Yoggi the Dog & Harry Hund -

Solstadens Smådjursklinik

30/7 2009

Då har vi varit hos veterinären nu på morgonen, var lite trix med att hitta i en ny stad och allt, men vi kom i tid i alla fall. Yoggi fick gå in bakvägen till infektionsavdelningen, eftersom han har kräkningar och diarré och sedan kom först en sköterska och tog tempen på honom, därefter en underbart trevlig kvinnlig veterinär. Vi drog bakgrunden och hon kände igenom honom och därefter tog de 3 rör blod, han var så duktig och gnällde inte ens. Sedan var det en lång väntan och därefter kom veterinären in igen, blodproverna visade inte några onormala värden. Hon kände på hans prostata och det tyckte han inte var så jätteroligt, men stod snällt ändå.
Hon tror att han har fått i sig något giftigt och att magen var i väldigt dåligt skick och inte orkade jobba, därav det osmälta riset igår. Han fick antibiotika på recept, Canicur för magen och sedan gav de honom vätskeersättning i nacken-han såg inte klok ut!!! De hade i ganska mycket och det var en stor bulle i nacken, så det gick inte ens att få på honom halsbandet... Som han skämdes! Stackars liten...
Satte ut honom i bilen igen och sedan var det dax att betala, 2400:- gick kalaset på, men huvudsaken är ju att han mår bra.

Dag 1. Vatten med Canicur, 2 tabletter 2 gånger/dag med 8 timmars mellanrum.

Dag 2-6 Kokt pasta och rå nötfärs, 4-5 ggr/dag i små portioner. Antibiotika i 7 dagar.

Vätskan håller på och flyttar på sig, så nu sitter puckeln på högersidan om halsen, han ser ut som Quasimodo! =D Rätt ledsen när Harry fick mat och inte han... Kommer nog vara glömt imorgon när han får pasta, det blir smaskens!!!
Jag hoppas att det värsta är bakom oss nu, men det har varit grymma dygn innan "förlamningen" i bakdelen släppte ju i alla fall och veterinären sa att när de har så kraftig infektion i magen så orkar de helt enkelt inte stå och gå som normalt. Skumt.

Vi tackar för att hållna tummar & tassar och krya-på-dig hälsningar från våra vänner!

2009-07-30 @ 12:37:40 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Stackars Yoggi!

29/7 2009

Nu har vi kört 2 vändor Skreia-Slottsbron med mammas saker. Hundarna fick vara kvar hos henne i måndags när vi körde och när vi var på väg tillbaka dit på kvällen så ringde hon. Yoggi var konstig, han ville inte resa på sig och hade kräkts 2 gånger på vardagsrumsgolvet... Ju mer hon berättade, desto mer orolig blev jag. Att han inte ville resa sig var det som gjorde mig mest orolig. Så med stressat hjärta klev jag ur bilen hos mamma och möttes av Harry i dörren, ingen Yoggi... Han låg matt på golvet i vardagsrummet och tittade på mig med trött blick, ingen ansats till att resa på sig och hälsa på mig. Jag kastade mig ned på golvet och pratade med honom, försökte få honom att resa på sig. Så kom pappa in och då kämpade han sig upp, det såg ut att vara väldigt svagt i bakdelen och som att han hävde sig upp på frambenen. Han ville absolut inte resa sig i onödan och när han gjorde det så vägde han från skinka till skinka innan han hävde sig upp med sammanbiten min. När han satte sig ned så satt han inte heller rakt, utan på ena skinkan. Jättekonstigt!!! Han lade dessutom av världens värsta brakare hela tiden, riktigt illa. Jag ville ha honom bredvid mig på natten och är ju löjligt orolig när det gäller mina grabbar, han sov därmed på kudden och jag kände efter så hjärtat slog ordentligt med jämna mellanrum och sov inte många timmar den natten.
På tisdagen var det diarré och kräkningar och fortsatt stel i bakdelen och mycket ovillig att resa sig. Jag tänkte att det var dax för vetten och ringde Agria för att kolla så att det var okej med dem och ersättningar. Men sedan ringde jag Norsholm och en klinik i Karlstad för att se om vi kunde få en tid på onsdagen om det inte var akut, samt få veta vad de trodde att det kunde vara. I Karlstad pratade de om diskbråck, nerver i kläm och sedan kom vi att diskutera borrelia. Men ingen verkade tycka att det var akut, utan det skulle kunna vänta till onsdagen. Han hade en blodig diarré under dagen och på kvällen gav jag honom bara ris att äta för att hjälpa magen lite.

