Yoggi the Dog & Harry Hund

4/12 2007
När jag flyttade in i den här lägenheten så sa Fredrik: "Om det knackar på rutan 3 gånger när du har gått och lagt dig, så är det bara mitt husspöke; Leifa." Det skrattade jag gott åt, tills jag insåg att det var sant. Varje kväll när jag hade gått och lagt mig så började det knacka på köksfönstret... Eftersom jag är en väldigt jordnära och logisk människa så var spöken den absolut sista förklaringen i min värld! Men det finns inget annat som kan förklara det hela, det står inget träd nära köksfönstret, inga buskar,inga lampor, ingenting som kan komma åt fönstret! Dessutom spelade det ingen roll NÄR man gick och lade sig, det knackade ändå 3 gånger. Men eftersom Fredrik övertygade mig om att Leifa inte ville något illa och hade följt med honom in till stan från Vikbolandet, så blev jag lugn och tänkte att det nog inte var så farligt. Spöken finns ju inte ens, förutom i fantasins värld.
Sedan har vi en annan faktor, den som faktiskt övertygade mig om att det var något skumt på gång i den här lägenheten; Yoggi. Jag har alltid trott på att hundar har ett 6:e sinne som inte går att bestämma vad det gäller helt till 100% och Yoggi har verkligen det! Det började med att jag var ensam hemma och skulle borsta tänderna eller något liknande, jag var i alla fall i badrummet eller köket och Yoggi var i vardagsrummet. Helt plötsligt så blir han galen och börjar morra och skälla som en furie!!! Yoggi skäller aldrig och han morrar bara om det ringer på dörren eller någon springer i trapphuset. Jag blev konfundersam och eftersom han inte gav sig eller lugnade ned sig, så gick jag ut i vardagsrummet. Han kom och "hämtade" mig helt hysterisk och visade mig bort till en fåtölj som står längs ena väggen och lade sig sedan ned och morrade och skällde igen, bevisligen MYCKET upprörd! Jag tittade under fåtöljen och det fanns ingenting där som kunde förklara hans lustiga beteende. Så det var helt klart Leifa som jävlades... Tro't om ni vill. Jag tror på det och Yoggi har flera gånger visat att han ser och känner saker som vi inte ser. Dessutom kan Leifa minsann visa missnöje utan att blanda in hundarna, en gång gick eltandborsten igång när vi hade gått och lagt oss...
Yoggi har även sagt ifrån hemma hos Fredrik's kusin Johan. I Johan's och Lena's vardagsrum var vi en kväll när Yoggi helt utan anledning reste ragg och morrade. Han gick bestämt och lade sig i öppningen mellan hallen och vardagsrummet och låg kvar, som på vakt.
Även hos Fredrik's mormor och morfar ser han ovanliga saker, han vägrar t.ex. att lämna hans mormors sida när vi är där, han sitter oroligt bredvid henne och håller ögonen på trappen upp till övervåningen. På sin höjd går han och lägger sig i dörröppningen och håller span uppför trappen. Många konstigheter är det och en del är svåra att förklara.
Så igår kom det slutgiltiga svaret på Leifa's vara eller inte vara. Jag satt här hemma i godan ro och pysslade på datorn, när Harry helt plötsligt smyger längs golvet mot öppningen mellan vardagsrum och hall... Sätter igång att morra som en tok och står kvar så bra länge!!! Bara morrar och sedan vänder han och kommer gnyende till mig och gömmer sig mellan mina ben, inte ens när jag går ut i hallen vill han komma med... Jag sa åt Yoggi att gå och kolla och han kom halvvägs innan han reste ragg och morrade han oxå... Kul att bo i värsta "Haunted House"! Harry slutade inte morra på säkert 15 minuter. Lite spooky är det allt!

Den här dagen har annars gått i motionens tecken för både mig & vovvarna. Jag & Yoggi lyxade till det och åkte till stallet utan Harry idag, så vi tog en långtur i skogen med Nunne. De är så duktiga ihop! På vissa ställen vill jag ju inte ha honom lös på backen, då stannar jag bara Nunne och ber Yoggi ställa sig på bakbenen så kan jag lyfta upp honom i nackskinnet! Varken hund eller häst protesterar! =) Han har det i blodet, jag har haft med honom på hästryggen sedan han var 7 veckor.

Jag sitter säkert i sadeln!


Jag är inte höjdrädd jag inte!

På kvällen var vi sedan välkomna med Goldensällskapet på promenad i Folkparken, så vi mötte upp Annelie & Martin, Moa, Lus & Oski och Lena & Millie utanför Moa vid 18.30. Det blev mycket prat, bara hund förstås och så var vi och hälsade på läskiga lodjuret i Folkparken! De andra vovvarna tyckte den var sådär, Yoggi sprang upp och satte sig under magen på den! Min lille räddningsvovve!!! Harry var HEMSK! Han skulle absolut vara med de stora pojkarna och hängde allt vad han kunde i kopplet, försökte jag bära honom så gjorde han saltomortaler på mina axlar eller så backade han upp och satte sig i ansiktet på mig! *blä för valprumpa!* Yoggi däremot skötte sig apbra!!! Gruffade ingenting och brydde sig inte ens om enda tjejen, Millie, som löpte.
Jag tackar och bockar för snällheten hos överstående att låta mig och mina dvärghundar (som Lena uttryckte det...) att vara med i deras fina gäng! TACK!!!