Det Absolut Värsta Som Hänt...
29/5 2009
Idag måste ha varit bland de absolut värsta dagarna i mitt liv, men vi tar det från början.
Vi skulle ha åkt upp och hämtat hem husbilen idag, men det blev så sent när vi väl var hemma från vår shoppingspree på IKEA att vi lade ned de planerna och åker imorgon lördag och hämtar den. Så pratade vi om att gå och se "Änglar & Demoner" på bio, men ingen av oss var särskilt sugen på bio. Tillslut enades vi om att åka ut till skogen i Åby och gå med hundarna för att sedan åka hem och kolla på CSI. Sagt och gjort, vi åkte ut till vårat vanliga ställe, som husse dock aldrig varit med på, och släppte hundarna som for iväg som tokar genom skogen. Vi gick upp till Skiren och hade det jättetrevligt, men fick hålla ganska bra fart eftersom det var sent nu på kvällen och vi ville hinna hem innan det blev mörkt. Vi tog paus och njöt av utsikten från en bergsknalle i solens sista strålar:
Sedan gav vi oss ned och var precis påväg in under E4 vid Stenkullebacken när killarna drog in i skogen en sista sväng, no big deal, de kommer snart. Så kom Yoggi och Fredrik var på väg att vissla på Harry, men jag sa att han fick hålla koll på oss och snart skulle komma sättandes. Så vi gick under bron och väntade på andra sidan, kanske i 5 minuter. Sedan gick Fredrik tillbaka och ropade i kanske 5 minuter... Då började jag bli orolig och gick tillbaka jag med. Stod och ropade efter honom i kanske 10 minuter medan paniken växte, ljudet från E4:an gjorde inte saken bättre! Fredrik gick in en bit i skogen, ingen Harry... Jag gick en bit nedåt och längre in i skogen och där på en sten slog paniken till; han fanns inte i närheten, han skulle faktiskt inte bara komma studsandes genom mossan... Jag blev fullständigt förlamad och gråten bara forsade och jag skrek, Fredrik skrek och Yoggi sprang oroligt mellan oss. Men ingen Harry. Fredrik sa att vi skulle gå tillbaka samma väg som vi kommit och jag slängde av mig min väst där han hade försvunnit in i skogen, om han skulle komma tillbaka dit och vi inte var där. Jag vrålade av ren sorg, jag var helt säker på att det hade hänt honom något, jag bad Fredrik ringa sin farbror Hasse som bor i Åby, inte för att han är närmst, utan för att han hade klarat av att hantera vilket scenario vi än hade framför oss, jag behövde hans lugn innan mörkret föll över oss helt. Jag fortsatte upp och in på ett berg med Yoggi i haserna och sjönk ned på knä, spydde i vitmossan av ren oro och vrålade mot skogen och bad Harry komma tillbaka. Fick upp telefonen och ringde pappa, han kunde inte höra någonting, för jag bara skrek och grät om vartannat. Han försökte få mig lite lugnare för att höra vad som hänt, men när jag väl fått ur mig att Harry varit försvunnen i 45 minuter så ringde Fredrik. Jag slängde på med pappa utan ett ord och Fredrik skrek i andra änden att han hade hittat honom!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag bara frågade om han mådde bra och Fredrik svarade ja, sedan slängde jag på och rusade gråtandes tillbaka till stället där vi slängt min väst. När jag fick se honom kastade jag mig på marken och kramade honom, bannade honom inte ens för det han gjort utan var bara SÅ fruktansvärt tacksam över att ha honom hos mig, hel och ganska trött. När Fredrik hade börjat leta nedåt vägen igen hade han sett Harry stå vid min väst och nosa och sprungit fram till honom; jag satte gensat på koppel och ringde pappa, som helt enkelt svarade:
"Ja men vad skönt..." Vad hade han svarat om vi inte hade hittat honom???
Jag slängde upp en mycket andfådd Harry över axlarna och sedan gick vi för att möta farbror Hasse, och det var en rejäl bit att gå och till och med en så liten hund som Harry känns att ha över axlarna och jag bara grät. Av lättnad, för att chocken släppte, för att jag kände hans varma, smutsiga päls mot mina armar och jag ville aldrig släppa honom. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, det finns inte ord för hur hemska de 45 minuterna i skogen var då vi inte hörde och inte såg skymten av honom. Aldrig mer!