Idag har han varit mycket piggare och åt ris till frukost på morgonen och även haft lättare att resa sig, vilket har gjort mig lite lugnare. Men när han hade varit ensam med mormor medan vi lastade av så hade han kräkts upp allt ris i samma form som han hade ätit det, samt haft en diarré. Min stackars lille älskling! Så då ringde jag en annan klinik i Karlstad för att få råd och en tid, de ville ha temp, puls och tid på återfärgningen av tandköttet, så jakten på en termometer började! Mormor lyckades efter ett tag få fram en gammal kvicksilvertermometer och han hade 38 grader, pulsen var 62 slag/minut och återfärgningen var helt okej. Så vi fick en tid imorgon bitti 08.45, känns så himla skönt! Håll tummarna för att de inte hittar något allvarligt...

Här kommer lite bilder från Norge:

Yoggi jobbar på en stock...

Såg ni mig?

Harry Harpun i strandkanten...

Man måste skaka om ordentligt!

Utsikten från mammas strand.

Harry på bushumör! =D

Kom an då brorsan!!!

Så går vi runt kring en borderterrier...

Nere för räkning!

Kram?

Pass dig!

Pappa Alias Superman! =D

Harry provar en hideous virkad duk som mamma sparat på!

Skönaste sovpltsen med utsikt över sjön. Älskade Harry! <3

2009-07-29 @ 23:50:50 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Terrierklubben Älvenäs

26/7 2009

Hej på er, bloggar från ett MYCKET regnigt Värmland! Det var lite samma stuk på vädret igår med tyvärr... Som tur var ligger det bara 10 minuter med bil från Mormiz så vi kunde åka hem emellan.

Det var 3 hanar i Yoggi's klass och vi hade en argentinsk domare med ljusrosa skjorta och grisrosa slirre... Tyvärr hade han inte lika mycket humor som hans utstyrsel utlovade... =D Men Yoggi kändes fin, Monica trimmade av magen lite innan vi gick in och jag försökte att inte jobba upp honom med tanke på kommentaren om hans svans sist, men den verkar vara automatisk. Domaren gillade honom i alla fall och vi kom 2:a av 3 hanar och fick CK. Vilket han gav till i princip alla, men ändå. Fick världens bästa kritik, men tror mest det beror på domarens begränsade engelska orförråd! =D Läs den här och säg vad du tycker! Kan vara kul läsning när det går lite mindre bra.

Det roligaste var nog ändå alla människor och stämningen, vi fick även träffa Harry's kullsyster Jagellonica, kallade Nike. De var väldigt lika på alla sätt och när de skulle hälsa på varandra så lade sig båda ned på rygg!!! Hahaha, vad snopna de blev! Hon hade likdant öra som Harry hade som liten och jag "botade" med eltejp... Hehehe. Sedan var vi med i Uppfödarklassen med Yoggi, Nike, Lucas och Dino, vi gick först Yoggan och jag. Vann gjorde vi oxå! Det betydde final i stora ringen på eftermiddagen, men vi åkte som sagt hem emellan och lämnade pappa oxå, för vädret var inte det bästa. Det var ganska bra uppehåll när vi skulle in i Best in Show Uppfödare och även nu gick jag först, domaren tog ut 5:an och 4:an och 3:an och vi blev bara gladare och gladare. Till sist var det vi och en släthårig foxterrier grupp kvar och vi fick gå ett varv till under applåder, varpå domaren gick fram till mig och gav mig den röda 1:a pris rosetten!!! HURRA FÖR BOMBAX!!! Världens bästa uppfödare! =D

I morse var vi iväg ned till sjön och tvingade hundarna att simma lite! Nu ska vi snart dra upp till Norge och flytta hem mamsen med katt, kan bli spännande!

2009-07-26 @ 15:09:05 Permalink Utställning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Let Me Update You...

