Yoggi the Dog & Harry Hund

2009-02-08

Jaha, då var det dax att utvärdera gårdagens årsdebut... Inte en rolig syssla kan jag erkänna.

Jag cyklade ju med Harry i ca 45 minuter innan vi åkte till tävlingen, med förhoppningen att han skulle hålla sig något lugnare. Ack vad jag bedrog mig...
Jag var i alla fall duktig vid lottningen av startnummer, drog nummer 4 av 19 (!!!). Märktes att det var många nya med ute och roligt att se lite andra raser än de gamla vanliga, det var ju t.o.m. en Sarloos Wolfhound som vann 1:an! =D Vi skulle lägga dem på första planen, vilket jag inte förstår eftersom det var fullt med skällande hundar i dagisets utehagar... Varför kan inte klubbarna planera bättre och låta 1:an och 2:an få lugnare förutstättningar och lägga 3:an och elit där det är lite stökigt? Konstigt och orättvist...
Planen var dessutom täckt med is, så jag höll på att slå ihjäl mig ut. Med tanke på underlaget så var jag ju ganska säker på att han inte skulle ligga ned, men jag hade ingen föraning om hur illa han skulle bete sig! Jag kommenderade ned honom, han satt kvar och jag gick ifrån honom. När jag vände upp 20 meter senare så hade han fått syn på en stor svart hund som stod och vrålskällde i en av hundgårdarna, han stelande till i sittande och skällde sig därefter igenom HELA platsen... =( Jag var så arg, så ledsen, så frustrerad och jag skämdes! Jag kunde ju inte korrigera eller göra någonting, tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville bara försvinna genom jorden. På väg tillbaka tystnade han, men så fort jag stod vid hans sida så började han skälla igen, ihopkrupen och med öronen bakåtstrukna. Varje gång han gav skall vände jag bort och gick med honom. Men det hjälpte inte alls. Tandvisningen gick jättebra och Kattinka sa att han hade fått 5 på platsen för de tyckte att det var så grov störning med hunden i hundgården. Men jag räknar inte med dem, för han skulle ha 0 poäng. Jag var så besviken på honom och ville bara åka hem.
Satte in honom i bilen och gick en sväng med Yoggi för att skingra tankarna, ladda om inför vårat program. Min puls sjönk i.o.f.s. men det kändes ändå SKIT!
Sedan var det vår tur, men linförigheten var så jobbig p.g.a. all is och jag lyckades trampa honom på tassen en gång så han skrek i högan sky... I språnget så sprang han in framför mig och över på andra sidan...
Läggandet visste jag ju skulle gå åt skogen så jag slösade inte ens med ett DK på honom, utan lät honom sitta där.
Inkallningen gick väldigt bra, bara att han gled in i mitt ben när han skulle sätta sig.
Ställandet fick vi 9:a på, så det var ju kul...
Apporteringen var katastrof, han bryr sig inte om den när jag håller i den, men när TL bar iväg på den slängde han sig om benen på henne och skulle ta den :S
Hoppet brukar inte rendera några problem, men jag vet inte om det var isens fel eller vad som hände... Han gled/sprang rakt in i hindret och stod och tittade oförstående på andra sidan, kommenderade hopp igen och då kom han in.
Vi fick trots allt 8,5 på helheten och totalt 124 poäng, kom inte ens sist...

Jag åkte utan att få mitt protokoll, men så fort jag satte mig i bilen så bara forsade tårarna! Påväg av planen började han nämligen att skälla på en kille som stod i backen upp till parkeringen... Det spelade ingen roll att jag slängde omkull honom och visade tänder och verkligen TRYCKTE ned honom i leran, han slutade inte skälla vad jag än gjorde... Så håller han ju på hela tiden, ibland finns det inte ens något att skälla på!!! Jag vet att det är ett beteende som man kan få bort med kastrering, men jag hoppas fortfarande på att han växer ifrån det, för han är ju verkligen en underbar borderterrier till utseende och energi annars. Suck...

Vi åkte direkt hem och sedan upp till Örebro där vi provkörde vår nya kompis: BRR 619 Bürstner 630, årsmodell 1992 med superfräsch inredning! Den kommer att flytta hem till Norrköping om 2 veckor, men här är en bild: