Demi-vege-vaddå Sa Du?
2009-01-14
2 veckor in på min prövomånad som demivegetarian (äter fisk och fågel, men inte rött kött) så tyckte jag att det gick ganska bra... Jisses vad jag betog mig! Tur att man har kollegor som har koll på en...
The story goes: Jag och min käre kollega Anders var ute på ett jobb och insåg att det skulle ta väldigt lång tid innan vi kunde åka till kontoret och äta, där låg ju min kycklingkebab och väntade så snällt. Så vi svängde in på en mack och skulle bara ta något snabbt. Anders gick först och beställde en Driver's Dog meny och sedan gick han bort till ett bord inne på sagda Shell-mack. Glatt gick jag fram till kassan och sa:
-En wienerkorvsmeny tack! och lade fram pengar. Ingen reaktion...
-Ehrm, får du äta det där? frågar Anders medan han tar en stor tugga av sin korv.
-Vaddå? säger jag, fortfarande helt lost...
-Ja, du vet, korv... fortsätter han.
-NEJ!!! Stopp, jag får (bra och otvingat det här känns tydligen) ju inte äta det där!!! skriker jag då till den stackars kassörskan som är påväg att ta upp korven.
-Vad? Får du inte äta brödet? frågar hon snopet och lite vettskrämt. En skrikande väktare vill man inte ha i sin butik...
-Jo men... inte korven, säger jag och skäms.
-Varför inte det?
-Jag är ju demi-vegetarian... (slokande öron och svanses mellan benen...) *skäms*
-Jaha, ojdå, då kanske vi ska nöja oss med mos då? säger hon vänligt..
-Jag får försvara mig med att det bara är andra veckan...
Ja jösses, vi skrattade gott åt det resten av kvällen, tur att Anders höll koll på mig, jag hade inte en tanke på det!!! Annars tycker jag helt ärligt att det har gått väldigt bra, mycket kyckling... Har t.o.m. hunnit äta ute och fick så himla god vitlökspasta med räkor. Naturligtvis har jag fått frågan hur jag kan fortsätta äta kyckling och fisk, lider inte de också? Men jag är bara en människa, jag kan inte göra allt. Är så stolt över att ens ha vågat mig på det här, jag älskar ju kött! Det är en stor uppoffring och jag är inte ens säker på att jag fortsätter hur länge som helst. Men mitt samvete är stillat för stunden och så länge jag mår bra så fortsätter jag såhär. Och säger till mitt försvar: Kalkoner är så jävla fula att de får skylla sig själva och fiskar som kan simma runt i en jävla skål och inte komma ihåg att de har varit där förut lider inte!
Annars går det bra, Yoggi och Harry håller personalen på Norrköpings Hundcenter fullt upptagna under sina dagisdagar... Christian beskrev Harry som en "dynamisk personlighet"... Undrar om det är en skönskrivning för något annat? Hmm... Jätteskönt att veta att någon ser efter dem och gänget på hunddagiset är verkligen underbara!!! Eftersom Yoggi & Harry har valt att fortsätta ha ett "aktivt sexliv" trots omvärldens protester så är de numera separerade... Jag kunde inte ens ha dem i bilburen ihop upp till dagiset utan att det blev full action i bagaget... Ehrm...
Hoppas ändå på en Yoggivalp en vacker dag, de kanske kan adoptera?...
2 veckor in på min prövomånad som demivegetarian (äter fisk och fågel, men inte rött kött) så tyckte jag att det gick ganska bra... Jisses vad jag betog mig! Tur att man har kollegor som har koll på en...
The story goes: Jag och min käre kollega Anders var ute på ett jobb och insåg att det skulle ta väldigt lång tid innan vi kunde åka till kontoret och äta, där låg ju min kycklingkebab och väntade så snällt. Så vi svängde in på en mack och skulle bara ta något snabbt. Anders gick först och beställde en Driver's Dog meny och sedan gick han bort till ett bord inne på sagda Shell-mack. Glatt gick jag fram till kassan och sa:
-En wienerkorvsmeny tack! och lade fram pengar. Ingen reaktion...
-Ehrm, får du äta det där? frågar Anders medan han tar en stor tugga av sin korv.
-Vaddå? säger jag, fortfarande helt lost...
-Ja, du vet, korv... fortsätter han.
-NEJ!!! Stopp, jag får (bra och otvingat det här känns tydligen) ju inte äta det där!!! skriker jag då till den stackars kassörskan som är påväg att ta upp korven.
-Vad? Får du inte äta brödet? frågar hon snopet och lite vettskrämt. En skrikande väktare vill man inte ha i sin butik...
-Jo men... inte korven, säger jag och skäms.
-Varför inte det?
-Jag är ju demi-vegetarian... (slokande öron och svanses mellan benen...) *skäms*
-Jaha, ojdå, då kanske vi ska nöja oss med mos då? säger hon vänligt..
-Jag får försvara mig med att det bara är andra veckan...
Ja jösses, vi skrattade gott åt det resten av kvällen, tur att Anders höll koll på mig, jag hade inte en tanke på det!!! Annars tycker jag helt ärligt att det har gått väldigt bra, mycket kyckling... Har t.o.m. hunnit äta ute och fick så himla god vitlökspasta med räkor. Naturligtvis har jag fått frågan hur jag kan fortsätta äta kyckling och fisk, lider inte de också? Men jag är bara en människa, jag kan inte göra allt. Är så stolt över att ens ha vågat mig på det här, jag älskar ju kött! Det är en stor uppoffring och jag är inte ens säker på att jag fortsätter hur länge som helst. Men mitt samvete är stillat för stunden och så länge jag mår bra så fortsätter jag såhär. Och säger till mitt försvar: Kalkoner är så jävla fula att de får skylla sig själva och fiskar som kan simma runt i en jävla skål och inte komma ihåg att de har varit där förut lider inte!
Annars går det bra, Yoggi och Harry håller personalen på Norrköpings Hundcenter fullt upptagna under sina dagisdagar... Christian beskrev Harry som en "dynamisk personlighet"... Undrar om det är en skönskrivning för något annat? Hmm... Jätteskönt att veta att någon ser efter dem och gänget på hunddagiset är verkligen underbara!!! Eftersom Yoggi & Harry har valt att fortsätta ha ett "aktivt sexliv" trots omvärldens protester så är de numera separerade... Jag kunde inte ens ha dem i bilburen ihop upp till dagiset utan att det blev full action i bagaget... Ehrm...
Hoppas ändå på en Yoggivalp en vacker dag, de kanske kan adoptera?...
Kommentarer
Trackback