23/7 2009

Oups, här var det torka... Kan bara "skylla" på att jag jobbar 5 dagars veckor nu, 10-11 timmar om dagen, har börjat löpträna varannan dag och går 1,5 timme de andra dagarna. Orkar inte mycket mer än att kolla på tv efter det... Hundarna sköter sig, Yoggi går på morotsdiet inför utställningarna nu, det blir ju 4 stycken inom loppet av en månad-den första i Karlstad på lördag, Svenska Terrierklubben. Han får nu ½ dl mat och 2 dl morötter 2 gånger om dagen och är helnöjd! =D Harry är såklart avis och tigger till sig några morotsbitar till sin mat. Men idag tror jag att jag äntligen har kommit på en lösning med hans mattramsande. Han vill ju nästan aldrig äta här hemma, och när han väl gör det så tar han en bit och tuggar och spottar ut flera gånger. Så har jag tänkt ett tag att jag ska blöta maten åt honom igen, trots att alla säger att de lättare får tandsten och att hundar äter när de blir hungriga. Allt det vet jag, men ville ändå pröva. Så imorse låg maten i blöt i ca 15 minuter och sedan ställde jag ned till båda. Han vräkte i sig!!! Det kändes så skönt att ha en morgon då man inte var tvungen att truga i honom maten och att se honom äta med glädje. Sköööönt.

Förra helgen var vi ute i Åby-skogen för att gå en långpromenad och Fredrik sa innan att jag absolut inte fick ha Harry lös igen, men jag tjatade om att om jag bara kallade in tillräckligt ofta så skulle det nog gå bra och vi hade köpt en ny visselpipa som skulle tränas in... Det gick bra de första 500 meterna, sedan sprang han runt en kurva och jag skyndade ikapp, såg honom 100 meter längre fram, ropade på honom, han tittade på mig och sedan var han borta i 1 ½ timme! Helt sjukt!!! Plus att det såklart ÖSREGNADE så vi blev genomvåta på minuter. Jag fick Yoggi att skalla på kommando, men ingen Harry. Efter ett tag åkte vi iväg en sväng, kom tillbaka och gick runt skogspartiet som hsan försvunnit in i, ingen Harry. Då bestämde vi oss för att åka hem och började gå mot bilen. När vi kom upp på den stora grusvägen såg vi en bil stanna framme i korset, en gubbe gick ur, plockade upp något och stoppade in i bilen. Vi började springa som galningar!!! När vi var nästan framme och gubben var på väg in i bilen ropade jag: Har ni sett en liten hund? Visst var det Harry den underbara lille farbrorn hade stoppat in i bilen, han hade gått ute längs med den större vägen där vår bil stod med Yoggi i... Nu satt han på golvet i deras Volvo och viftade glatt på svansen... Suck... Farbrorn berättade att han hade sett honom uppe på Eriksberg en timme tidigare, men inte tänkt mer på det, det var ju en jakthund. Men nu var han på fel väg och de hade tänkt köra upp honom till gården igen, för de skulle in till stan de. Underbara människor!!! Harry kände sig blåst på sina nya vänner och MYCKET sur över kopplet. Men så går det när man inte sköter sig.

Idag var jag uppe med tuppen på min helt lediga dag och åkte till Vrinneviskogen för att ta mig an 1-milsspåret. Hade med mig flexikoppel (blääää) till Harry, men lät honom springa lös först, bara på stigen, inte in i skogen! Men det blev alldeles för jobbigt att hålla på att ropa in honom eftersom han drar iväg hur långt som helst när man säger varsågod. Så det blev flexikoppel, men hade jag honom längst ut så stressade han bara upp sig och då fick han gå vid sidan istället. Sedan försvann Yoggi i 2-3 minuter på ett ställe och kom inte direkt på inkallning och det har nog aldrig hänt!!! Sedan blev det koppel på för honom med... Dessa vovvar!

Imorgon är det jobb 8-18, sedan bär det av till Värmland och därefter Norge. Hon flyttar ju hem nu, mamman... Så jag vet inte om vi kan kalla det semester, men efter imorgon är jag ledig t.o.m. 6/8. Jippie!!! Var på anställningsintervju på Tullverket i Sthlm igår, 3 tullare mot mig = O Det kändes bra, får dock vänta på besked till v.36... =(

2009-07-23 @ 10:53:14 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Gotland 2009!!!