Det var så skönt att få prata med Hasse och bara låta pulsen gå ned, tror vi satt en halvtimme, timme vid bilarna och bara pratade. Tusen tack för att du alltid ställer upp Hasse!!!
En stortjutande matte med mascara i hela ansiktet och en ganska trött Harry.
Nu ska vi ladda om för söndagens utställning i Södertälje, no more drama in my life, please...
Årets Border
Nu har det varit dåligt med uppdatering här... Fy!
Förra helgen var något hektisk och här kommer en summering. På fredagen gav vi oss så småningom iväg mot Arboga och Herrfallets Camping med vår trasiga (long story) husbil och all packning, för att delta i årets upplaga av rasspecialen. Väl framme gick vi ur för att checka in och när vi kommit halvvägs upp till receptionen så hörde vi ett tjutande och funderade på sedan när vi hade larm i husbilen, vände oss om och såg: Harry. Vem annars? =D Han hade hoppat fram och stod med tassarna på biltutan och viftade glatt på svansen! =D Vi väckte halva campingen, men det bjöd de säkert på... Vi fick hjälp av en stammis som hette Nisse att hitta en bra plats åt vår fina bil, sedan tog det några timmar att bekanta sig med "grannarna" (mestadels ofrivilligt...) och komma i ordning. Vi åt en sen middag bestående av pastasallad och dök i säng vid midnatt.
Utställningsdagen bjöd på fint väder, förra året var det olidligt varmt och vi matade hundarna med isbitar... Men i år räckte det att täcka över gallret ordentligt och vattna dem. Det blev dock en lång dag och jag hade ju inte där att göra egentligen, plus att Yoggi kändes så tråkig inne i ringen, fick nästan släpa honom. Det gick heller inte att höra vad domaren sa, vilket man brukar kunna göra och känna av om det är någon idé att stanna kvar. Vi hade ju hyfsat bråttom eftersom vi skulle på familjen Ring-Olssons 50-års fest i Ringarum direkt...
Tyvärr så lade de dessutom en paus mitt i våran klass (Öppen Hanar) och vi fick snällt traska till husbilen för lunch. Fredrik somnade i princip efter maten, men vi släpade oss bort till utställningen igen (underbart skönt med husbil!!!) och följde resterande hanar. Sedan tog de ju in alla igen för konkurrens och så skulle domaren välja ut sina 5, det hade han gjort hela tiden. Tyvärr gick han förbi oss och tog ut, så jag var påväg ut ur ringen för att hejja på Harry's halvbror Isac som hade blivit utvald. Men så tog han ut 9 och gick tillbaka och studerade resterande 17 hundar... Så pekade han på oss och sa "Madame, please..." Jippie!!! Fina, fina Yoggi!!! Sedan var det ju inte så att vi hamnade på Topp 5, men så himla bra att komma 6-10 på Årets Border!!! Hejja Yoggi!!! Vi åkte ju sedan ut direkt och väntade med stor spänning på hur det skulle gå för Isac... Domaren placerade 5-3 och Isac var fortfarande kvar i spåret, hon såg så himla spänd ut... Sedan pekade han på den andra hunden för 2:a plats och Isac & Camilla vann!!!!!!!!!!!!! Helt otroligt!!! Så himla kul! Monica kom och sa åt mig att strypa min veterinär, för alla Harry's 3 syskon hade vunnit sina klasser... =( Mrn vi kommer igen nästa år!
Kritiken kan du läsa här!
Sedan brummade vi iväg hemåt, lämnade hundarna och hade en kanonhelg hos Danne, Johanna & Stina! Så mysigt!!! God mat och prat, samt många skratt på lördagskvällen, sova i husbilen och sedan god frukost i solen på uteplatsen, kan det bli bättre? Efter frukost gav vi oss av ned till sjön, Fredrik hade dagen till ära tagit på sig ansvaret för att köra Stina i vagnen. Hon tyckte nog att det var lite konstigt när han körde upp i grushögar och ned i diken med henne... Bilder kommer senare. Nere vid vattnet for alla hundar utom Sting i och badade som galningar, Viggo kom snart upp med en yxa som han svängde fram och tillbaka... Husse grep in och stoppade ett potentiellt blodbad... Hahahaha.
