Mitt Älskade Lilla Ufo!
18/10 2008
Nu har Harry bott hos oss i lite mer än ett år och han får mig fortfarande att häpna över alla konstiga saker han gör. Perioden han har kommit in i nu vet jag inte vad man ska kalla... Trotsålder/pubertet är lixom alldeles för milt, han har kommit tillbaka till att ÄTA ALLT som finns! Igår hörde Fredrik honom knapra på något i hallen, gissa vad? Tvättmedelspaketet!!! Om han ändå kunde hålla sig borta från farliga kemikalier, vassa saker, bensin, ja ni förstår... Han har ju haft hela köket för sig själv när de har varit ensamma, men vi har fått börja stänga in honom i kompostgallret igen, för han KLÄTTRAR upp på köksbordet och stjäl bröd! Vi skjuter in alla stolar så hur fan han kommer upp är en gåta! Men lik förbaskat så ligger brödpåsen i hans BIaBed varje dag när vi kommer hem och han ser så ofantligt oskyldig ut... Ibland blir jag bara så himla trött, det kan vara sent när jag kommer hem från jobbet och verkligen inte känner för att åka och köpa ny frukost för att han har ätit upp det jag skulle ha. Men så tittar han på en med sina underbart vackra och oskyldiga ögon och vad ska man göra?
I torsdags var det träning igen och en chans att köra tävlingsträning med Lotta som tävlingsledare. Det ösregnade när vi åkte dit, men avtog under tiden fast det var ju blött på grusplan. Vad säger Harry då när det är platsläggning? "Aldrig i livet!!! Hellre dör jag!!!" Det höll han på att göra oxå, jag hade haft en så tuff dag och orkade inte mer och varje gång jag gick ifrån honom så satte han sig upp... Sedan var han trälig resten av passet och jättefantig med att lägga sig ned! Fick göra om linförighetsprogrammet en gång och då blev det KANON!!! Men inför imorgon känner jag bara; han är i sitt absolut värsta någonsin och det kommer aldrig (förhoppningsvis) att bli värre! Varje start är en bra erfarenhet och nu har jag 3 starter på en månad för att se hur det står till i mitt älskade lilla ufo's hjärna. För er som läser kan jag bara säga: ni som aldrig har jobbat med eller försökt tävla med en 1-årig, testosteronexploderande hanhund - ni har ingen aning om vad man går igenom. Det är ingen barnlek!!!
Håll tassarna för oss imorgon!
Nu har Harry bott hos oss i lite mer än ett år och han får mig fortfarande att häpna över alla konstiga saker han gör. Perioden han har kommit in i nu vet jag inte vad man ska kalla... Trotsålder/pubertet är lixom alldeles för milt, han har kommit tillbaka till att ÄTA ALLT som finns! Igår hörde Fredrik honom knapra på något i hallen, gissa vad? Tvättmedelspaketet!!! Om han ändå kunde hålla sig borta från farliga kemikalier, vassa saker, bensin, ja ni förstår... Han har ju haft hela köket för sig själv när de har varit ensamma, men vi har fått börja stänga in honom i kompostgallret igen, för han KLÄTTRAR upp på köksbordet och stjäl bröd! Vi skjuter in alla stolar så hur fan han kommer upp är en gåta! Men lik förbaskat så ligger brödpåsen i hans BIaBed varje dag när vi kommer hem och han ser så ofantligt oskyldig ut... Ibland blir jag bara så himla trött, det kan vara sent när jag kommer hem från jobbet och verkligen inte känner för att åka och köpa ny frukost för att han har ätit upp det jag skulle ha. Men så tittar han på en med sina underbart vackra och oskyldiga ögon och vad ska man göra?
I torsdags var det träning igen och en chans att köra tävlingsträning med Lotta som tävlingsledare. Det ösregnade när vi åkte dit, men avtog under tiden fast det var ju blött på grusplan. Vad säger Harry då när det är platsläggning? "Aldrig i livet!!! Hellre dör jag!!!" Det höll han på att göra oxå, jag hade haft en så tuff dag och orkade inte mer och varje gång jag gick ifrån honom så satte han sig upp... Sedan var han trälig resten av passet och jättefantig med att lägga sig ned! Fick göra om linförighetsprogrammet en gång och då blev det KANON!!! Men inför imorgon känner jag bara; han är i sitt absolut värsta någonsin och det kommer aldrig (förhoppningsvis) att bli värre! Varje start är en bra erfarenhet och nu har jag 3 starter på en månad för att se hur det står till i mitt älskade lilla ufo's hjärna. För er som läser kan jag bara säga: ni som aldrig har jobbat med eller försökt tävla med en 1-årig, testosteronexploderande hanhund - ni har ingen aning om vad man går igenom. Det är ingen barnlek!!!
Håll tassarna för oss imorgon!
Kommentarer
Postat av: Rosa,Cappie,TomTom och Edgar
Tjena
Du får nog ha brödet i skafferiet så inte erat Ufo tar det på border =)
Sicken buse han är. Edgar har tuggat på ramen som är runt hundluckan ute i hundgården såg jag igår!!!
Dom är bra knäppa ibland de små liven.
Ha det bra
kram kram
Trackback
