All About Harry...
Detta inlägg kommer bara handla om min yra, hysteriska, hyperaktiva, underbara, sjukt söta Harry!
Efter den olyckliga injektionen med hormoner så har han verkligen lugnat ned sig på vissa plan, men en sak har blivit värre - skällandet. Han skäller när han hoppar ur bilen, ibland utan att det finns någon i närheten, men annars har jag inte hittat något samband.
I lördags var vi först uppe på vårat underbara hunddagis som firade 10 år! Grattis!!! Det var en riktig succé och det kom massa folk! Det mest uppskattade var naturligtvis poliserna och deras hundar som visade gripande och transport av gripen. Grymt imponerande!!! Pratade med den ena polisen ganska länge efter, mycket intressant samtal... Våra hundar skötte sig perfekt!
Bröder delar lika!
Eva & Gaston i specialsöket, imponerande!
Men vi åkte till Grizzly efteråt för att köpa ett antiskäll-halsband, för att testa på Harry. Svindyrt naturligtvis och om jag hade funderat 2 ggr så hade jag insett att det inte skulle fungera.
Vi provade det på båda hundarna inne och ringde på/knackade på dörren och då fungerade det, de tystnade efter en spraydusch. Sedan hade vi det ute på Harry och det verkade fungera på enstaka skall.
Harry med specialutrustningen = )
Söndagen började med en tur till Skogslotten och även där skötte de sig perfekt! Många kom fram och frågade om halsbandet, men så fort jag berättade vad det kostade så var de inte intresserade längre... Hihihi. Jag blev så ledsen när vi gick till parkeringen, en hund satt och skällde i en varm bil! Jag HATAR den här tiden på året, för folk FATTAR verkligen inte! Det är ju samma sak varje år, de skulle ju aldrig lämna sina barn i en varm bil, varför en hund? Jag gick och sa till i sekretariatet så de ropade ut det i högtalarna, men ingen kom till bilen så länge vi var kvar i alla fall... Stackars hund!
Därefteråkte vi till minigolfbanan vid oss och skulle spela med Fredriks föräldrar och det var där allt gick åt skogen. Harry fick helt plötsligt för sig att det var en gubbe som inte skulle vara där och började skälla... Han fick en spray i nosen och då blev det bara värre! Han skällde, det sprayade, han skällde och sedan var cirkusen igång. Både jag och Fredrik bröt ihop efter typ 20 minuter för det går inte att få honom tyst! Han bara jagar upp sig ännu mer och skäller för absolut ingenting! Halsbandet fick vi ta av, så det var 1000:- åt skogen. Efter ett tag kom vi fram till att vi fick tyst på honom om vi lade honom ned på sidan helt och täckte hans ögon. Jag bara grät, för honom, för mig, för oss. Det kändes så fruktansvärt hopplöst! Jag vet att han inte vill vara dum på något sätt, men det går ju inte att ha en hund med sig som skäller i tid och otid om det inte går att få tyst på honom. Så vi åkte hem med honom och tog med oss Yoggi till Folkparken för en glass med Kela & Bob. När vi kom hem var Harry jätteglad att se oss och jag fick så himla dåligt samvete! Han är ju så underbar och det är ju inte hans fel att hans hjärna inte fungerar som den ska!
Jag messade omedelbart till vår underbara tränare Lotta, som är ett fantastiskt stöd och så otroligt duktig på att läsa hundar. Hon avsatte tid för oss idag på stan. Först fastnade jag på dagis, för Harry hade gjort sig illa på morgonen... När Kristian skulle gå ut med dem första gången så hoppade Harry rakt upp i luften, fastnade med ena baktassen i gallret och ramlade baklänges och slog huvudet i golvet... Så Harry...
Så vi var sena till mötet med Lotta vid Spiralenparkeringen, men hon har ju tålamod som en ängel. Vi satte oss på en bänk och pratade om allt som hade hänt och väntade på att han skulle få ett anfall, men det blev bara ett litet.
Lotta säger; Harry är en väldigt känslig hund med mycket hormoner och han tar till sig alla intryck som flyger omkring runt honom. Han skulle troligtvis må bäst som arbetande hund på landet, i skogen, men nu bor han i stan och det måste gå att lösa det oxå. Det kanske har blivit värre sedan han fick hormonsprutan, för nu är han inte helt upptagen av sin nos, utan tar även in syn- och ljudintryck vilket har gjort hans värld ännu svårare att hantera. Och här tror man att man gör en bra sak... Lotta gav mig i uppgift att imorgon och på torsdag sätta mig med Harry på 2 olika platser och jobba med honom. Hon visade mig hur tydligt man kan se på honom när han är påväg att skälla, han visar med hela kroppen och innan han jagar upp sig så klickade hon och gav honom godis, skallet uteblev för att hon bröt hans negativa spiral. Så imorgon ska jag sätta mig i Folkparken för där har han gått igång förut och på torsdag blir det något torg i stan. Sedan ska vi träffas på fredag igen och utvärdera. Underbara Lotta, vad gjorde vi utan dig?!?
Sedan har jag, Lotta, Eva & Tina förhoppningsvis kommit på en bra lösning för Harry som kommer att "inträffa" inom ett år, har STORA förhoppningar!!!
Harry ska tydligen sova i tvättpåsen! ♥
Lille Harry Ferrari, jag älskar dig så oerhört mycket fast jag inte förstår dig och jag ska göra ALLT för att bli en bättre matte och för att kunna hjälpa dig. Du är värd det bästa och jag är så glad att jag fick dig fast det inte alltid märks. Du och jag mot världen!!! Förlåt för de gånger som jag har svikit dig, jag förstod inte bättre.
I ♥ Harry
Hej på er!
Jag tror att ni kan vänta er att Harry lugnar sig. Vänta till han har blivit 2 år. Då brukar det hända saker.
Klart att vi ska till ÅB. Vi åker upp på fre. Roligaste helgen på hela året!
Vi ses på lö!
Kram från oss
Hej du! Jojo, vi speedar på när det väl gäller :P hehe. Men du, alltså du vet mycket väl hur Buddy är och har varit! Plus att han ballar ur fullständigt vid bara lukten av annan hund... Men alltså jag måste säga att mycket har hänt! Nu när jag är hos pappa som inte har sett honom på över ett halvår, så säger han att det verkligen är stoor skillnad på Buddy. Och det är sant faktiskt, han skäller inte så fort vi stannar bilen längre, han skäller inte på var och varenda människa längre (om dom inte ser lite mystiska ut :P), han skäller inte på joggare eller barnvagnar... Visst, jag märker på honom att han fortfarande blir uppstressad till viss del, men det är en mycket högre tröskel och jag tror att den bara kommer fortsätta växa! Och antiskällhalsbandet är bara skit, Buddy blev likadan, han blev bara ännu värre med det på sig. Samma sak om jag blir arg eller upprörd, funkar inte heller, då blir han bara ännu värre. När vi är ute och går, och han får för sig att skälla på en människa nu för tiden, då bara går jag på i lugn takt och säger åt honom lugnt men bestämt att lägga av. Och det funkar jättebra... Tror verkligen att Cesar har rätt i det, att man måste hålla sig lugn och bestämd i alla lägen. Oj så långt det blev! Heja er!! Vi ska nog klura ut våra odågor med tiden :). Kram på er!