Vi gav oss av efter kubbmatch (jävla skitspel!) och lunch, tog husbilen in till stan och hhämtade våra vovvar, för att sedan åka ut till Lotta och lydnadsträna! Båda hundarna var SÅ DUKTIGA!!! Harry hade sådan otrolig kontakt i fria följet att jag blev gråtfärdig! Körde även läggande och klicker är verkligen hans grej kan jag meddela. Så snabb att fatta grejjen. Även Yoggi har blivit ett litet ess med klicker. På honom körde vi inkallning med ställande och hoppet i 2:an. Jag har haft problem att få ut honom på enbart röstkommando i hoppet, vilket jag sa till Lotta. Tror ni det var problem nu? Knappast... Underbara jyckar!!! Jag älskar er så mycket man bara kan göra!
Projekt Harry, Del 1
Här kommer lite fler bilder från i lördags, poliserna och deras hund speciellt. Och en vacker bild på Yoggi från helgen hos Mormiz:
Underbar bild, han ser nästan inklippt ut... =D
Jack, Yoggi & Harry på födelsedagskalaset på dagis!
Bäst att tjuven passar sig, för här kommer vovven!
"Gottcha!"
"Jag varnar dig..."
"Told 'ya I didn't wanna run!"
Mitt drömyrke!!!
Idag gav jag mig ut med vovvarna för att utföra första uppdraget som jag och Lotta kom överrens om, laddade med Frolic, klicker och STORT tålamod. Bestämde mig för Folkparken, tänkte att det var lite lagom med folk där. TJENA! Det var något jävla race med typ 1000 barn där!!! Men jag tänkte att det säkert går bra och det gjorde det. Han jagade upp sig några gånger, men inte alls som i söndags. Jag klickade och belönade för kontakt och avslappnat beteende. Sedan kom Fredrik och då var det kört! Han bara skällde och skällde... Helkonstigt!
Imorgon ska vi hitta ett nytt ställe att träna på.
Det är tryggt på husses axlar!
All About Harry...
Detta inlägg kommer bara handla om min yra, hysteriska, hyperaktiva, underbara, sjukt söta Harry!
Efter den olyckliga injektionen med hormoner så har han verkligen lugnat ned sig på vissa plan, men en sak har blivit värre - skällandet. Han skäller när han hoppar ur bilen, ibland utan att det finns någon i närheten, men annars har jag inte hittat något samband.
I lördags var vi först uppe på vårat underbara hunddagis som firade 10 år! Grattis!!! Det var en riktig succé och det kom massa folk! Det mest uppskattade var naturligtvis poliserna och deras hundar som visade gripande och transport av gripen. Grymt imponerande!!! Pratade med den ena polisen ganska länge efter, mycket intressant samtal... Våra hundar skötte sig perfekt!
Bröder delar lika!
Eva & Gaston i specialsöket, imponerande!
Men vi åkte till Grizzly efteråt för att köpa ett antiskäll-halsband, för att testa på Harry. Svindyrt naturligtvis och om jag hade funderat 2 ggr så hade jag insett att det inte skulle fungera.
Vi provade det på båda hundarna inne och ringde på/knackade på dörren och då fungerade det, de tystnade efter en spraydusch. Sedan hade vi det ute på Harry och det verkade fungera på enstaka skall.
Harry med specialutrustningen = )
Söndagen började med en tur till Skogslotten och även där skötte de sig perfekt! Många kom fram och frågade om halsbandet, men så fort jag berättade vad det kostade så var de inte intresserade längre... Hihihi. Jag blev så ledsen när vi gick till parkeringen, en hund satt och skällde i en varm bil! Jag HATAR den här tiden på året, för folk FATTAR verkligen inte! Det är ju samma sak varje år, de skulle ju aldrig lämna sina barn i en varm bil, varför en hund? Jag gick och sa till i sekretariatet så de ropade ut det i högtalarna, men ingen kom till bilen så länge vi var kvar i alla fall... Stackars hund!
Därefteråkte vi till minigolfbanan vid oss och skulle spela med Fredriks föräldrar och det var där allt gick åt skogen. Harry fick helt plötsligt för sig att det var en gubbe som inte skulle vara där och började skälla... Han fick en spray i nosen och då blev det bara värre! Han skällde, det sprayade, han skällde och sedan var cirkusen igång. Både jag och Fredrik bröt ihop efter typ 20 minuter för det går inte att få honom tyst! Han bara jagar upp sig ännu mer och skäller för absolut ingenting! Halsbandet fick vi ta av, så det var 1000:- åt skogen. Efter ett tag kom vi fram till att vi fick tyst på honom om vi lade honom ned på sidan helt och täckte hans ögon. Jag bara grät, för honom, för mig, för oss. Det kändes så fruktansvärt hopplöst! Jag vet att han inte vill vara dum på något sätt, men det går ju inte att ha en hund med sig som skäller i tid och otid om det inte går att få tyst på honom. Så vi åkte hem med honom och tog med oss Yoggi till Folkparken för en glass med Kela & Bob. När vi kom hem var Harry jätteglad att se oss och jag fick så himla dåligt samvete! Han är ju så underbar och det är ju inte hans fel att hans hjärna inte fungerar som den ska!