7/7 2009

ojojoj, nyvaken efter hemkomsten i natt, vi var i stan ca 01.30. Ganska utvilad, men har ändå fått en del att fundera på, med båda hundarna.
Om vi börjar med utställningen på lördagen, så mötte dagen oss med spöregn... Inte perfekta förhållanden för att visa vovvar i, men det var uppehåll när vi skulle in med Yoggi. En norsk domare som verkade väldigt glad och käck, höll låda för hela publiken... Yoggi var enda hanen i öppen klass, så vi hade ju schyssta odds. Hon tyckte väldigt mycket om hans ansikte och så kände hon igenom honom och kommenterade hans kors som väldigt kort och stelt, därav den höga svansföringen. Sedan gick jag mitt varv och därefter stannade hon mig för att prata, hon ville diskutera hans korta revben. Det har han ju alltid haft och varken veterinärer, internationella domare eller uppfödare har sagt något om det, men den här domaren var MYCKET bekymrad. Enligt henne var det en ärftlig, allvarlig deformation som man absolut inte skulle avla på. Jag frågade då hur det kom sig att ingen har sagt något innan eftersom han ALLTID har haft det, då svarade hon; -Ja, men jag är borderterrierspecialist." Mmm, det tror jag säkert, men min uppfödare var den som startade aveln med borderterrier 1967 i Sverige och de domare som dömer Årets Border är inga rookies direkt... Men jag blev såklart väldigt ledsen och bekymrad över det hon sagt, det kunde ju stämma. Sedan sa hon att han hade ju ett underbart huvud och gav honom 1:a pris i alla fall. Om det nu var en så allvarlig deformation så ska hon ju absolut inte ge 1:a pris... Suck... Direkt när vi kom hem så ringde jag mina underbara uppfödare; Monica & CG för att rådgöra och Monica blev så upprörd! Hon är så söt!!! Hon var tvungen att prata med CG om det direkt och de var ganska överrens i sina åsikter och jag behövde inte oroa mig sa de. De hade haft valpar med ett kortare revben förut och det är tydligen mest ett skönhetsfel. Skönt att få prata med dem, litar på dem till 100 % och är så glad att jag valde dem som uppfödare för 4,5 år sedan.
Kritiken kommer läggas ut på hemsidan under dagen.

Sedan har problemet med Harry eskalerat något hemskt under helgen, hans skällande har tagit omöjliga proportioner!!! Han har t.o.m. börjat skälla på oss när vi kommer fram om vi har gått iväg. Förut har det gått att bara lägga ned honom så har han lugnat ned sig och blivit tyst, men den här helgen har INGENTING fungerat! Alla säger att man bara ska ignorera, men det går ju inte att låta en hund föra ett sådant jävla oväsen på ett vandrarhem där det finns andra gäster! Han har tydligen störst problem med mindre folksamlingar, typ under 10-15 personer. Då skäller han på allt, helt hysteriskt. Är det fler så reagerar han inte... Ska till Lotta idag för träning och råd, sedan har jag beställt tid för ögonspegling på Norsholm i augusti, måste få något svar på vad det kan vara. Vi upplever alla att han har blivit mycket värre sedan den kemiska kastreringen, kanske för att nosen inte styr honom lika mycket nu.

Kom precis tillbaka från min underbara och världens bästa tränare; Lotta!!! Hon är helt ovärderlig och idag hade hon naturligtvis en lösning som känns så rätt, en infallsvinkel som känns självklar. Under två veckor ska vi inte klaga på Harry alls, inte säga ett ont ord om honom, bara fokusera på det bra. Han ska bara arbeta ihop med mig, jag får inte låta andra "ta över" honom när det känns jobbigt, utan jobba igenom det tillsammans med honom hur jävla jobbigt det än är. För just nu är hans självkänsla väldigt låg och efter helgen känner han sig troligtvis ganska osäker på mig eftersom jag lämnade honom... Hon tror att det är bara väldigt mycket av allt i Harry och att han är en extremt känslig hund på alla sätt, allt han känner ligger så nära ytan och bubblar så lätt över. Sedan har han väldigt nära till skall och det är något jag måste lära mig att leva med, hans känslor kommer ut i skall i olika tonarter och det kan han inte styra över. Så det så. Så i två veckor ska vi fokusera på det som är bra, för han är en underbar hund bakom sin osäkerhet. Jag ska skriva ned det som varit bra varje dag och ignorera det som är mindre kul. Det måste bli mer Harry & jag, ett team som jobbar tillsammans, jag måste bli hans trygghet och förstaval i alla situationer, inte Yoggi.
Känner mig alltid pånyttfödd efter en session hos Lotta, fantastiskt att så mycket klokhet får plats i en så liten människa! =D

Nu kommer helgen i bilder: