkte ut en plan.

Väl på plarre så fick de gå i koppel en bit längs vägen, Harry mest vibrerade framåt, så ivrig var han på att få springa av sig. Så jag släppte dem och det kändes så mycket bättre idag, vilket jag tror beror på:

• Att jag ser Harry väldigt tydligt mot den vita snön, jämfört med när det är barmark.
• Han kommer inte så långt lika snabbt när han kommer ut i den djupa snön i skogen.
• Att jag ser alla andra spår och kan förutse vad som kan vara intressant för en liten Harry-nos...

Visselpipan var i alla fall guld värd, visslade och ropade "hit!" de första gångerna, sedan behövde jag bara använda visselpipan och då var det ju fot vid sidan som gällde, klicker och belöning. Skönt! En gång for han iväg och kom inte förrän efter 3:e visslingen, det är INTE okej! Då blev det att snällt gå fot i ca 7 minuter, där jag hade bestämt innan exakt vart jag skulle låta honom springa igen och jag orkade faktiskt göra något vettigt av det hela... Annars brukar jag ta honom "fot" och sedan som glider han iväg och så har han sprungit iväg och det är ju knappast något jag kan bli arg på honom för. Men det var i alla fall bara 1 gång idag!!!!!!!!!!!!!!! LYCKA!!! Han är ju en så underbar hund på alla sätt och vis, men ibland är det väldigt lätt att glömma det när han går upp i varv. Sedan vände vi hem, vilket är väldigt jobbigt för mig... Jag är ju så välprogrammerad från hästtiden att man inte får vända och gå tillbaka samma väg, för det är lätt hänt att hästarna sticker då... Nu är det ju inga hästar, men människan är ju ett vanedjur... =D Men det gick bra i alla fall, hundarna var ganska lugna och jag bestämde mig då för att jobba med dem lösa på vägen ut till bilen, något jag bara gör med Yoggi i vanliga fall men det kändes som ett bra tillfälle. Då står det plötsligt en lös hund på vägen framför oss och jag ropade in mina snabbt som fan på ren reflex och drog på dem halsband och koppel. Då tittar jag upp efter hundens ägare, inte en människa i sikte... Hunden står och tittar på oss en stund, sedan tar den av i samma riktining som den kommit från och vek av upp mot Eriksbergs Gård. Hoppas den hittade hem, den sprang ju inte mot vägen som tur var... Jag hade inte kunnat göra så mycket med mina två och fel bil. Så jag får ta min träning någon annan dag.

Men jag är glad och så nöjd med mina hundar!!! Känns fortfarande bra med Yoggi, känner att jag kan unna honom mer, nu "törs" jag helt följa rekommendationerna som står på foderpåsen och det är skönt. Inte alls lika stressad över hans vikt som jag var innan, usch... Stackars Yoggi, tänk om han har fått för lite mat under en längre tid??? Det är ju svårt att bedömma om en hund är HUNGRIG eller bara matfixerad...