Jag messade omedelbart till vår underbara tränare Lotta, som är ett fantastiskt stöd och så otroligt duktig på att läsa hundar. Hon avsatte tid för oss idag på stan. Först fastnade jag på dagis, för Harry hade gjort sig illa på morgonen... När Kristian skulle gå ut med dem första gången så hoppade Harry rakt upp i luften, fastnade med ena baktassen i gallret och ramlade baklänges och slog huvudet i golvet... Så Harry...
Så vi var sena till mötet med Lotta vid Spiralenparkeringen, men hon har ju tålamod som en ängel. Vi satte oss på en bänk och pratade om allt som hade hänt och väntade på att han skulle få ett anfall, men det blev bara ett litet.
Lotta säger; Harry är en väldigt känslig hund med mycket hormoner och han tar till sig alla intryck som flyger omkring runt honom. Han skulle troligtvis må bäst som arbetande hund på landet, i skogen, men nu bor han i stan och det måste gå att lösa det oxå. Det kanske har blivit värre sedan han fick hormonsprutan, för nu är han inte helt upptagen av sin nos, utan tar även in syn- och ljudintryck vilket har gjort hans värld ännu svårare att hantera. Och här tror man att man gör en bra sak... Lotta gav mig i uppgift att imorgon och på torsdag sätta mig med Harry på 2 olika platser och jobba med honom. Hon visade mig hur tydligt man kan se på honom när han är påväg att skälla, han visar med hela kroppen och innan han jagar upp sig så klickade hon och gav honom godis, skallet uteblev för att hon bröt hans negativa spiral. Så imorgon ska jag sätta mig i Folkparken för där har han gått igång förut och på torsdag blir det något torg i stan. Sedan ska vi träffas på fredag igen och utvärdera. Underbara Lotta, vad gjorde vi utan dig?!?
Sedan har jag, Lotta, Eva & Tina förhoppningsvis kommit på en bra lösning för Harry som kommer att "inträffa" inom ett år, har STORA förhoppningar!!!
Harry ska tydligen sova i tvättpåsen! ♥
Lille Harry Ferrari, jag älskar dig så oerhört mycket fast jag inte förstår dig och jag ska göra ALLT för att bli en bättre matte och för att kunna hjälpa dig. Du är värd det bästa och jag är så glad att jag fick dig fast det inte alltid märks. Du och jag mot världen!!! Förlåt för de gånger som jag har svikit dig, jag förstod inte bättre.
I ♥ Harry
Grattis Älskade Yoggi!
Igår fyllde vår älskade Yoggi 4 år! Stora killen!!! Stort grattis även till kullsyskonen; Yrrol, Yesper, Yorlin, Yolanta & Yorlinda och stort tack till Monica & CG för denna underbara vovve!!!
Yoggi 7 veckor med storebror Timmy
Underbara valpmagar!!!
Yoggi på sin 2:a utställning
LP 1 kämpades hem i Linköping 2008.
Yoggi & matte älskar utställningar! = D
Klok & vacker - det är min Yoggi det!
Valborg á la Slottsbron
Då var vi på plats i Slottsbron sedan igår kväll, inget stort har hänt men grabbarna trivs och ville dela med sig av sina bilder från sjön idag. Vi har dessutom spelat minigolf på hög nivå, vann gjorde tyvärr Fredrik med 1 poäng över mamma, pappa & jag delad 3:a och Mormiz bröt efter lite mer än halva. Årets första poäng blev 63 slag, så de tfinns en del att jobba på i sommar! =D
Mina grabbars favoritplats om sommaren; fönstret.
Harry på Spaning i Slottsbron
Samme grabb sträcker ut över stranden, underbart!
Yoggi har premiärbadat!
"Hmmm, en skatt på sjöbottnen?"
"Wiehooo!"
SnyggisaYoggi!
"O så torka sig!"
