Yoggi the Dog & Harry Hund -

Gotland 2009!!!

7/7 2009

ojojoj, nyvaken efter hemkomsten i natt, vi var i stan ca 01.30. Ganska utvilad, men har ändå fått en del att fundera på, med båda hundarna.
Om vi börjar med utställningen på lördagen, så mötte dagen oss med spöregn... Inte perfekta förhållanden för att visa vovvar i, men det var uppehåll när vi skulle in med Yoggi. En norsk domare som verkade väldigt glad och käck, höll låda för hela publiken... Yoggi var enda hanen i öppen klass, så vi hade ju schyssta odds. Hon tyckte väldigt mycket om hans ansikte och så kände hon igenom honom och kommenterade hans kors som väldigt kort och stelt, därav den höga svansföringen. Sedan gick jag mitt varv och därefter stannade hon mig för att prata, hon ville diskutera hans korta revben. Det har han ju alltid haft och varken veterinärer, internationella domare eller uppfödare har sagt något om det, men den här domaren var MYCKET bekymrad. Enligt henne var det en ärftlig, allvarlig deformation som man absolut inte skulle avla på. Jag frågade då hur det kom sig att ingen har sagt något innan eftersom han ALLTID har haft det, då svarade hon; -Ja, men jag är borderterrierspecialist." Mmm, det tror jag säkert, men min uppfödare var den som startade aveln med borderterrier 1967 i Sverige och de domare som dömer Årets Border är inga rookies direkt... Men jag blev såklart väldigt ledsen och bekymrad över det hon sagt, det kunde ju stämma. Sedan sa hon att han hade ju ett underbart huvud och gav honom 1:a pris i alla fall. Om det nu var en så allvarlig deformation så ska hon ju absolut inte ge 1:a pris... Suck... Direkt när vi kom hem så ringde jag mina underbara uppfödare; Monica & CG för att rådgöra och Monica blev så upprörd! Hon är så söt!!! Hon var tvungen att prata med CG om det direkt och de var ganska överrens i sina åsikter och jag behövde inte oroa mig sa de. De hade haft valpar med ett kortare revben förut och det är tydligen mest ett skönhetsfel. Skönt att få prata med dem, litar på dem till 100 % och är så glad att jag valde dem som uppfödare för 4,5 år sedan.
Kritiken kommer läggas ut på hemsidan under dagen.

Sedan har problemet med Harry eskalerat något hemskt under helgen, hans skällande har tagit omöjliga proportioner!!! Han har t.o.m. börjat skälla på oss när vi kommer fram om vi har gått iväg. Förut har det gått att bara lägga ned honom så har han lugnat ned sig och blivit tyst, men den här helgen har INGENTING fungerat! Alla säger att man bara ska ignorera, men det går ju inte att låta en hund föra ett sådant jävla oväsen på ett vandrarhem där det finns andra gäster! Han har tydligen störst problem med mindre folksamlingar, typ under 10-15 personer. Då skäller han på allt, helt hysteriskt. Är det fler så reagerar han inte... Ska till Lotta idag för träning och råd, sedan har jag beställt tid för ögonspegling på Norsholm i augusti, måste få något svar på vad det kan vara. Vi upplever alla att han har blivit mycket värre sedan den kemiska kastreringen, kanske för att nosen inte styr honom lika mycket nu.

Kom precis tillbaka från min underbara och världens bästa tränare; Lotta!!! Hon är helt ovärderlig och idag hade hon naturligtvis en lösning som känns så rätt, en infallsvinkel som känns självklar. Under två veckor ska vi inte klaga på Harry alls, inte säga ett ont ord om honom, bara fokusera på det bra. Han ska bara arbeta ihop med mig, jag får inte låta andra "ta över" honom när det känns jobbigt, utan jobba igenom det tillsammans med honom hur jävla jobbigt det än är. För just nu är hans självkänsla väldigt låg och efter helgen känner han sig troligtvis ganska osäker på mig eftersom jag lämnade honom... Hon tror att det är bara väldigt mycket av allt i Harry och att han är en extremt känslig hund på alla sätt, allt han känner ligger så nära ytan och bubblar så lätt över. Sedan har han väldigt nära till skall och det är något jag måste lära mig att leva med, hans känslor kommer ut i skall i olika tonarter och det kan han inte styra över. Så det så. Så i två veckor ska vi fokusera på det som är bra, för han är en underbar hund bakom sin osäkerhet. Jag ska skriva ned det som varit bra varje dag och ignorera det som är mindre kul. Det måste bli mer Harry & jag, ett team som jobbar tillsammans, jag måste bli hans trygghet och förstaval i alla situationer, inte Yoggi.
Känner mig alltid pånyttfödd efter en session hos Lotta, fantastiskt att så mycket klokhet får plats i en så liten människa! =D

Nu kommer helgen i bilder: